My So Called Life

Innan jag blev mamma hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur mycket kroppsvätskor och vidriga parasiter och virus och bakterier och God Knows What småbarnsföräldrar måste stå ut med i sin vardag.
Nu vet jag.
Jag har fått stinkande spyor rakt i ansikter, blivit kissad på, täckt av bajs i alla dess färger och former, fått halvtuggad mat spottad/kastat på mig, rensat näsor, torkat blod och var, pillat öronvax, letat springmask, borstat skorv, penslat fotvårtor och rengjort rumpor i all oändlighet.

Att vara mamma är i mångt och mycket en konstant sanitär olägenhet.

Dags att ta en lång varm dusch tror jag.
Må gott.

ja du vet.. man är hemma och det kryper i hela kroppen, bubblar och drar och svider för man vet att någon annanstans händer det någonting, någon annanstans dansar folk och dricker och skrattar och flörtar och sjunger karaoke och dricker tequila ur en bartenders navel. Alla jag känner är på väg ut just nu.. syrran i Småköping, C, J, min kusin.. Och här sitter jag i pyjamas.
Jag har fått lördagskrypet big time.

Nu får det vara nog med detta infernaliska stugsittande!! Två veckor är mer än nog för mig, jag är ju ung och har sociala behov! Nästa fredag kommer min kusin hit och inspekterar lägenheten, vi ska dricka lite och spela spel, sen på lördag tar vi med oss barnen in till Uppsala och träffar lite folk därpå playdate, sen lämnas barnen över till mormor och morfar och jag och kusinen drar till Stan för en rejäl utekväll! Det blir nog Galway vid kungsan, you can't go wrong with irish. Saknar Irland ibland och då sitter en nice irländsk bar bra till. Sen...

Jag är ledsen alla ni moraltanter och förstoppade gubbar där ute men jag tokälskar Frida Muranius! Vem känner inte igen sig i hennes helt enkelt underbara låt, ärligt?? Rannsaka er själva. Har ni inte gjort precis det hon sjunger om så har ni velat men fegat ur. Och ingen kan få mig att tro något annat. Ärligt, det är ingenting att skämmas över, it's all good!

Det är nu Lördag igen. Och jag ska vara hemma. Igen. Jag börjar bli frustrerad! Hormonerna rasar och igår köpte jag en helt ny säng som bara skriker efter att få invigas. Jag vill supa och flörta och ragga, dra hem någon högst opassande och råknulla. (Nu kom det där ordet igen, vad är det med mig?) Jag vill trycka ner honom i madrassen, sitta gränsle över honom och sjunga med i sommarens fräshaste hit:

Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar.
Mörbultad, Underbart.
Dunka mig gul och blå.
Jag vill att du ska komma om o om o om o om igen.
Japp, japp... Dunka mig gul och blå

jag är en notorisk och totalt oförbätterlig näsblötläggare. Jag kan inte låta bli att säga någonting varje gång jag hör eller läser om medmänniskors problem eller sorg. Typ leka besserwisser och ge en massa välformulerade råd. Som om jag skulle ha något slags extra behörighet i livskunskap. Hah!

Detsamma gäller i verkliga livet, det är alltid jag som sitter och mmm:ar och aa:ar i flera timmar i telefon eller över en rykande tekopp (alt. iskall grogg) när vännerna har problem. Kanske har det att göra med mitt till synes outömliga tålamod med ältande, jag förstår poängen med att älta om och om igen. Det är i många fall livsnödvändigt. Jag lyssnar i all oändlighet och levererar sedan vad en utpräglad cyniker skulle benämna som feel-good-trams. Jag brukar försöka att inte säga till folk vad de ska göra utan mer fokusera på hur de känner inför det de berättat och varför. Jag är en sucker för målande liknelser också, men det är jag i alla...

Helt OTROLIGT! En enda vecka i total avsaknad av stress och knuten som jag spenderat månader på att bygga upp bara löser upp sig på ett nästintill magiskt sätt!

