Anderssons Blogg

Ännu mera träning...

Nu har Milou klarat av att vara ensam hemma i ca 4 timmar i nästan 3 veckor och det har gått hur bra som helst. Han kommer upp i trappfönstret och tittar när jag svänger in med bilen, kommer jag inte in tillräckligt fort från bilen så lägger han huvudet på fönsterbrädan och ser bara hur trött ut som helst, jätte gulligt jag lovar!!! När jag kommer in så ska vi leka jage om en leksak eller om ett ben, han blir som ett barn på julafton när jag jagar honom och försöker ta benet/leksaken morrar jag lite åxå så blir han ännu gladare, man kan se hur han faktiskt ler och svansen har han i vädret. Direkt efter så tar vi vår förmiddagspromenad, igår gjorde jag nåt jag aldrig gjort förrut. Milou fick nästan gå lös hela vägen, vi gick i ca 35 min. Jag hade ett gammalt koppel på honom som fick släpa efter vissa bitar så jag hade nåt att ta tag i om det skulle behövas, men han var hur duktig som helst!! Vi mötte folk som var ute och gick, han skötte sig även då men när vi mötte skolungdomarna som var ute och sprang på gympan så var han tvungen att skälla på dem, jag satte honom bredvid mig och stod där å tittade på dem, till slut var det inget kul att skälla på dem. Då fick han beröm och vi gick vidare, vi mötte 2 till som kom och sprang men han brydde sig inte om dem...
När vi kom hem satte jag upp ett hopphinder och vi tränade lite... Vi tränade även för första gången utomhus med att hålla apporten utan att bita eller rulla den i munnen, han var jätteduktig på detta åxå... Lite kort från dagen...

En Aussie med ståndöron...kanske var därför som inte domaren i Larv tyckte om hans öron...

Han hade satt sig så här konstigt helt själv så jag var ju bara tvungen att fota honom

-Vad sa du matte???? Hörde jag rätt??? Skulle vi gå ut????

Snyggare huvud får man leta efter!!!!
Idag var han lika duktig igen, han gick lös en jättelång stäcka så helt plötsligt började han skälla och vråla på en buske. Jag tänkte att vad är det nu, han kom tillbaka till mig när jag ropade på honom, han var väl ca 5 meter från mig. Vi tog på koppel och gick fram till busken för han är så nyfiken så det går inte att bara gå förbi. I busken hängde det en plastficka med ett papper i från en poängpromenad, när han själv hade gått fram till den och kollat vad det var så kom han tillbaka igen och såg lite besviken ut, för det skulle nog varit nåt annat där...
Men ser man spöken så gör man, han är modig som vågar gå fram helt själv tycker jag.
Nä nu ska vi gå ut och träna i trädgården igen, matte ska nog försöka hinna med att ränsa lite i rabatterna åxå...