My So Called Life
things I love to hate
Jag har vissa saker jag verkligen hatar
som får det att krypa i kroppen och gör så att jag spänner käkarna sådär tokhårt
och gnisslar tänder och inte kan sitta stilla.
Som gör mig sarkastisk och otrevlig
fast jag är snäll som ett lamm
egentligen.
Här följer en neggig liten lista på några av mina favorithatobjekt i ingen speciell ordningsföljd:
* mode-människor - med hon den där avskyvärda Sofie-whats-her-name i täten
* Jamba-ringsignaler - jag säger bara Crazy Frog... *rysa*
* Ointelligenta människor - jag vet att det är fel, men jag klarar inte av dem!
* Obildade människor - ännu värre, är man osmart kanske man inte rår för det men det finns ingen ursäkt för att simpel okunnighet! Läs, iakta, lyssna, LÄR DIG.
* Förlupna föräldrar - tar du inte hand om ditt barn och älskar det är du en totalt värdelös människa som inte förtjänar någonting gott här i livet.
* Att prata i telefon - vet inte varför men jag avskyr det. Fullkomligt. (räkning förra månaden = 85kr)
* Hushållsarbete - seriöst, jag kommer aldrig bli någon lyckad hemmafru
* Kändisar - ni vet de som inte är skådisar, sångare eller någonting annat utan bara är kända. Typ Linda Rosing och Paris Hilton.
* Maneter - de är VIDRIGA, de trotsar allt förnuft och borde inte existera, fy FAN vad jag avskyr dem!!
Sen kan man ju lägga till alla pedofiler, våldsverkare, otrogna, fundamentaliser, fördömande och trångsynta som befolkar denna jord. Men vissa saker är så självklara att de inte borde behöva nämnas.
Jag hatar förresten också min förmåga att tappa bort fjärrkontrollen. Var fan har jag lagt den?? Den var här nyss. Har letat genom alla de vanliga ställen jag brukat lägga den på: spisen, badkaret, sängen.. hittar den ingenstans! Snyft.
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-06-07 21:54
Jag kommer faktiskt väldigt bra överens med telefonen när jag får ringa. Jag har aldrig tid när någon ringer till mig och då blir det fel. Jag blir kort i tonen och jag håller på med tusen andra saker samtidigt. Har en mycket god vän som jag träffat kanske fem gånger på tio år och vi pratar i telefon ungefär två gånger/år. Men då pratar vi i timmar, en gång pratade vi i fem timmar och slutade bara för att den ena skulle iväg på något. Fungerar inte med småbarn längre men vi tar upp där vi slutade förra gången när vi hörs av igen. Jag ser henne som en av mina absolut bästa vänner och jag tror att hon ser på mig på samma sätt. Ganska konstig vänskap, jag vet...
Skrivet av lilla_Py, 2007-06-07 22:33
Du har rätt i att det är helt underbart. Jag är så otroligt glad att jag har henne och vi är vänner helt utan krav på varandra. Fint ord du hade där. Jag ska låna det: min livsvän.
Skrivet av lilla_Py, 2007-06-07 22:56
Mmmm, telefon kommer aldrig att bli samma sak som på riktigt.
Skrivet av tomta, 2007-06-07 21:59