My So Called Life

Vaken igen efter en orolig natt av mardrömmar som känns jättenära fortfarande men som glider undan så fort jag försöker gripa dem. Någonting om mord och karlar. Som vanligt. Morden i midsomer kombinerat med ost strax före läggdags?

Fick inget svar från Freddy= avslag . Suck. Jag förstår mig inte på pojkar. Han som nästan grät vid tanken på att jag inte skulle vara kvar på morgonen, att han skulle ha drömt mig. Och han virade ju alla tillgängliga lemmar om mig som för att hålla mig kvar, han i stort sett tvingade mig att ta hans nummer och gav mig en fem minuter lång hejdå-kram. Ändå vill han inte träffa mig igen? Fast kanske är han ändå bättre än de andra. Kanske insåg han tex att barnen är för mycket för honom och bestämde sig för att kväva detta i sin linda istället för att låta det gå längre. Så som jag gör med nästan alla killar.. Ja, kanske. Ja ja, det kommer nya pojkar. That's for sure! ;)

Sitter nyduschad här medan barnen äter frukost på...

Ok, jag vill egentligen inte klaga på pengabrist, för jag är så otroligt medveten om hur BRA jag och barnen har det jämfört med så många andra på denna miserabla jord. Seriöst. Vi har ett mycket vackert hem, massor av varma kläder (begagnade eller ej, de fyller sin funktion mycket bra), skor, stövlar, vi är nästan aldrig hungriga.. ja vi har det svinbra!!

Men....
ibland känns den relativa fattigdomen bara lite tung. Som nu på dotterns skola. Hon ska ha med sig frukt varje dag och matsäck var och varannan dag för deras oräkneliga utflykter. Och frukt är dyrt! Jag brottas fortfarande med försäkringskassan om bostadsbidraget så något sådant har inte kommit och csn kommer inte förrän tidigast en vecka efter kursstart och hela underhållet och barnbidraget gick till räkningar och saker som potatis och mjöl, sånt där man måste ha, inte matsäcksmat. Bröd och sånt är ju en lyxvara och gröt är svårt att ta med i ryggsäcken. Ska försöka hinna baka bröd i...

Don't you wanna come with me
don't you wanna feel my bones
on your bones?
It's only natural
-The Killers-

Fan. Ursäkta min franska men jag behöver verkligen ett ligg. Är fortfarande förbannad på mig själv för att jag bytte väska och lämnade kondomerna hemma i fredags. Förutom de uppenbara anledningarna till att vilja ha sex (dessa jävla ägglossningshormoner förvandlar mig till ett monster) så måste jag helt enkelt sätta punkt på kapitlet Jay. Fem månader av mitt liv dedikerade till denne mörka sexige främling. Enough is enough.
Jag. Behöver. Luftombyte

Promenerande nerver
Sitter hemma, barnen lämnade till Pyttesta kommuns fenomenala (harhar) barnomsorg. Min sista lediga dag innan skolan börjar i morgon. TOfuckingMORROW!! Shit shit shit! Nervositeten har överfallit mig plötsligt och jag är helt hysterisk här. Fan vad jobbigt det är innan, när man inte har någon koll. Jag kräver kontroll! Men jag har ingen...

Orginal från: http://matsstrandberg.blogg.se/1187911444_nu_startar_jag_en_blo.html
Stulet från: bloggis egen megabloggare - Diana

REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".

1. Vilket år är du född?
[img="http://tbn0.google.com/images?q=tbn:zPSTPrUtfY2UaM:http://www.lotten.se/uploaded_images/basket_1980-779630.jpg"]

2. Hur definierar du din sexuella läggning?
[img="http://tbn0.google.com/images?q=tbn:yESkfQmnATtnpM:http://www.sentry.nu/artikelbilder/20050103232542.jpg"]

3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?
[img="http://tbn0.google.com/images?q=tbn:HudDr3KN9snaDM:http://inga.blogg.se/images/_rj_marknad_vild_hasse_1158640594.jpg"]

4. Och din sämsta?
[img="http://tbn0.google.com/images?q=tbn:V8U-Plk2kl6hkM:http://svt.se/content/1/c6/55/21/70/gymnast_750.jpg"]

5. Vad söker du hos en...

Signaturen Anno frågar mig om jag är kristen. Nej, säger jag. Man kan undra varför, svarar hon. (han?) Varför vad?

