My So Called Life
refle ktion om tro och vetande
Signaturen Anno frågar mig om jag är kristen. Nej, säger jag. Man kan undra varför, svarar hon. (han?) Varför vad?
Jag är alltså inte kristen. Jag har alltid haft svårt att bara TRO. Och jag förstår inte alls poängen med organiserad religion överhuvudtaget. Det går inte ihop sig, med alla komplicerade skapelseberättelser, regler och ritualer. Det känns inte alls gudomligt utan snarare som en mycket avancerad soppa som under årtusenden blivit redd av en anselig mängd mänskliga kockar och nu förlorat all likhet med orginalreceptet. Nu talar jag främst om världsreligionerna (kristendom, islam, judendom, hinduism och buddism) eftersom det är dem jag har koll på. De tre första är dessutom så vitt jag kan se exakt samma sak. Ungefär som schampo. Olika flaskor, samma produkt. Vissa säger sig läka skador, andra ska vara lugnande, åter andra är helt enkelt billiga, andra luktar gott. Men likförbannat är det schampo.
Same shit, different name.
Detta med att alla gudar är samma gud är inte en populär åsikt i min familj kan jag lova. Men jag håller fast vid min övertygelse, liksom de vid sin. Huvudsaken är att ingen försöker tvångsmata någon annan med just sin specialredda soppa.
Jag gillar inte ens soppa.
Så jag gillar alltså inte religion. Alla dessa fjantiga regler. Jag köper det inte. Däremot anser jag att en sund tro inte är skadligt på något sätt. Tvärtom behöver vi tro på någonting. Vare sig det är gud, valuta eller vetenskap. Vad man själv väljer att tro på är ens ensak, även om det naturligtvis är välkommet med diskussioner så kan ingen hävda att just de har rätt. För vi vet faktiskt inte. Sen finns det vissa detaljfrågor som man kan tycka sig veta bättre om än vissa andra. Som tex att jorden är äldre än de 6000 år som kristendomens bok hävdar. Eller att evolutionen existerar. Jag kan för övrigt inte förstå varför vetenskap och gudstro skulle motsäga varandra. En gud som drar fram jorden ur en magisk hatt och säger *tadaaa* (typ) är väl knappast särskilt imponerande. En gud som skapar Big Bang, fysiskens lagar, evolution, biologi, kemi osv.. där har vi någon att dyrka.
Så vad tror då jag på?
Knepigt det där. Jag har lekt med en hel del olika sätt att se på livet och döden genom åren. Från att ha försökt böja tankarna över modern religion till att försöka anamma delar av den urgamla naturtron. Just nu har jag landat på att meningen med livet är vad vi själva bestämmer, att det är mina personliga referensramar som bestämmer vad som ger just mitt liv mening. Och jag tror att denna mening ryms inom livet gränser, att när jag dör är jag ofrånkomligt borta. Då vi dör återgår vi till naturen. För visst har vi alla "evigt liv" eftersom alla de byggstenar som utgör en människa ju inte bara försvinner, de omgrupperar sig ju bara och blir till nytt organiskt materal. Av jord skall du varda..
Men jag tror bestämt att vårt medvetande försvinner. De elektriska impulser som utgör våra sinnen kommer att dö när kraftkällan, dvs kroppen, dör. Jag tror inte på en odödlig "själ". Men det är väl inte så farligt? Man är ju borta, inget lidande, ingen saknad, ingen glädje heller förvisso, men det är ju inte heller relevant. Det enda sätt som vårt medvetande lever kvar är i det vi lämnar efter oss. I ord och konst och i minnet hos de som kände oss.
Ingen himmel, inget helvete, ingen reinkarnation.
Bara Intet.
*poff*
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-27 15:10
tråkigt att du ser religon som en billig soppa, eller ett schampoo. För mej är det någonting att förlita sig på, att ha någonting att tro på är en trygghet, det finns någonting mer, livet är inte meningslöst. Och visst finns det slående likheter mellan de tre abrahamitiska religonerna. De har samma ursprung, och faktiskt samma gud. Den stora skillnaden är att varken islam, eller judendommen accepterar jesus som guds son, och de kan inte förstå hur gud kan va en, men ändå tre. och det är knepigt det håller jag med om.
men det är dina åsikter, och jag respekterar dom även om jag inte alls håller med.
Skrivet av ida, 2008-11-22 09:39
Wow, du har rätt! Jag innehar första platsen och jag tycker själv inte att jag har gjort något för att förtjäna detta. Min första guldmedalj någonsin! Måste väl flika in ett tack supermammorna för att de ordnade det...
Skrivet av lilla_Py, 2007-08-27 17:50