My So Called Life
En dag i tiger livet, om skönh et, drömmar och frihe ten.
Har egentligen inte orkat skriva alls de sista dagarna.
Är så otroligt trött.
Det är inte likt mig, att vara trött, om kvällarna. Och det är konstigt också eftersom jag kämpat så för att få sömn på sista tiden. Det är som om ju mer jag sover desto tröttare blir jag. What's the deal?
Oroar mig fortfarande sjukt mycket över barnomsorgen. Det visar sig att förutom att de stänger så tidigt att jag inte rimligtvis kan stanna på examinationer till 17.00 så stänger fritids klockan 16.30 en dag i månaden och dagis 16.00 en till två dagar i månaden. Och dessa dagar sammanfaller inte ens.
I'm speechless.
Hur kan en enda människa i den här kommunen jobba heltid? Jag menar, jag visste ju innan att det var ett paradis för välbärgade kärnfamiljer, men ändå..? Jag vill vara självständig, förtjänar att få vara det, och inte behöva hjälp hela jävla tiden.
Give me a fucking break!!
Jag ämnar slåss mot kommunen, anser att de bryter mot skollagen.
Se kapitel 2a, §6:
Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall
tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till
föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov.
Svengelskan går för övrigt het just nu märker jag. Kanske för att jag plockat ut min första kurslitteratur, som råkar vara in English. Fet och tung så du anar inte, men med behändigt mjuka pärmar och ett mycket pedagogiskt språkbruk. Jag har redan slukat första kapitlet med hull och hår, mucho intressant! Men smakar det så... 554kr fick jag punga ut. Kunde absolut inte hitta den begagnad, antagligen för att det är en sån bok man behåller. Den andra boken vi ska använda till den första kursen var det lika illa med, den hittade jag för 371kr. Den beräknas falla in genom brevinkastet (brevinkast, denna exotiska lyx, jag har aldrig i mitt liv fått posten rakt in i hallen förut!) i morgon. Enligt institutionen beräknas kostnaden för litteraturen vara 3000kr/termin. Ay caramba! Jag hoppas jag har mer tur på second hand scenen under terminens gång..
I dag fortsatte inskolningen av sonen. Det gick mycket bra för honom, han verkar trivas ganska bra även om fröknarna verkar ignorera de nya barnen rätt hårt. Vi mammor som skolar in samtidigt är ense om att de borde lägga mer uppmärksamhet på inskolningarna och att de olika fröknarna borde ha speciellt ansvar för en nykomling var. Men som sagt så tror jag sonen kommer trivas ändå. Han är en pojke som trivs bäst när han får vistas bara aningens i pereferin, inte helt men en aning. Han liksom glider mellan kompisarna, leker gärna själv och tar sig uppmärksamhet när han behöver den. Så han kommer klara sig jättefint! Min stora lilla ljushylta pojke.
Har förresten två små fans på dagiset, två pojkar som travar efter mig som små miniatyrhundvalpar. Det är mycket underhållande må jag lova! Olle och Daniel, tre och fyra korta små år gamla. Igår frågade de mig om jag gillade rock, sen pratade vi länge om elgitarrer och rockband och de visade mig sina bästa moves. Det var air guitar deluxe inne i lekhallen vill jag lova! Jag brände faktiskt knäna när jag demonstrerade hur man glider på sagda kroppsdelar samtidigt som man bränner av ett hett solo. Men mina fans blev otroligt imponerade! Hahaha! Och idag kom båda två till dagis i världens rockstarmunderingar! Komplett med dödskallar, pannbann, armvärmare och kedjor. Sååå bedårande!! De har potential för att växa upp och krossa hjärtan de där två.
Efter dagis gick vi som vanligt och hämtade dottern från fritids. Och där kan jag åtminstonde säga att jag är 100 % nöjd hitills! Hon älskar det och njuter av varje minut på stället. Alla pedagoger jag träffat där är engagerade och trevliga och verkar ha roligt på jobbet. Känns bra.
Sen gick vi den korta vägen ner till stranden i värmen och åt mellis i gräset invid sjön. Som är så otroligt sommarsvenskt naturskön! Jag ÄLSKAR naturen här!! Jag hade inte insett hur mycket jag saknat sjöarna, tallarna och lukten av barrskog... lukten av barndomssommar. Jag blir så fylld av den här ofattbara vilda skönheten varje gång vi går ner till sjön, jag vill bara vandra fram och tillbaka längst de lummiga gatorna och känna dofterna av gran och tall, doften av sjön, höra tystnaden, kika på de gamla villorna som ligger så vackert inbäddade i grönska. Inga pedantiska gräsmattor så långt ögat kan nå och inte ett hus är det andra likt. Inga falska nybyggda bullerby-wannabes utan äkta hus med livserfarenhet. Hus som har karaktär! Jag har dessutom lyckats hitta mina drömmars hus, precis där, mitt bland tallar och syrener och vildvuxna blomstersängar. Bara några hundra meter från vår lilla lägenhet ligger det inbäddat. På en tyst och otroligt vacker liten gata i pyttelilla Pyttesta finns förkroppsligandet av den där drömmen jag på sista tiden frågat mig om jag verkligen skulle kunna hantera. MITT hus! Ett blått flervåningsträhus med en stor vild trädgård, tallar och buskar och en syrenberså, en grusad gång upp till farstutrappen och doften av vatten och skog som ett skirt flor av trygghet runt omkring. Avskilt men ändå nära. Friheten i närheten till vattnet, i avskildheten och tystnaden och i vetskapen att en knapp halvtimme efter att ytterdörren stängts kan jag sitta på ett flygplan - på väg till vartsomhelst, eller i en båt i skärgården med skummande för, eller vandrandes under storstadens ljus. Frihet! En dag ska jag äga det där huset. Ensam. Ska jag äga så ska jag äga själv. Jag. Och bo där med mina underbara barn, ha ett enormt köksbord med plats för deras framtida familjer. Kanske tillåter jag någon mer att bo med oss. På nåder.. ;)
MITT hus.
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-23 22:52
Kommentera: