My So Called Life
STOPPA PRESS ARNA!!
This just in: förlupna pappan och nya flickvännen är på smällen.
Hans yngste son från det tidigare förhållandet är blott tre månader gammal och han har bara känt sin nya tjej i några månader. Snacka om att upprepa samma jävla mönster om och om igen. Så är det dags igen, han ska försöka leka lycklig familj. Jag undrar hur det kommer påverka vår situation och mina barn. Han har också spridit ännu mer rykten och lögner om mig till våra gemensamma vänner. Det var genom en av dem jag fick veta nyheten, som alltså inte är officiell än. Kompisen var fly förbannad över hur pappan pratat om mig. Han ringde genast upp mig och förklarade sig stå på min sida till 100 %. Skönt.
Men nog om den såpoperan.
Friday night adventure
Igår träffade jag min bästa bästa killkompis Meck. hans flickvän fyllde år och jag var bjuden på mojito-fest hemma hos dem. Det var jättekul även om de andra gästerna var fem par och en bisexuell tjej som råstötte på mig. Inte för att jag avvisade henne iofs, flörta är alltid kul. De var grymma allihop, alla var ambitiösa och smarta och snygga och dessutom roliga som fan. Såna där intelligenta, vackra, framgångsrika människor man känner sig som en nolla i jämförelse med. Men de behandlade mig som en jämlike, en av tjejerna och jag blev riktigt bundis tom. Hon pluggade filmhistoria. Jag mådde som en prinsessa. Hade en lång diskussion om europeisk språkhistoria med den bisexuella tjejen innan vi halkade in på våra respektive psykologiska störningar. Vi hade väldigt mycket samma syn på sex, kärlek och skräcken över att binda sig trots att vi var rätt olika på andra sätt. Mycket givande diskussioner försigick överlag på denna fest. Fast jag saknade min red bull, som jag försöker sluta med cold turkey som en del av min kamp mot sömnproblemen. Kände mig mest trött och bakis när vi gick ut, och aningen för full.
Vi gick först till en skitmysig liten klubb som spelade drum'n'bass i något slags reaggeinspirerad hektiskt tempo. Efter en stund drog jag med mig Meck iväg, jag ville gå på rockklubb!
Väl inne ville jag grogga på min medhavda sprit, så jag köpte en seven up och ställd emig i kön till toan. Där träffade jag en man, låt oss kalla honom Freddy. Tänk trendig "nörd" med ljust rufsigt hår som föll ner över ögonen, jeans och t-shirt. Vanlig enkel rockkille. Me like! Han bjöd på whiskey och fick mig att skratta. Jag pejlade direkt in att den här killen var speciell, skitsöt var han och det var uppenbart att där fanns massor av intellektuell stimulans att få så jag slog på charmen. Han visade sig vara arkeolog, coolt!
Kryssade sen mellan karlarna i några timmar men återvände med jämna mellanrum till honom. Det var en ganska händelselös kväll tills jag i fyllan och villan beslöt mig för att "missa" min buss hem. Den gick nämligen 02.20 och klubben stängde 03.00. Det går mot min natur att lämna innan stängningsdags och jag hade oroat mig innan för att jag skulle ta ett sånt här idiotiskt beslut. It's been done before. Meck och de andra hade gått hem så jag festade vidare i en ny stad med främmande människor utan möjlighet att ta mig hem. Smart move tiger..!
Hur som helst började jag känna mig lite trött och aningen hångelsugen där jag rände runt så jag smög mig närmare freddy, råkade springa på en fotograf just hemkommen från ett jobb i något krigsdrabbat land på vägen och råkade händelsevis kyssas lite med honom innan jag kom på bättre tankar och fortsatte färden. Fotografen följde mig hack i häl och babblade på om hur han byggt brunnar åt fattiga bybor i Långtbortistan, burit små utsvultna barn till sjukhus och helt på egen hand räddat hela folkstammar från utrotning, typ. En sån hjälte, en riktig jävla moder Theresa. När jag äntligen lyckats ta mig fram till freddy och hans posse kom en av dem genast fram och motade bort fotografen. Han var tydligen bad news, men det visste jag ju redan. Good riddance. Nu går vi, sa jag till freddy, som utan tvekan tog min hand och travade efter mig. Det är så löjligt enkelt att vara tjej i såna här lägen. (min turklänning levererar dessutom alltid)
Vi tog en taxi ut till studentgettot där Freddy bodde i korridor, jag måste motvilligt erkänna att jag tyckte det var lite spännande. Som en amerikansk college-film. Men allt var tyst och lugnt, inga frat parties så långt ögat kunde nå. Såg mest ut som ett vandrarhem.
Freddy visade sig vara en riktigt jävla SÖT kille, han intygade att jag var trygg hos honom, att han inte skulle röra mig (om jag inte ville det) och att jag inte hade någonting att oroa mig för. Jag skrattade så jag kiknade. Var han på riktigt!!? Vi låg nakna i hans säng och kysstes och nyfikna jag tänkte att kanske skulle jag testa hans upriktighet, så jag sköt honom försiktigt från mig. Och lo and behold - killen drog sig genast undan. Wow. Kanske finns det en massor av såna här fina killar där ute trots allt, såna som vet att ett nej är ett nej även om de är tokfulla och kåta som djur?? I slutändan insåg vi att ingen av oss hade några kondomer och med kompisens gravidchock och mitt eget trauma i färskt minne hade jag ingen lust att chansa. Så det blev inget sex. Suck. Jag som bestämt mig för att bryta Jay's dominans! Är mycket stolt över min karaktär dock.
Hur som helst så var Freddy övertygad om att jag skulle dra på morgonen innan han vaknade, vet inte varför han fick för sig det. Jag menar, jag hade ju inte ens någon aning om var jag var! Han virade sina långa ben om mig och vi sov i en trasslig sked hela natten. Utan red bull i kroppen sov jag som en stock ända till HALV TIO!! DubbelWOW. Vaknade dock med en fruktansvärd baksmälla, något man helt enkelt inte gör om man druckit red bull. Han övertygade mig att stanna en stund och vi låg och pratade länge. Fy fan vad smart han är! Han är alltså arkeolog, spelar i ett rockband (fan, glömde fråga vad han spelade, tänk om han sjunger!! *välbehagsrysning*), har läst religionshistoria och ska doktorera i (håll i er nu) sydskandinavisk bronsåldersreligion. Vid elvatiden trotsade vi våra protesterande kroppar och gav oss ut i solen. Vi åkte in till stan där vi sa hejdå. Det var inte lika konstigt som det brukar vara med Jay. Han kramade mig och vi stod så en stund, han smekte min rygg med sina händer och jag vilade ansiktet mot hans hals. Han hade tjatat sig till att lägga in sitt nummer i min mobil, men jag gav honom inte mitt. Jag vände mig om och gick. Motvilligt men utan att se mig om. Hade gärna stannat med den här mannen och lärt känna honom.
Senare, från mellan svala lakan i min egen säng, messade jag honom. Jag skrev: Du är skyldig mig en frukost.. ;)
Svaret blev: Jag vet, jag får åtgärda det nästa gång.. ;)
Nästa gång.. ja.. varför inte? Vem vet. Kanske är han mannen för mig? Eller kanske blir han min språngbräda? En cool latinobrud på klubben hade tidigare under kvällen dragit mitt gamla favoritmotto för mig när jag rådfrågade henne om hur jag skulle få Jay ur systemet. Erfarenheten säger mig att det inte fungerar så, men va fan.. vi testar en gång till om det inte ändå är så att...
...det bästa sättet att komma över en man - är att komma under en annan
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-25 18:45
Kommentera: