My So Called Life

Jag är ärligt talat efter två månader fortfarande fascinerad över att få posten inslängd på hallgolvet, det är de små sakerna i livet... Och idag låg det dessutom ett mycket efterlängtat besked där på dörrmattan - avsändare försäkringskassan. Äntligen har de bestämt sig för att jag nog trots allt har rätt till bostadsbidraget!!! Yippie! Den 14/9 kommer det att sättas in 3200 gudomliga kronor på mitt konto och samma dag ska jag fixa barnvakt och skjuts och åka till willys och länsa butiken på matvaror. Längtar mig fördärvad efter god mat, längtar efter potatis och kött och GRÖNSAKER och massor av frukt och såser, inte minst den så underskattade ketchupen! Alla dessa lyxvaror som snart ska komma att finnas i vårt kök igen! Om bara tre dagar. 72timmar. Inget mera havregrynsgröt och vattenblandad mjölk till frukost, lunch och mellanmål (AVSKYR havregrynsgröt). Inget mera tiggandes av bröd till matsäckar. Inget mera leta förgäves i skåpen om kvällarna. I alla...

Ännu en natt har förlupit i en virvelvind av tequilashots, karlar och masskärlek på dansgolvet. (Glöm vin kvinnor och sång - det är så passé) Ska inte berätta alltför ingående om denna händelserika och, i dubbel betydelse, våta kväll (nej, inget sånt snusk.. jag menade självfallet att det ösregnade) för nu sitter jag och fryser och är trött och vill duscha och komma i lite varma kläder. Kom precis hem. Men en liten redogörelse ska ni få.

Kvällen började med middag hemma hos en av faddrarna och hans flickvän, i deras otroligt fina och välmöblerade bostadsrätt i centrala Storsala (han är SÅ överklass men ändå schysst) och slutade på andra sidan ån i en sunkig studentkvart på triljonte våningen. Med Jocke , en 24-årig boy-toy som jag hittat på en av nationerna. Eller om det var han som hittade mig, om det tvista de lärde.

Det var för jävla nice måste jag säga. Vi satt framför hans franska balkong framåt morgontimmarna när alla gått hem. Nakna...

Fanken också. Nu har jag gått och blivit indragen i det däringa facebook trots allt. http://www.facebook.com Jag har varit medlem där i evigheter men plötsligt har jag blivit helt beroende. Det går i skov det här med mig och mina beroenden men de är alla kommunikationsrelaterade. Och just nu är detta community det som gäller. Titta in vetja.

Ringde för övrigt fk idag, mitt bostadsbidragsärende är beslutat på och beslutet är skickat den 5/9. Ingenting i lådan idag vilket betyder att jag antagligen får pengar någon gång i nästa vecka. Antagligen. Man vet aldrig med de där snåla jävlarna. Kanske hittar de på någon urlöjlig anledning att neka oss bidraget? Hur som helst så betyder väl detta att jag vågar spendera en hundralapp på dricka till ikväll då jag är bjuden på middag hos vår fadderklass...? Jag kör på det. Man måste satsa för att vinna och jag satsar alla pengar jag har, även om de inte är så...

Idag ska jag plugga hårt hela dagen. I morgon har jag dugga (mindre tenta) på biologisk/neuropsykologi, minne, inlärning, genetik, intelligens och lite annat smått och gott. Massor av latinska ord och avancerade kemiska processer, massor av biologi och komplexa hjärnfunktioner. Otroligt svårt men otroligt intressant. För psykologi är ju läran om beteenden och hjärnan styr alla dessa beteenden. Så psykologi är i mångt och mycket vetenskapen om hjärnans funktion.

The brain is the last and grandest biological frontier, the most complex thing we have yet discovered in our universe. It contains hundreds of billions of cells interlinked through trillions of connections.
The brain boggles the mind.
-James Watson, nobelprisvinnare-

ps: igår domnade mitt lillfinger igen, hela vägen upp till armbågen. Nu blir jag hypokondriker direkt. I förrgår domnade mitt ben under en föreläsning också, händer...

