My So Called Life

Nu ska jag skaffa syntetdreads. Jag har spenderat (slösat?) flera timmar på att läsa upp mig på DIY-metoder och har hittat en som jag tror jag fixar och som kan komma att funka riktigt jäkla bra. Sen har jag lokaliserat en skitbra hemsida där man kan köpa både material att göra egna samt färdiggjorda synthdreads (www.afrocare.com), tror att det blir helsvarta, några silvervita och några sk. candycanes (dvs randiga) så att det inte klashar med mitt riktiga hår, men man kan ju alltid byta färg när man tröttnar. Och tröttnar på en frisyr/färg gör man (jag) ju überfort. Tänkte mig något liknande detta (minus den hiskeliga oranga flugan):
(obs:kvinnan på bilden är en totalt oskyldig främling och jag är en jpg-tjuv)

Man ska passa på att se ut hur fan man vill när man är mammaledig och pluggar. Jag har velat ha dreads hur länge som helst men trodde inte att jag skulle klara av att sätta i dem själv och har absolut inte råd att...

Nyduschad och tandborstad, fräsch. Gick inte upp förrän 09.30 idag!!! Dottern sov över hos sin "pojkvän" för allra sista gången och sonen installerade jag framför en disneyfilm. Fick ligga och dra mig så där mysigt, med en miljon små avbrott i form av frågor och hjälpbehov vid toaletten, påklädnad och tv-tittande visserligen men det är en bisak.

I går packade jag massor av lådor så idag känns det väldigt tomt här. Speciellt eftersom jag packat alla gardiner, det ekar i köket. Kusligt. Har packat nästan alla kläder och bara lämnat vad vi behöver för att klara de närmsta veckorna. Har också packat alla torrvaror och upptäckt hur mycket gamla saker som gömt sig längst bak i skåpen.. nyponsoppa från 2002, oöppnat farinsocker med bäst före datum 2005, en chipsdip utgången sen tre år... mysigt.

Idag ska jag skriva färdigt min sista skoluppgift och maila den till Generalen, sen tror jag att domen kommer falla i morgon eller på tisdag. Jag har faktiskt resignerat mig...

Ikväll vill jag bara skriva ord. Poetry, if you will. Om livet och ångesten och människorna. Ingen behöver egentligen roas eller kommentera. Jag bara njuter av att förmedla orden. Vända mig själv utochin, blotta min själ och sen gå vidare i natten.
___________________________

Lär mig Andas.

Hur länge kan en människa hålla andan

utan att gå sönder,
gå under
gå förlorad?

Kan man leva ett helt liv
utan att någonsin
våga?

Att få gå en mil i Dina skor,
och veta hur det känns

Att vara Du.

För kanske,
bara kanske,
är Du lika trasig, vanmäktig,
lika tömd på luft?

Säg att Du förstår!
Att även Du faller ner
faller sönder

för varje andetag.

Kanske,
bara kanske,
håller också Du andan,
håller vi alla andan

För varandra.
______________________________

Du.

Jag hoppas att du har en knut i magen, att det gör ont, att du blir slagen,
jag hoppas du ligger helt utan sömn, hemsökt av en...

Jag tänkte inte skriva någonting i kväll, men så kände jag någonting som jag måste försöka förmedla. En vardagslycka av den där sorten som plötsligt slå dig och göra dig alldeles sådär sprickfärdig av kärlek.

Nu är det så att nyligen köpte jag med mig två beanie babies från jobbet. Ni vet de här små nallarna med små "ärtor" i magen. Gröna små nallar med texten "lillebror" respektive "storasyster" broderat på bröstet. Mina älskade underbara barn blev helt ifrån sig. De är inte vana vid att få saker direkt och uppskattar därför minsta småsak. Sen har de haft med sig de här små björnarna varenda sekund efter det, burit dem med sig i sina små ryggsäckar och låtit de sitta bredvid tallrikarna vid matbordet. Sonen döpte sin till "Brum-lillebror" och dottern proklamerade att hennes hette "Anneliss".

Nyss tassade jag som vanligt in i barnrummet för min lilla stoppa om, pussapå, stå och beundra-ritual efter att...

Jag har bott i flyttlådor sen påsk nu. Jag är så trött på det.
Det är smutsigt och stökigt och jag har börjat få svårt att hålla reda på var saker och ting är. Jag avskyr det. Jag vill ha kontroll!
Jag har börjar föreställa mig att i den nya lägenheten kommer det alltid vara rent och städat, alltid finnas mat i kylskåpet och tvättkorgarna kommer aldrig svämma över. Min nya vita (!!!) soffa kommer aldrig bli fläckig, solen kommer alltid skina genom blänkande rena fönster och i min lilla rabatt kommer vackra och välvattnade perenner trängas. Jag själv kommer såklart att äta enbart sallader och färsk frukt, dricka massor av vatten och jogga minst 5km varje morgon. Jag kommer väcka beundran hos alla grannar eftersom min hud är så klar, mina ben så långa, min stil så exotisk
- och eftersom jag är den enda unga singelflickan i byn.

Ja, hejsan. Snacka om att leva i en drömvärld.

Abropå drömmar så drömde jag i natt att.. nej.. otroligt... jag...

Upptäckte nyss att en av mina favoriter i sin tur har en favorit som kommer härifrån Småköping. Läskigt. Världen krymper och blir för trång för mig. Det är lite farligt. Tänk om jag blir igenkänd?

Drömde om mitt förra jobb. Jag var bartender (något jag arbetat som av och till sen 1999) på en snobbig klubb i en grannstad. En riktigt snobbig klubb. Slutade i protest i våras då ägaren blåste mig på en del pengar. Nu drömde jag att stället öppnade upp igen, på en båt. Och jag fick vara värdinna. Jag vaknade mitt uppe i när jag höll på att duka upp till ett tequila-race och lägga ut sunkiga och omatchande dukar. Weird.

Efter gårdagens regn och kyla verkar sommaren återhämtat sig idag. Typiskt. Regn och rusk på min lediga dag och sol och värme då jag jobbar. Såklart.

Hoppas på lite ruljans i butiken idag, bara några veckor kvar tills vi upphör så vi kör en "ta 4 betala för 2"-drive nu. Vi hoppas att det mesta ska säljas bort. Kan knappt fatta hur...

Jag sattoch såg på min nya klockan åtta-favorit - Men In Trees - då telefonen ringde, jag övervägde att strunta i det, men jag har aldrig varit bra på att inte svara i telefonen så jag gled dröjande ner från soffan och såg mig långsamt om. Lokalikserade luren och tog upp den. Då slutade den ringa. Kände inte igen numret så jag slog upp det på eniro.

Mr. B

Va fan. Vad nu liksom? Ska han bjuda mig på "fika"? Fråga vad jag gör i helgen? Skoja och skämta och vara så där enerverande charmig som vanligt?
Så där charmig och lätt att prata med att jag glömmer bort att vara irriterad på honom, igen.

Tänker inte ringa upp honom. Men ringer han igen kanske jag överväger att svara.
Kanske.

Min värsta sömnighet slår alltid till mellan ungeför 17-19.
Precis då middag ska lagas, ätas och diskas, barn grundligt ska rengöras, iklädas jamas, mysas med framför bompa, läggas och läsas för. Då är jag så trött att mitt huvud förvandlas till en sån där nickande hund som alla hade i bilen för något år sen. Då lagar jag urtrist vardagsmat, lämnar disken, somnar framför bompa, sluddrar mig genom sagor som jag inte ens minns efteråt och är allmänt medvetslös.

Men så *poff* så vaknar jag till och blir stirrig och rastlös. Och efter 20.00 är jag inte det minsta sömnig.

Idag har sonen för första gången lagat en tand. Han var så duktig att jag nästan sprack av stolthet, jag grät nästan, sjukt imponerande! Han låg där och tokgapade i en halvtimme utan minsta lilla gnäll. Efteråt ringe jag F och mötte upp med henne och hennes två barn, vi gick och badade. Eller barnen badade. Hon och jag stod på stranden med koftor på oss. Hon är en stark liten tjej F,...