Lagom kreativ och obildad

Om människor med personligt ledarskap och egenmakt, moraliskt och socialt strävar efter ett hållbart samhälle utanför kvantuniversums gränser, blir nationalekonomin kanske humanistiskt realistisk, utan att vara styrda av exakta vetenskaper (en underavdelning av historia och moralfilosofi).
Det är bra om ekonomerna tar små steg in i känslornas, de sociala relationernas, fantasins, kärlekens och rättrådighetens värld, och tar till sig lärdomar från psykologer, hjärnforskare och sociologer; ett sätt att återgå till äldre tiders ödmjukare inställning.
Nationalekonomi är en moralisk vetenskap; den sysslar med motiv, förväntningar, psykologiska osäkerheter. Man måste ständigt vara på sin vakt mot att behandla materialet som konstant och homogent. Ett belysande exempel är de enskilda vägarna som är en unik svensk institution med rötter i medeltiden. En värld med svåra ekologiska och ekonomiska problem kan lära mycket av vägsamfällighetens förvaltningsform.
I dag ställs allt högre krav på ett hållbart brukande av ekologiska system. Vi har mycket att lära av samfälligheterna i den medeltida byn, liksom av dagens vägsamfälligheter. Vägen är en tydligt avgränsad resurs och ansvaret ligger hos en väl definierad grupp. Alla i vägföreningen är med och betalar i förhållande till det egna användandet. Vägföreningen har stort inflytande över skötseln och kan övervaka att reglerna följs. Konfliktlösning och straff för överträdelser sker i första hand inom föreningen genom samtal och social kontroll. Statliga och kommunala myndigheter erkänner vägföreningens ställning och delegerar till exempel rätten att ta kronofogde till hjälp för att utkräva vägavgifter av medlemmar som inte betalar. Den enskilda väghållningen är kanske mest känd som en källa till gräl och osämja. Och det är verkligen ingen lätt sak att hantera gemensamma resurser men fullt möjligt när dialog finns.

Skrivet av bosselagom, 2010-04-22 10:50