My So Called Life

ja.. det är ett faktum. Jag AVSKYR att förvärvsarbeta. Antar att det gör mig till en sån där arbetskygg människa. Men jag jobbar ju i alla fall. Man har ju inte så mycket val. Och det är inte själva arbetandet i sig som jag motsätter mig, det är det faktum att det känns som om någon äger mig. Jag HATAR att någon har rätt att säga till mig hur jag ska klä mig, tala och bete mig. Jag avskyr att någon har rätt att kritisera mig och straffa mig. You're not the boss of me, typ. Jag vill bestämma över mig själv!! Och så avskyr jag pengar.

Jag hatar pengar. De är roten till allt ont. De föder fattigdom, girighet, själviskhet och ha-begär. Mycket vill ha mer och vissa blir utan. Jag vet ju att det i grunden handlar om människans natur och inte denna monetära uppfinning vi utvecklat, men ändå. Det känns lättare att skylla ondskan på pengarna.

Visst, även jag behöver pengar - för att ge barnen mat och husrum och för att kunna utveckla mina intressen (Dvs. möten mellan människor i olika miljöer och experimenterande med mitt yttre). Men jag avskyr att jag behöver dem.

Jag framstår som värsta neggot nu. Men det är bara för att min chef precis ringde och sa att en polare till honom sett mig spela kort i butiken. (for your information så la jag en patience på en sidobänk medan det var tomt på kunder) och bad mig att undvika såna oseriösa aktiviteter i fortsättningen. Men vad faan.. det är ju så stendött därinne ibland att jag nästan kreverar. Gamla tanter som går och petar bland servetter och osthyvlar och krukor och kanske någon unge som pillar på leksakerna. Ska jag bara stå där och le tills läpparna spricker? Nej fan. Jag måste stå ut nu. Bara fem och en halv arbetsdag kvar, sen är det FINITO för gott.

Nu ska jag gå och vila en timme innan jag åker in till stan och jobbar. Har spenderat förmiddagen på dagis med barnen, vi har dansat kring midsommarstången och ätit gräddtårta med jordgubbar. Ursexiga manliga dagisfröken P var så klart med. Han är så jäkla fin med ungarna att jag blir svag i knäna. När det nya bläcket hotade att börja koka under huden på mig i den stekande solen satte jag mig i skuggan och bara spanade in honom. Så jäkla sexig. En sån man vill jag ha. Han ska vara så säker i sig själv att han inte behöver vara mucho-macho, han ska älska att vara med barnen, han ska var alång och ha hår som faller i ögonen, och så ska han vara bildad och intelligent.
Vaddå höga krav? Jag har väl inga höga krav? :P

Nej.. dags att vila.

[10 days and counting]

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-06-20 12:04