My So Called Life

Jag och C. Två praktexempel på ja.. jag vet inte.. grova, slampiga, sexfixerade och hårda brudar. Vi satt på en uteservering nyss och diskuterade i extremt oförtäckta ordalag om hur jäkla mesiga killar är. Vi diskuterade bitaren Kim och hans larviga "jag letar efter en flickvän.. jag har inte sex med dig för du ska ju flytta.." Åh herregud, knulla mig eller dra liksom. Och killen C raggade upp igår, vilken MES. Hon sa "detta är bara ett ligg, jag behöver sex och lite gos, that's it". Sen när hon ska dra och möta mig nu säger han "ring mig..." TÖNT!!

Hur som helst, efter en dryg halvtimme av grafiska redogörelser för sexuella möten och mycket ilskna utrop om att vi minsann aldrig NÅGONSIN kommer fixa villa-volvo-vovve-livet igen. Efter att ha lovordat slampighet och sexuella utsvävningar och förklarat oss trötta på allt vad karlar heter så lägger plötsligt mannen vid bordet bredvid ner sin tidning och säger "fasen tjejer, jag har aldrig hört något så intressant i hela mitt...

På Mars bodde männen isolerade från varandrai sina grottor. De träffades endast för att jaga eller för att med grymtningar och slagsmål tävla om vem som hade flest och bäst stenbumlingar. På Venus levde kvinnorna i byar där torget var en central mötesplats. Kvinnorna pratade om allt och tog hand om varandra.

Idag lever kvinnor och män tillsammans på jorden och spenderar sina liv med att helt och hållet missförstå varandra.

Karlar.

Skriver om min intensiva, småporriga och extremt alkoholiserade helg senare.

fredag = bra
ikväl = så jävla dålig

Jag avskyr mig själv.

Jag kämpar och jobbar och ligger så långt efter i min överoptimistiska planering att jag tappar andan. Spyr snart av trötthet och allt är en enda röra. Msn plingar till och jag blir irriterad, instinktivt. Som alltid när någon försöker kommunicera med mig när jag är stressad. Till slut hasar jag mig bort och kollar.

Jaha. J. Jävla J! Jag borde spärra honom men vägrar av princip. Jag vill ha kvar honom men inte inleda några konversationer istället. Mycket mognare. Ja eller hur.

J säger klockan 00.47: full joooo

That's it. Det är vad han vill säga till mig. Ok babe, du är full, I get it. Jag svarar något litet kort och vitsigt och så var det med det. Inget mer. Han har väl somnat, eller hittat någon annan att fylleknulla. Whatever. Orkar inte känna någonting, VILL inte känna, men det ligger och river där under ytan ändå och blåser bort min nyfunna styrka bara så där.

Vad är det med den här människan? Det är fan tur i oturen att han är en sån där...

En sak till, jag MÅSTE lätta mitt hjärta.
Det finns en kille... såklart det handlar om en kille, jag är ju jag.. men alltså.. ja.. eller vi börjar från början tror jag.

Förra året flyttade en kusin till mig och hennes pojkvän till stan. Jag kom över för att hälsa och hemma hos dem fanns en ung man vid namn Jh. Han var lång och smal med mörkt hår som föll ner i ett par av de mest fascinerande ögon jag någonsin sett. Fråga mig inte vilken färg de är för trots att jag drunknat i dem upprepade gånger i över ett år (ok, drunka är väl att ta i med det låter bra) så skulle jag bara kunna beskriva dem som "mörka". De ser nämligen helt svarta ut, som svarta glittrande brunnar. Hm, det låter hemskt cheesy, men det är någonting med den här killen, redan då tänkte jag att "shit, vem är det där, honom vill jag lära känna..."

Efter att han blivit presenterad osv så drog han iväg. Under veckorna som följde sprang jag på honom då och då och långsamt...

Åh vad jag ÄLSKAR förändring! Ett dynamiskt och oförutsägbart liv är vad jag önskar mig av tomten. Eller påskharen eller vad fan helst som kommer först, för jag vill ha det NU. Idag sålde Boss butiken och jag fick träffa NyBoss - en Stockholmare vid namn O. Han är jättetrevlig och ambitiös. Han kommer att flytta till Småköping och ta med sig fru och barn. Han vill bort från storstan, jag vill bort från småstan. Smaken är, som någon smart jävel sa, som baken.

Det är lite jobbigt att boss inte vill ha något med C och Em att göra. Eller i allafall Em och i förlängningen C i rollen som dotter till Em. Jag förstår honom visserligen. JAG skulle inte anställa Em om jag hade butik, men samtidigt så är hon ju en fin människa på många vis. Om än inte särskilt skärpt. Jaja, sak samma..

Hur som haver så har Moi blivit betrodd med allsköns saker de sista dagarna. Boss tycker att jag är en mycket pålitlig och duktig medarbetare och att jag drivit butiken på bästa sätt...

Det funkar. Jag mår bättre om jag aldrig ger mig själv tid till eftertanke. Om jag bara kör på i 180 så hinner jag liksom inte reflektera över hur jag mår överhuvudtaget. Så det var upp i ottan och börja packa barnens väskor och koka gröttallrikar. Sen skickade jag iväg raringarna på bussen med deras morbror, så nu har mina barn officiellt flyttat från Småköping. Själv är jag snart på väg. Sen idag har jag jobbat hårt hela tiden, servat kunder och krossat lådor, städat butiken och bara suttit ner då jag kastade i mig en smörgåsi all hast. Jag har också medlat mellan C och hennes mamma som bråkat om pengar, hookat upp min kusin med ett nytt jobb, pratat med barnen en miljard gånger i telefon, skrivit minst fyra "att göra"-listor och planerat min budget inför nästa månad, ser ut som om jag fixar det utan minus.

Sen hem och börja packa undan och flyttstäda barnens rum, var packad och klar med lister och fönster där inne vid halv elva. Vid det laget var jag inte så...

Oh, make me over
I'm all I want to be
A walking study
In demonology

FAN. Så jävla förbannat vansinnesfrustrerad!! Varför, varför, varför??

Vem fan tror han att han är!!??
Valsar in och är nonchalant och skaver och sliter på mitt slitna jävla ishjärta?? Den satans knölen! Nej, jag är inte KÄR i honom, men något är det ju, om än bara ett embryo av en känsla. Och finns det någonting jag inte kan hantera så är det känslor. Jag vrider mig och plågas och blir helt spritt språngandes GALEN av osäkerhet och rädsla. Jag måste ha kontroll, jag måste styra mina relationer med järnhand och leka på mina villkor. Jag måste veta precis vad som pågår och var jag har alla människor i min närhet. Men J förbryllar mig, jag vet inte var jag har honom. Jag vet inte vem han är eller vad han vill mig. Jag vet inte om han tänker på mig, men jag tvivlar på det, och det sticker i mig av obehag. Jag vill skrika och sparka på honom, och sen...