My So Called Life

Jag har gjort en riktig 180 graders u-sväng här. Ringde syrran efter att jag skrivit det förra, mycket glåmiga, inlägget. Bokade en lunchdate med henne och slet upp C ur sängen där hon låg och deppade. Ute bakade solen byggjobbarnas bulliga armar där de jobbade med renoveringen som pågår här utanför, och långsamt tinade vi upp en aning. På pizzerian började tjejerna tjata på mig. Som vanligt.
Ring honom, Ring Honom, RING HONOM FÖR HELVETE!!
Nej. Jag mådde fysiskt illa vid blotta tanken. Verkligen. Jag har aldrig ringt och visste att jag aldrig skulle göra det heller. Jag vill inte vara påträngande. C och syrran suckade och menade att två sms på en vecka efter att han i stort sett proklamerat att han vill ha barn med mig inte är att vara påträngande. Men jag kunde bara inte. Jag började nästan gråta av pressen de lade på mig, fattar de inte? Jag ringer inte. Jag kan inte. Så är det bara.

Då ringde C honom.
Hon hade ändå tänkt prata med honom sa hon. (de...

Mår fruktansvärt dåligt, igen.
Är så trött på allt.
Meningslöst.
Skitsnack.
Trött på att tänka på J.
Jag hade väldigt effektivt stängt av honom tills jag kom tillbaka till Småköping. Då sliter han ner alla murar och skydd och lämnar mig naken inför honom (bokstavligt också och inte enbart symboliskt) för att sedan dra sig undan igen.

Sen går jag och lägger mig i ett förhållande och får C's bror att fundera på att dumpa sin flickvän. Jag vill ju hjälpa människor, inte stjälpa!!

Sen super jag bort min älskade mobil. (ABSTINENS!!) och slutligen igår så lämnar jag barnen till förlupna pappan. Sen sa jag hej till J på msn men han svarade inte. Visserligen berodde det säkert på att han inte var vid datorn, men en sån liten sak räcker för att sänka mig. Kanske beror detta på att jag efter en vecka full av planer och aktiviteter och ständigt något atts e fram emot (läs: hårt festande) plötsligt står här helt planlös.
Och utan någon som...

C's bror vill ha mig. han ringde idag och pratade med mig i en halvtimme. Han mindes mer än jag , mer än jag ville veta också. Jag måste ha varit totalt dyngrak igår. Han berättade om bitmärken på halsen, vilket jag starkt förnekade mig vara skyldig till. Men när han fortsatte med att berätta om märkena på magen kunde jag inte annat än tro honom. Jag biter magar. Jag har tydligen fått honom att "tvivla på sitt förhållande". Aj då..

Hans ntresse bekräftar mig men samtidigt känner jag mig smutsig. Det är ju J jag vill ha, ingen annan.

Under dagen har jag fått mer och mer ångest. Barnen är borta, min telefon är försvunnen och J har dissat mig. Vågar inte ringa honom men försökte mig på ett hej på msn. Han svarade inte, vilket kan bero på en miljard olika anledningar, men jag kan inte låta bli att tro att det är för att han inte vill. Jag kommer klara mig, men det hela gör mig såuppgiven och ledsen. Jag tycker så otroligt mycket om honom. Jag saknar aldrig...

Fy fan. Jag är nog en av de mest omoraliska, alkoholiserade, fyllekåta, oborstade, ouppfostrade, oansvariga och fuckade människor jag känner. Men det är sån jag är, take it or leave it. =)

Igår var det stor fest i närliggande pytteköping. Det var cruising på stan så det var raggare överallt och dansbandsmusik delux. Men jag hade kul ändå, som alltid. Vi blev fulla direkt på ångorna i vår första grogg. Efter fyra rejäla bläckor på en vecka börjar jag undra om jag har något blod alls i mitt alkoholomlopp...

C's bror bjöd på tequila och kvällen blev totalt jävla plaskvåt. Tjo och glam och allt det där. Ja.. har ni sett en tiger på tequila och red bull vet ni vad jag pratar om.. Jag gled från man till man och körde hela charmpaketet, jag var little miss Popular. Älskar att flörta! Hur kan man ge upp det för ett fast förhållande? No no, not me.

Hur som helst. Ut till det mest packade uteställe jag någonsin besökt. Jag och Fia drack mer tequila i baren...

Idag har jag blivit psykologiliserad, analyserad och framför allt LYSSNAD på.

Jag spenderade tre (3!!) timmar på msn i konversation med en vän till C. Aldrig träffat karln men han var underbart smart och vet dessutom vem J är. Jag avhandlade den ena neurosen efter den andra och trycket lättade en aning.

Det har klarnat en aning och vad jag kommit fram till är som följer:
* jag mådde urdåligt innan jag ens kom tillbaka till Småköping och alltså beror inte detta (uteslutande) på J.
* jag vill veta, förstå och kunna allt men detta kan jag varken förstå eller kontrollera, jag vill ha kontroll! Alltså blir jag rädd och beter mig som jag gör.
* Det har ingen betydelse, för det enda sättet att ta reda på om något finns där är att ringa honom och försöka mötas nyktert på en sk. DEJT, och det kommer inte hända.

Men ikväll ska vi till ett närliggande köping och fira födelsedagskalas modell större. C's bror fyller 25 och har hyrt in band och allt möjligt. Kan bli...

jo.. jag är faktiskt inte särskilt frisk just nu. Jag genomlider ett psykosliknande tillstånd och jag AVSKYR DET!!!

Igår spontanfestade jag och C. So far so good. Jag mådde iofs inte helt bra innan heller och inget blev bättre av att den andra och sen tredje personen denna vecka informerade mig om hur tjock jag blivit. Jag vet ju - naturligtvis - om det men har extremt svårt att höra det från folk. Måste jobba på det där. Måste klara av att höra att jag är tjock, jag ÄR ju det. Man måste klara av faktum. Fet och äcklig är jag och varför ska det vara så svårt att höra.
Face the facts liksom.

Jo. Dansade med Kim, bitaren, men efter min korta period av att tycka om honom för ett tag sen har jag återgått till min vanliga irritation över honom. Peace is restored liksom. Sen ville jag hångla med Johan, som gillat mig i flera år och som är latino och gillar kurviga tjejer. Men C drog mig därifrån. VARFÖR!!? Sen i stort sett tvingade hon mig att messa...

Mitt första mobil-inlägg. Har blivit övergiven på stan efter att C först uppmuntrat mig att skicka ett helt idiotiskt mess till J för att sen lämna mig vid vägkanten medan hon hånglar upp sitt ex - tillika min bästa killkompis. Mår skit nu.
För övrigt så handlade messet om att antingen så ses vi snart eller så 'hörs vi någon gång'. C övergav mig strax därefter. Han kommer att välja att vi ses whenever. Helt säkert. Jag är så ledsen.

Jag blir tokig. Jag kanske var lite för tidig med att snacka om inre lugn och säkerhet och ta det långsamt och allt det där jag tjabblade om i går kväll.

Sanningen: jag är totalt uppochnedvänd, omskakad, enkelspårigt FAST i J. Inte kär men snarare hm.. besatt. Ja, jag är besatt. Varför skulle jag annars associera allt jag ser, hör, känner eller tänker till Honom!?? Alla mina kreativa tankebanor svänger sig i en spiral som oundvikligen slutar där, vid hans fötter. Eller på hans fantastiska mage kanske.

När det gäller kärlek(ett ord jag har mycket svårt att uttala och nästan drar mig för att skriva) är jag så sjukt, otroligt, vansinnigt osäker.

Ge mig bekräftelsen jag så hett åtrår och jag slukar det med hull och hår. Jag spinner lyckligt och lägger mig till rätta. Tillfreds i vetskapen att du tycker om mig och att dina avsikter med mig är vänliga.
Inre frid.
Vänta sen fem minuter. Iakta hur säkerheten rinner av mig i samma tank som mina...