My So Called Life

Herregud, jag skriver alldeles för många inlägg. Det är en sån sak som jag aldrig tänkte på innan. Innan jag fick upp ögonen för "läsarna" dvs. Nu tänker jag att "oj, nu blir de irriterade på att jag skriver för mycket". Usch, måste släppa det där. Ibland måste jag bara skriva hundra inlägg om dagen, det bara är så.
Take it or leave it.

Allt jag ville säga var egentligen att nyss konstaterades det på tv att folk mår väldigt dåligt nuförtiden och absolut sämst psykisk hälsa har tydligen unga ensamstående förvärvsarbetande mammor.
Tack för den televerket.

Åh andra sidan sa de mycket bra saker som jag helt håller med om, vissa saker som jag ordagrannt har sagt själv. (vilket automatiskt gör dem bra såklart) Tex det här med att vi tror att vi måste vara så lyckliga jämt, vem har inbillat oss det? Det är inte normalt att vara lycklig jämt! Det är normalt att vara lycklig då och då men det är precis lika normalt att ha ångest. Det är normalt att vara väldigt ledsen, att sörja så hårt att det gör ont, att vara ursinnig och vilja klösa ögonen ur någon. Det är normalt att KÄNNA.

Så kanske vi inte mår så dåligt egentligen, kanske är det bara det att vi inte fattar att vi egentligen mår precis så bra som vi ska göra.

That's it from me,
Over and Out.

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-06-07 23:42