My So Called Life

Jag har starka känslor för veckans dagar. Jag avskyr söndagar, ogillar måndagar, tycker om onsdagar och älskar fredagar. Lördag är en bitterljuv dag som ofta gör mig stressad och upprymd på samma gång, så mycket ska hinnas med på lördag att den alltid försvinner snabbast av alla dagarna - vilket är illa eftersom den följs av förhatliga söndag. Dagarna som är kvar är grårandiga Tisdag och Torsdag som är intetsägande och mittemellan.

Idag är det alltså Tisdag.

Just denna tisdagsmorgon var mord i fickformat. Jag kämpade mig ur sängen som en gikbruten, gammal gumma med svullen värkande hals och ihopklistrade ögon. Kroppen skrek efter mer sömn och jag satt ihopkrupen i fosterställning i badkaret och försökte skölja bort utmattningen och värken. Men mina fötter kändes blytunga och hela kroppen protesterade. Efter en halv evighet av grötkokande (snabbt ordnad barnfrukost som är snäll mot plånboken och mot samvetet, me like), påklädande av barn och lönlösa försök att sminka liv i den glåmiga huden kom vi äntligen iväg till dagis, en timme sent. Själv har jag fallit tillbaka i min gamla ovana att inte inta något annat än nikotin före tolv. Det hjälper inte min stressmage men vem kan äta när man är illamående av trötthet.

Men det var efter ankomst till skolan som den verkliga prövningen började. Ringde förlupna pappan för att dubbelkolla tiderna på fredag, han är inte känd för att vara konsekvent eller ute i god tid. Till vad som skulle kunnat vara min stora förvåning, om jag inte kände mannen i fråga bättre än någon annan, visade det sig att han jobbar kväll denna vecka. Jaha. Orkar inte gå in på konversationen som följde, förstår bara inte hur han kan lägga så litet värde vid dessa fantastiska människor som han och jag har den stora förmånen att vara föräldrar till. Eller som jag har förmånen att vara förälder till. Han är mest bara en dna-donator och ett semesternöje för barnen. Jag såg dessutom min första biokväll sen juni förra året gå upp i rök, det kändes surt eftersom chansen ju fortfarande finns att Mr. B följer med, även om jag misstänker att han kommer tacka nej.. men en liten chans är också en chans. Hur som helst lyckades jag förhandla fram att han hämtar barnen på lördag och återlämnar dem på söndag. Sen följde ännu fler dåliga nyheter angående sommarens umgänge, eller rättare sagt avsaknaden av detsamma.

Oh Bollox to it all. Jag vill bara skära bort honom ur våra liv, men barnen har ju rätt till en pappa! Jag är så villrådig!! Mitt hjärta värker för den dagen då de inser hur han sviker dem, än så länge är de obrottsligt lojala och märker inte att han aldrig någonsin ringer, än så länge har de ingen tidsuppfattning och ser inte fram mot besök i förväg och märker alltså inte när de ställs in i sista ögonblicket. Än så länge. Är det bättre att ha en pappa som sviker än ingen pappa alls? Jag vet inte. Jag vet ingenting, hur gör man sånt här!!? Jag försöker verkligen, men jag vet inte, tänk om jag gör allt helt fel?? Borde jag vara hårdare mot honom?

Efter detta gick det utför. Jag kämpade som ett djur med mina hundratals sidor av mördande tråkig information om världshandel, global ekonomi och utvecklingsländer. Så trött på skiten. Bråkade med C över något oerhört löjligt och spenderade alldeles för mycket tid på mobilen. Cancerkliniken nästa. Vid fem packade jag mina böcker och sprang tvärs över stan och hämtade fem (5) barn på dagis eftersom vi ensamma mammor ställer upp för varandra. Väl hemma, efter att tre vilda barn återförenats med sina trötta mammor, kollapsade jag nästan. Skäms för att erkänna att mina barn fick varsin tallrik snabbnudlar till middag. Utan en enda grönsak. Framför bolibompa dessutom.
Skandal.
Ja ja.. ring socialen då.

Efter flertalet timmars ringande, fixande och planerande lyckades jag dock möjliggöra filmkvällen trots allt. På torsdag sover en kusin över här och så sover dottern över hos henne på fredag. Sonen får sova hos Qp och hennes två barn, så tar jag hennes son nästa helg då hon har en viktig tillställning att gå på. Så går jag på bio på fredag efter jobbet, går hem och sover några timmar och hämtar sedan barnen hos deras respektive barnvakter tidigt på lördag morgon och marscherar dem ned till stationen där förlupna pappan hämtar dem innan jag går vidare till jobbet. Easy Peezy. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan mina vänner när jag lämnar Småköping om endast FEM veckor.. hjälp.

That's it. Min jäkla långrandiga PISStisdag avslutades precis med ett pass i tvättstugan och plötsligt är klockan nästan midnatt och jag är ännu en gång sen till min date med en stackars försummad säng.

I morgon är det Onsdag, jag gillar onsdagar. Och det kan knappast bli värre än idag.

Tomorrow, tomorrow, there's always tomorrow
and tomorrow's just a day away.

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-05-22 23:37