Jag tappar inte tålamodet varannan minut, min magvärk har så gott som utplånats, jag har inte bråttom med precis varenda liten vardagsyssla, jag hinner känna dofter, lyssna på ord, andas.

Och dessutom har (som jag precis till min stora lycka upptäckte) min kroppsliga balans återställts!! 28 dagar på pricken! Som det ska vara! Är så nöjd och belåten. Inget oönskat J-foster i livmodern, ingen knut i magen, inget tryck över bröstet (jag hade glömt hur det kändes att andas fritt!) inga orosmoln på himlen (förutom förlupna pappan men han ska inte få rubba mina cirklar) bara den gamla vanliga regnfyllda varianten. Nu är jag verkligen på väg.

(Och om jag hittar tillbaka till den fina lägenheten på fjärde våningen med den underbara sängen och den långe mörke mannen under mitt besök i...

Ända sen jag återinförde sex på agendan i våras efter min åtta månader långa konvalescens har jag lidit av extrem graviditetsskräck. Och som grädde på moset, eller kanske som en direkt effekt av skräcken så har min mens sedan dess blivit helt irrationell och hoppat längre och längre fram i almanackan. Detta hjälper inte. Idag är jag inne på dag 28 som i det förflutna alltid varit the D-day, so to speak, och nu börjar rädslan krypa i mig igen. För tredje månaden i rad är jag helt paralyserad av skräck att min största fasa ska besannas - att J befruktat min förbannat överfertila livmoder. Det är precis tre veckor sen vi hade sex sist, och vi var minst sagt onyktra. Tänk om vi glömde kondomen, tänk om den slank av, tänk om om om om OM?? Det är inte likt mig att glömma kådis, speciellt inte numera, men jag kan för mitt liv inte minnas! Alla besöken i hans säng blandas i minnet och blir till ett enda knullmaraton. Trevligt ord det där,...

drömde om sjuttonåringen igen. (Vaddå, drömmar skadar väl ingen?) I drömmen försökte jag förföra honom, det gick rätt bra.. ;) Visserligen hade han flickvän i drömmen, men konstigt nog så brydde jag mig inte om det. Jag menade på att det bara var bra för honom (och i förlängningen flickvännen) att få lite privatundervisning från någon med ofantligt mycket mer erfarenhet än honom. Hahaha.. Han är så himla FIN! Tänkta på att när kusinen och hennes kille (som är sjuttonåringens bästa polare) flyttar upp hit nästa år så är han ju arton, och artonåringar är hur lovliga som helst.. konstigt nog.

Jag skulle aldrig vilja ha ett förhållande med en så ung man, det är ju helt lönlöst och skulle aldrig fungera, jag skulle bara vilja förföra honom och bara leka lite. Han är ju så söt, och helt oförstörd.

Här är fler saker jag skulle vilja testa inom en inte alltför avlägsen framtid:
* Ta en oskuld (det var läääänge sen, men jag har inga illusioner om att...

ok, det kan ha att göra med en GRYM träningsvärk i precis hela kroppen efter mina två första friskhetsdagar eller kanske är det ett uttryck för det faktum att jag inte kan hitta mitt snus och börjar lida av rejäl abstinens.. men det känns som om glädjen från i eftermiddags börjat falna.. Istället börjar jag känna mig rejält nervös. Vad har jag gett mig in på? Och varför? Tänk om de kommer på halvvägs att jag inte alls duger? Tänk om jag inte fixar det? Tänk om tänk om tänk OM!!!?

Hjälp.. tio terminer, det betyder att jag går ut våren 2012 vid en ålder av 31. Inte så dåligt iofs, men det känns ändå avlägset.

Hjälp.. så många tankar som blandas, får inte ut dem ordentligt. Måste nog sova på detta. Dessutom ligger katten ochc buffar på (dator)musen och rullar med jämna mellanrum hela sin mystjocka kropp över tangentbordet, inte bra för inspirationen.

Om jag bara kunde hitta mitt SNUS!

Natten..