My So Called Life

Igår gick jag hem till Mr NewGuy, hädanefter bara kallad J, på ett regelrätt BOOTYCALL. Varför envisas jag med såna? Blir så trött på mig själv. Hursomhelst så skingrades ett av mina orosmoln, han är precis lika jädrans ursexig som jag minns honom! Så otroligt FIN, jag vill bara äta upp honom med ögonen. P säger att han är "den som alla vill ha", och jag förstår varför.. När han ler lite snett och ser på mig under lugg så vill jag bara rama in honom och hänga honom på mig sovrumsvägg.. så jag kan ligga och se på honom hela kvällen.. mmmm! Jaja, hursomhelst så skingrades alltså det orosmolnet, men efter den hastiga solglimten så blev himlen plötsligt helt mulen och jag tror det kommer hagla snart.

Ursäkta den lama liknelsen men grejjen är att killen blev dumpad för mindre än en månad sen. Dumpad av en tjej han varit ihop med i flera år. Jo tack, jag vet tydligen hur man hittar dem, dessa killar på jakt efter en lämplig språngbräda. Jag måste se...

Grillning på gården, musik och cider och småprat med hela grannskapet i den ljumma vårkvällen.. ljuset som dröjer sig kvar. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i Sinne. Ni vet vad jag pratar om!

Hela världen känns mild och vacker i all sin groteska fulhet, livet glider smärtfritt mellan mjuka händer. Sån finner ni mig ikväll, friktionslös och mjuk. Åh vad jag älskar sommarens ljus, som alltid påverkar mig mer än jag anat. Jag älskar vinterns karga skönhet, men sommaren överumplar mig med sin smärtlindrande och ångestförlösande mjukhet. Åh vad jag mår bra just nu!

Och människor är vackra och ger mig kärlek, och jag lapar upp varenda liten droppe, samlar på mig ljus kärlek inför framtidens mörker.

Jag har inte mycket att skriva om egentligen.. Mitt liv är väldigt vardagligt just nu. Inga känslostormar, inga äventyr, ingen dramatik. Jag har börjat glömma bort helgens fnitter och magpirr och funderar på om det kanske bara var ett uttryck för en önskan jag inte vill erkänna. Att jag kanske vill bli kär, trots att jag samtidigt är livrädd för just det. Nej.. livet är hursomhelst väldigt normalt just nu.. men det är väl Bra, antar jag, jag försöker ju verkligen leva så mundant och vanligt som möjligt, och lyckas också till stor del. Men det är så outsägligt tråkigt!!

Mr NewGuy och jag har haft sms och msnkontakt ganska non-stop sen förra helgen, men jag tror att om vi inte träffas snart kommer detta rinna ut i sanden. Jag är visserligen känd för mitt oändliga tålamod.. (erm..) men jag vet inte om jag orkar vänta hur länge som helst på att träffa honom igen och se om jag faktiskt tycker om honom. Ligga nära och se om hans doft fastnar på mig.. Men det måste...

21.42

Summering av dagen:

Sen till jobbet - där chefen väntade.. jippi.. Brev från chef nr.2 med diverse klagomål. Dubbeljippi. Glömde lunchen, inga pengar, slut på snus. Suck. Sänka priser, serva kunder, messa Mr NewGuy - hihihi, hämta barnen, laga maten, messa mera hihi, lägga barnen. Och det är där jag befinner mig nu. R somnade för ca tre minuter sen efter en två timmar lång kamp. Tar det aldrig slut? Jag har kämpat varenda kväll i 5,5 år nu. Snart måste det vara slut.

Längtar till helgen. Vill träffa Mr. NewGuy igen och se hur det känns. Jag är nyfiken och förhoppningsfull och livrädd och helt känslolös om vartannat. Detta kanske bara är en "grej" men ändå.. kanske inte?

Vi får seeeeeeeeeeeeeee

11.21

Nu är det kört. Kört Kört Kört.

Festade med C igår, vi hade privat liten förfest hemma hos henne. Sen gav jag X ett oanständigt förslag som han avböjde - men det rörde mig inte i ryggen. Seriöst inte alls. Vilket bevisar det jag hävdat hela tiden; jag är inte ett dugg kär i honom. Sen ute på klubben var det jag och C på dansgolvet - som om vi ägde hela världen. Hon är en vacker otämjd varelse min C.

Sen hände Det.
Vi var på väg någonstans, jag och C, men så plötsligt - innan jag förstår vad som händer - så står jag och kysser en lång mörk man. Han hade bara tagit tag i mig och av någon outgrundlig anledning lät jag honom. Det var J, P's kompis som för några helger sen bedyrade sin kärlek för mig. Den gången avvisade jag honom, han var för full för att tas på allvar då. Jag vet inte hur det hände eller varför men där stod vi i allafall. Hans arm runt min midja, så nära två människor kan komma på ett överbefolkat dansgolv. Sen...

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd
-Karin Boye-

Trots att människan inte är mer värd eller mer unik än någon annan varelse på denna planet så är det just en av de egenskaper som utskiljer "oss" från "dem" som jag vill behandla idag. För idag har jag funderat på känslor och vad de betyder för oss. Vi människor brottas med en mängd komplicerade och ibland totalt oförståeliga, till synes onödiga, känslor som ibland är oss till gagn och ibland kan bli oss övermäktiga.

Vi känner passion, vrede, sorg, lycka, avundsjuka, empati, apati (även känslolösheten kan väl klassas som en känsla i sig?), förtvivlan, skam, kärlek, skuld, begär och stolthet. Vi känner känslor vi inte vill veta av, känslor vi inte förstår, känslor som vi aldrig bett om, känslor vi aldrig glömmer, känslor som inte kan beskrivas i ord utan måste upplevas.

Vi känner - därför är vi mänskliga.
Det är inte vår...

ännu en morgon med öm och svullen mage. Känner mig verkligen fet och äcklig igen. Jag äter så otroligt dåligt nu, jag vet att det är det som är problemet. Dålig mat och ingen sömn och min kropp protesterar. Huden är glåmig och allmänt dålig, magen värker och jag tror jag gått upp något kilo, vilket jag inte har marginaler för. Men jag har ingen motivation, ork eller tid över att koncentrera mig på att fixa den situationen just nu!! Själva startandet av en ny livsstil tar ju en enorm kraftansträngning även om fortsättandet sedan går enklare eftersom själva den nya livsstilen skapar ork och motivation vilket dessutom gör att tiden tycks räcka längre.

Men jag tänker mig att den förestående flytten markerar en tydlig gräns mellan det gamla och det nya, och att min ledighet med barnen i sommar kan ladda min själsliga batterier så att jag orkar ladda de fysiska också. När jag lämnar Småköping för att bosätta mig i Pyttesala kommer jag få möjlighet att bryta...

Du får förlåta
om jag inte riktigt lyssnar
när du vill berätta

att du älskar mig.