Jag är alltså inte kristen. Jag har alltid haft svårt att bara TRO. Och jag förstår inte alls poängen med organiserad religion överhuvudtaget. Det går inte ihop sig, med alla komplicerade skapelseberättelser, regler och ritualer. Det känns inte alls gudomligt utan snarare som en mycket avancerad soppa som under årtusenden blivit redd av en anselig mängd mänskliga kockar och nu förlorat all likhet med orginalreceptet. Nu talar jag främst om världsreligionerna (kristendom, islam, judendom, hinduism och buddism) eftersom det är dem jag har koll på. De tre första är dessutom så vitt jag kan se exakt samma sak. Ungefär som schampo. Olika flaskor, samma produkt. Vissa säger sig läka skador, andra ska vara lugnande, åter andra är helt enkelt billiga, andra luktar gott. Men likförbannat är det schampo.
Same shit, different name.
Detta med att...

C frågade om nya erövringen, Freddy. Om jag använde honom för att jag var ledsen över Jay. Men jag vill inte prata om det. Jag håller hårt på fasaden. Stolthet lindrar ett krossat hjärta. Så är det. Men jag bestämde mig för att inte låtsas fullt ut. Så jag erkände att jag kände mig patetisk och lurad. Att jag var arg på mig själv för att jag gick på skitsnacket- ännu en gång. Jo, sa C, men ibland vill man ju vara kär fast man helt enkelt inte är det. Åh vad ont det gjorde när hon sa så. Hon måste ha pratat om honom, hon vet säkert någonting. Han har säkert sagt saker till henne. Kanske att han tycker om mig och att jag är en fantastisk person och bla bla bla.. "men".. Det där jävla förbannade smärtsamma MEN:et. Kanske var det något jag sa eller gjorde? Kanske har han träffat en annan? Åh fy fan vad ont det gör i mig. Att jag blivit så grundlurad. FAN. Men jag körde småskrattet och någon slags telefonversion av axelryckningen....

Satt och läste min tidgare inlägg och fick mig ett gott skratt när jag tänkte på hur man kan tolka en människa utefter de ord hon lämnar efter sig. Mitt senaste inlägg låter som om det är skrivet av en arg, bitter, halvt förtorkad och rejält utsliten kvinna. Begagnad och kastad på soptippen av denne irländske charmör. Så är det ju inte riktigt. För det första var det ju jag som fick nog av honom. Det var jag som inte ansåg att han dög åt mig, något jag skämdes för på den tiden. Jag försökte verkligen respektera och älska honom men det gick bara inte. Det var till slut en medmänsklig handling att lämna honom innan min bristande respekt förvandlades till förakt. Och numera skäms jag inte längre. Han har inte gjort någonting för att förtjäna min respekt. Frågan är om han ens kan respektera sig själv längre.

Jag är inte alls särskilt bitter. Sliten - visst. Mitt liv har lämnat en del ärr och för en så opraktisk känslomänniska som jag kan vardagspusslet ibland...

Har funderat lite på situationen med förlupna pappan och kom fram till att han på sätt och vis förtjänar en eloge. För det är inte många som hinner med tre förhållanden, två förlovningar, ett äktenskap, en skilsmässa och fyra barn med tre mammor på drygt fem år.

Jag säger då bara det. Irländare alltså. De har gett sig fan på att befolka världen, sprida sina förmodat konstnärliga och charmiga gener. De ler med ruttna tänder, kläcker något vitsigt irländsk orstäv och världens kvinnor faller som furor.
Bah humbug!!
Irland och irländarna är något av de mest överskattade fenomenen på jordens yta. De lever på sitt mytiska dimhöljda förflutna, på det goda rykte som spridits av efterlevande till människor som flytt den irländska misären och sökt lyckan utomlands. De sitter på sin lerpöl till ö och håvar in cash från storögda amerikanska turister som ooh:ar och aah:ar över de gamla vinrankeklädda slotten och de pittoreska pubarna med halmtak....