My So Called Life

Min värsta sömnighet slår alltid till mellan ungeför 17-19.
Precis då middag ska lagas, ätas och diskas, barn grundligt ska rengöras, iklädas jamas, mysas med framför bompa, läggas och läsas för. Då är jag så trött att mitt huvud förvandlas till en sån där nickande hund som alla hade i bilen för något år sen. Då lagar jag urtrist vardagsmat, lämnar disken, somnar framför bompa, sluddrar mig genom sagor som jag inte ens minns efteråt och är allmänt medvetslös.

Men så *poff* så vaknar jag till och blir stirrig och rastlös. Och efter 20.00 är jag inte det minsta sömnig.

Idag har sonen för första gången lagat en tand. Han var så duktig att jag nästan sprack av stolthet, jag grät nästan, sjukt imponerande! Han låg där och tokgapade i en halvtimme utan minsta lilla gnäll. Efteråt ringe jag F och mötte upp med henne och hennes två barn, vi gick och badade. Eller barnen badade. Hon och jag stod på stranden med koftor på oss. Hon är en stark liten tjej F, hon fick sitt första barn redan vid 16 års ålder men han är ändå en jättefin kille, så väluppfostrad och söt. Hennes dotter och min son fann varandra också och sprang hand i hand. När de första regndropparna kom lämnade vi av F och hennes barn hemma hos dem, ca 6km från vår egen ytterdörr. Strax därefter började det spöregna och jag och ungarna blev dyngsura på vägen hem. För att inte tala om de stackars studenterna som rusade i stan i dag. Fast de såg inte alltför ledsna ut trots allt :P

Jag har gått och gått och gått idag, med två barn ihopklämda i en liten sittvagn. Trött trött trött.

Kolla in Alanis Morrisettes parodi på Black Eyed Peas-låten. Hon ser EXAKT ut som min bästiskompis C i den här videon, speciellt med den lockiga frisyren och svarta kläderna. Fast C är lite smalare. Visst är hon vacker? *stolt*

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-06-13 18:52