Miss G kommenterade på mitt hastigt nerklottrade sista inlägg och menade på att jag var ytlig som hellre avstår från karlar än nöjer mig med en jag inte finner attraktiv. Jo, kanske är det ytligt, men i såna fall är varenda människa ytlig. För vem vill vara med någon man inte är tänd på??

Eller så handlar det om ett missförstånd. För i min värld är inte sexig nödvändigtvis detsamma som snygg, vältränad, brunbränd och populär. Om nu någon trodde det. Sexig är den som har något extra helt enkelt. Någon som får dig att bli svag i knäna genom sin intelligens/charm/humor/blick. Mitt livs mest intensiva förälskelse, som jag nog aldrig kommer att åtehrämta mig från, var inte mycket att hänga i granen utseendemässigt.

Och Johan; tror på vad? Att jag gett upp på karlar? Klart jag tror på det. Sen kan jag ju bara svara för hur jag känner precis nu, det vore ju vansinnigt att tro att man kan förutsäga sina känslor inför framtiden. Det är lika...

trött trött trött trött trött trött.

Har också insett att jag helt och hållet gett upp på kärleken för min egen del. Jag har väl gått på lite för många nitar kanske. Jag är nog inte byggd för sånt där, tyvärr. Dessutom är jag stor som ett hus och de killar som skulle kunna tänka sig att gå bredvid mig på stan varje dag är inte den sortens kille som jag skulle kunna tänka mig att vakna bredvid varje morgon. Jag borde sänka min standard men jag vägrar. Hellre ingen man än en osexig man.

Så jag har gett upp på karlar. No more. Känns skönt.

Nu måste jag springa till tåget. Är redan försenad som det är eftersom jag missade det förra tåget.

Todeloo.

just hemkommen från min allra första pubrunda på studentnationerna med de andra psykologerna! Kusin M kom hit från storstaden efter jobbet för att passa barnen och åker tillbaka tidigt i morgon bitti. Creds till henne för att hon ställer upp för en behövande ensam mamma-syster! Hade kanonkul - även om det gick mot min natur att gå hem i förtid, men går sista tåget hem 00.13 så har man väl inget val. Suck.

Fadderklassen hade gjort armbindlar åt oss som det stod PSYKO på i stora svarta bokstäver, är barnsligt stolt över min, den ska sparas och eventuellt hängas upp på något fint ställe. Fånigt kanske men för första gången i mitt liv har jag en självklar roll i ett stort sammanhang. Jag är del av detta och en självklar sådan också, det känns så ovant underbart. När vi tex kom till Upplands nation hade någon i fadderklassen kommit före och i kassan frågade de oss "psykologer på pubrunda?" och släppte in oss utan att vi behövde visa kårleg. Jag kände mig så...

tillåt mig en minuts privat gapskratt över min omåttligt orealistiska rubrik.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!

eehehe.. ok klar.

I dag spenderade jag tre timmar i fullkomligt vansinnigt ösregn i väntan på en gammal gubbe utklädd till troll och en gratis uppsättning kladdiga små rulltårteskivor med gelehallon och grädde. Tipspromenadlapparna förvandlades till pappersmassa i våra händer och jag blev barnsligt nog skitsur eftersom jag bara fick 4 rätt av tio, även om jag aldrig skulle erkänna det offentligt. Hmpf. Måste varit något fel i facit. Men barnen hade skitkul och det är huvudsaken!

Sen spenderade jag resten av dagen med att försöka plugga. Lycka till lilla Tiger. Lyckades mala ner ungefär ett kapitel i femminuterspass mellan alla syskonkonflikter, ramla-blåsa-trösta incidenter och det eviga utfodrandet som tycks ske non stop här hemma. När de väl somnat vid halv nio-nio höll jag mig upptagen med att tvätta ungefär fyra uppsättningar nerkissade lakan...