My So Called Life
härds mälta
Jag blir tokig. Jag kanske var lite för tidig med att snacka om inre lugn och säkerhet och ta det långsamt och allt det där jag tjabblade om i går kväll.
Sanningen: jag är totalt uppochnedvänd, omskakad, enkelspårigt FAST i J. Inte kär men snarare hm.. besatt. Ja, jag är besatt. Varför skulle jag annars associera allt jag ser, hör, känner eller tänker till Honom!?? Alla mina kreativa tankebanor svänger sig i en spiral som oundvikligen slutar där, vid hans fötter. Eller på hans fantastiska mage kanske.
När det gäller kärlek(ett ord jag har mycket svårt att uttala och nästan drar mig för att skriva) är jag så sjukt, otroligt, vansinnigt osäker.
Ge mig bekräftelsen jag så hett åtrår och jag slukar det med hull och hår. Jag spinner lyckligt och lägger mig till rätta. Tillfreds i vetskapen att du tycker om mig och att dina avsikter med mig är vänliga.
Inre frid.
Vänta sen fem minuter. Iakta hur säkerheten rinner av mig i samma tank som mina blixtsnabba tankemonster skjuter fram och tillbaka innanför pannbenet på mig. Se mig börja skruva på mig och kasta en mycket snabb läntansfull och patetiskt bedjande blick i din riktning. Se sedan hur min självbevarelsedrift tvingar mig att dra mig undan och lägga öronen bakåt.
Skrivet i min panna: vad vill du med mig, tänker du förlöjliga/skada/såra mig?
Bekräftelsen från igår är försvunnen. Jag är inte alls så säker på vad J tycker om mig längre.
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-07-26 23:13
Kommentera: