My So Called Life
den ofrån
Jag önskar att jag slapp vara ful en stund.
Jag vet att jag inte egentligen borde klaga, eftersom det finns de som är både fulare och fetare än jag. Men att någon annan har vårtor, är skelögd, väger 350kg och är allmänt anskrämlig gör inte mig ett dugg finare. Jag är så grundligt ful helt enkelt.
Min mage är så stor, som en enorm bulldeg med en liten malplacerad barbarell i mitten. Och benen är som köttiga stolpar med löjliga små vrister och knotiga knän. Tokstora fötter, gäddhäng, dubbelhakor, konstig profil med de fulaste kinder jag någonsin sett. Stor näsa. Mina läppar är visserligen stora och mjuka men min mun är alldeles för "kort", önskar den var bredare och jag slapp gå runt med ett konstigt plut hela tiden. Mina tänder är krokiga och mina öron enorma. Mina ögon är faktiskt ok, jag gillar att de är grå också, men ögonlocken är för stora och jag tror de kommer bli tunga och hängiga snart, det kan matcha alla kråksparkar som sprider sig runt ögonvrårna. Mina bröst är äckliga och förhatliga och mitt hår är alltid tvärtemot.
Jag orkar inte gå runt och hela tiden känna min kropp och hatet mot den. Det tar enormt mycket energi men jag gör det. Från sekunden jag vaknar till sekunden jag somnar är jag hela tiden totalt medveten om denna fruktansvärt äckliga kötthydda jag bor i. Ibland drömmer jag tom om det, men för det mesta får jag lite ro i sömnen.
Om jag kunde få vara lite snygg och sexig. Men det kommer aldrig hända. Jag vet inte hur jag ska hantera det här hatet heller, en liten del av mig sitter på axeln och säger att allting sitter i huvudet. Och jag önskar det stämde, men tyvärr har jag ju ögon att se med, jag har en våg att mäta med. Jag är inte dum i huvudet utan kan säga helt sanningsenligt att jag är en FUL människa.
Men jag klagar inte utanför bloggen, för jag vet att det är fel att gnälla över såna här ytliga saker. Vad spelar det egentligen för roll att min kropp är frånstötande? Den fungerar ju nästintill perfekt i övrigt. Och jag har ju så mycket annat att vara glad för.
Synd att jag är en sån småttig människa att jag inte riktigt kan det.
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-10-03 19:59
Men du, dina ögon sitter i ditt huvud och påverkas av dina känslor och du KAN INTE (läs: totalt fucking omöjligt!) vara objektiv vad gäller din eventuella fulhet. JAG, å andra sidan (som är lika helväck i trovärdighet angående _min_ fulhet, som i alla avseenden matchar din beskrivning av dig själv, om du frågar mig - vilket du inte bör - se min trovärdighet etc) har både god smak och ett väl utvecklat estetiskt sinne - och JAG ser att du inte alls är ful, att din bild av dig enbart och endast sitter INNE i ditt huvud och inte alls i din kropp. Så, bli trådsmal du, fettsug dig, lyft brösten och börja prenumerera på botox - om det är vad som krävs för att du ska förstå att förmågan att se skönheten hos dig själv kommer inifrån - och du ÄR vacker! Faktiskt både på in och utsidan....:) Den lilla del av dig som säger att allting sitter i huvudet är sundheten och sanningens röst - lyssna på den - och bestäm dig sedan om du vill göra något åt detta eller fortsätta må dåligt. DET valet är ditt, snygging! Älskar dig, med kråksparkar och bull-magar och allt!
/Erindriel - igen! Som kämpar på mot att acceptera sig själv, en dag, kanske....men jag har börjat den mödosamma resan dit, små pyttesteg i taget....
"Jag kan och jag duger! Jag är vacker, viktig och värd att älskas. Jag är inget offer!"!"
Skrivet av Erindriel, 2007-10-06 00:49