attes tankar, till vardags och på fest

...startade helt OK igår med Vapnet, Niccokick, Hästpojken och Familjen.

Vapnet.

Niccokick... Jag skickade iväg Stoffe med kameran, han kom tillbaka efter 20 minuter med bara en bild(?). Mest ryggar, men fin i alla fall!

Hade aldrig hört familjen tidigare men dom inledde med sköna elektrobeats. Sen kom en kille uthoppandes på scenen och halvrappade på skånska till beatsen. Det gick inte att ta på allvar även om musiken svängde så vi gick hem och drack te istället...

Som många av er redan upptäckt så har mitt ICQ-nummer 470821 blivit stulet av en rysk snubbe som sålt det vidare till en rysk 18-åring. Han är inte så bra på svenska (eller engelska för den delen) så det är därför ni inte får svar när ni tror att ni pratar med mig...

Tills jag fått tillbaka mitt gamla nummer finns jag på 478050709.

Like many of you have already realised, my ICQ number 470821 has been stolen by a Russian guy and sold to a Russian teenager (hence "my" bad English). Until I get it back (from the non-existent ICQ support), I will be using 478050709.

Så efter en vecka i Stockholm och en i Umeå är vi nu inflyttade i en liten lägenhet mitt i stan. Det är inte stort men enormt jämfört med den bil vi levt i de senaste månaderna.

Hur känns det att vara i Umeå? frågar ni och jag måste erkänna att det är riktigt overkligt. Jag nyper mig i armen och väntar på att vakna upp ur drömmen...

...vad gör jag här?

Sverige tycks ha fått jobbhysteri, är det allianzens mantra jag hör upprepas om och om? Har ni jobb? Ska ni jobba? Hur blir det med jobb?

Javisst ska vi jobba. Men just nu är snön prio 1. Den ligger kvar i fjällen i (förhoppningsvis) en dryg månad till. Just nu är vi på jakt efter en billig stuga eller ett billigt hotellrum i (helst) Kittelfjäll eller Hemavan. Och en massa vänner som är sugna på att åka bräda såklart.

Nu kommer påskhelgen och vi har inga större förhoppningar att hitta något den här veckan så vi tänkte kolla in någon av de lokala backarna på onsdag....

Vi var förresten ut på en dyktur till Poor Knights Islands innan vi åkte till Auckland.

Det sägs att det är världens bästa subtropiska dykning där men efter ha dykt i Indonesien är det svårt att bli överväldigad. Vi såg en hel del tuffa nudiebranches, vad som nu heter på svenska.

Vi var på kinesisk lanternfestival i Auckland. Det jobbade minst tusen kineser i mattälten i parken, attans att vi just ätit.

Och Petra fyllde år förra veckan, grattis!

Med en vecka kvar till hemresa åkte vi till Auckland, tvättade och städade Serena. Vi satte upp flyers på en handfull vandrarhem men helt utan resultat. Vi flyttade in på ett rätt trevligt vandrarhem mitt i stan, Base, och ställde bilen på en bilmarknad för backpackers.

Två dagar gick och nästan inga bilar såldes på marknaden. Men på den tredje dagen kom en bunt köpare och det blev nästan lite strid om Serena. Vi gick därifrån med en bunt sedlar och en lättnadens suck.

Vädret var halvtråkigt så vi stannade i Auckland de sista dagarna, gjorde inte mycket mer än en dagsutflykt till Waiheke, en närliggande ö.

Planerna på att få lite mer surf regnade tyvärr bort. Men vi har brädan kvar så nu är det väl bara att börja drömma om nya äventyr på andra kontinenter!

Vi kom till den fina lilla staden Russell en grå eftermiddag och dagen därpå var den första regniga på länge. Men med trevliga cafeer och restauranger överlevde vi även det. Dagen därpå var solen tillbaka och vi åkte på selgeltur och tittade på delfiner.

Delfinerna är rätt roliga, dom är helt vilda och vi matade dom inte, ändå körde dom en ordentlig show mitt framför båten.

Segelbåten!

Lunchrast och snorkling på en (inte riktigt) öde ö!

Sista veckan med bil åkte vi norrut till Nya Zeelands Norrland. Mauri-influenserna är starka och det är gott om fattiga ställen med hög brottslighet. Lonely Planet tycker att lämnar man något värdefullt i bilen så är det detsamma som att man vill bli av med det, bilen med för den delen.

Men bestulna blev vi aldrig, däremot hittade vi ett par riktigt fina stränder varav en dessutom hade fina snälla surfvågor.

Inte helt ovanligt att komma runt en kurva och få tvärbromsa för 100 kor som korsar vägen.

Ibland är det svårt att hitta en anledning till att inte ta ett dopp...

Efter Rotorua och de fina stränderna kring Mt Maunganui åkte vi till Coromandelhalvön. Den mest kända platsen där är Hot Water Beach, en strand med heta källor under sanden. Vid lågvatten gräver man sig en grop i stranden. Prickar man in rätt ställe fylls den direkt med kokande vatten, gräver man på fel ställe händer inget alls. Efter en del grävande fick vi till en pool med 37-gradigt vatten, rätt mäktigt!

Vi promenerade till Cathedral Cove (ovan) och prickade in lite snorkling i en vik intill. Hade undervattenskamera med men missade tyvärr en stor stingrocka som simmade iväg just när vi kom ner.