My So Called Life

Pga människor i min omgivnings oväntat starka reaktioner på min nyligen annonserade "dreadifiering" så ska alla ni som kan tänkas ha åsikter om detta observera att: jag betackar mig för alla oombedda associationer till sk. currygoths, industrial goths, cybergoths eller några andra jädra typer av goths. Gör överhuvudtaget inte några associationer till några som helst typer av människor som målar sig likvita, rakar sina ögonbryn för att sedan måla på dem så de konstant ser förvånade/sarkastiska ut, har enorma dreadsfalls (standard är svart med rosa/lila/rött) i två knippen på skallen och eventuellt toppar det hela med ett par goggles (dessa mysterifierande modeassociarer, I don't get it).

Inget fel på dessa människor alls, men det är inte jag.
Jag är inte goth.

Faktum är att jag skarpt ogillar stiletiketter av sorten "goth", "emo", "psychobilly" - whatever. Här i Småköping kallar de mig t.ex. punkare. Jag accepterar det endast pga av att det epitetet får alla som inte ser ut som raggare eller surfare/popsnören. Jag är alltså inte punkare heller. (åter igen, inget fel på punkare, de är coola) Om jag absolut måste ha en etikett i pannan skulle jag kanske själv välja "rocker" eftersom den musiken passar bäst med vad jag - oftast - lyssnar på. Men tydligen måste man lyssna på just en viss sorts musik OCH klä sig på ett sätt som överensstämmer med just den musiken - och alla övertramp straffas å det hårdaste med böter och eventuell uteslutning ur klubben. Typ.
Och jag klär mig inte som jag borde. Jag hoppar tydligen hejvilt mellan stilarna, något som gör folk osäkra.
För så får man väl ändå inte göra!!!?

Give me a fucking break.
Jag fattar inte det där. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. As far as I'm concerned är det inget konstigt om man lyssnar på äkta gammal hederlig kängpunk och går i blommig långklänning eller diggar reggae och klär sig i nitar? Why not liksom??

Och dessutom kan jag inte förstå varför folk reagerat så skeptiskt och neggigt till min nyaste hårplan. Vad är det som är så konstigt med diskreta svart-vita dreads som dessutom är tillfälliga? Folk höjde inte alls lika mycket på ögonbrynen när jag förra året tatuerade mig tvärs från nyckelbenet över axeln, ner över ryggen och ut på andra sidan vid naveln. En högst permanent affär. (Som för övrigt tog fem timmar för de första konturerna och kommer ta ytterligare fyra för ifyllnad på tisdag, samt fler inom en obestämd framtid. Aj.)

Men faktum är att dessa reaktioner fascinerar mer än stör mig. Jag kommer självklart skaffa mina otroligt vackra dreads ändå och vara lycklig som a pig in shit. Men människor alltså.. de (vi) är ett mysterium.

Until next time, peace and love
/LeTigre

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-06-18 00:18