My So Called Life
spridda tankar
Uppe sen femtiden då rummet invaderades av lyckliga barn. Tjock i halsen, ont. Virus. Fan. Brun som en lagom bränd pepparkaka efter gårdagkvällens spraying med C. Skumt att stå naken i badkaret tillsammans och spraya varann, men fint blir det, och cancer slipper man. (förhoppningsvis)
Lyssnar på musik i lurarna nu medan alla tre barnen (lillen, flickan + flickans övernattande bästakompis/pojkvän) ser på scooby doo. Jag tänkte kasta ut dem men nu öser regnet ner utanför igen och förvirrade mamman har glömt regnkläderna på dagis. Tyfus.
Patrik Isaksson talar direkt till mig:
Allt du försakat, hur du nu levde,
i världar av smärta, i rum utan ljus.
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera
av kärlek du missat i rädsla för svek.
Vackra ord. Har han skrivit detta själv tro? Många är nog vi som känner igen oss i den rädslan. Vilken Amerikansk president var det som sa att "we have nothing to fear but fear itself"? Otroligt bra ord, kanske borde jag ta dem till hjärtat.
Snart ska jag gå och sätta igång med mina världsliga sysslor, tvättning och diskning och byte av bajsiga kattlådor. Saker som är så urtrista och irrelevanta i det stora hela men som tyvärr måste skötas, åtminstonde då och då.
Men först ska jag lyssna på den här sången igen, den är så vacker. Den handlar, som så många andra sånger, om kärlek. Om en kärlek som är större än orden som klumpigt försöker förklara den. Jag vill sjunga den här sången för mina barn, jag vill att de ska veta att om jag var tvungen att leva om mitt liv skulle jag med flit göra om alla de misstag, ta alla de snedsteg, genomgå alla de helveten och smärtor som förde mig fram till den dagen då de blev till. För allt det svåra som var innan var ju bara en del av vägen som ledde till Dem. Och det gör resan värt varenda blodsdroppe jag spillt på vägen. Jag är The Luckiest.
I don't get many things right the first time
In fact, I am told that a lot
Now I know all the wrong turns, the stumbles and falls
Brought me here
And where was I before the day
That I first saw your lovely face?
Now I see it everyday
And I know
That I am
I am
I am
The luckiest
I love you more than I have ever found a way to say to you
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-05-19 10:21
Nja, bra och bra, man gör det man kan och lite till. Hur sedan resultatet blir får man väl vänta och se. De värsta psykbryten på sexton är över nu, för hon börjar bli mänsklig. Grabbis är pojk och därtill mammas, så vi bråkar bara lite, fast högljutt. Mini är ett helt kapitel för sig, alltså två händer plus en famn full. Tänker inte ge några tips förrän ungarna är trettio och kan säga själva vad som var rätt och fel ;)
Det enda jag kan säga till dig är att inte försöka oroa dig utan vara coooool. Shit verkar happen hela tiden och det blir mycket oro om man tillåter sig att känna det.
Skrivet av Diana, 2007-05-19 12:30
Allt vi behöver förmedla till barnen är: "I love you more than I have ever found a way to say to you". Jag tänker stjäla det av dig. Det är allt som betyder något och kärleken är verkligen så gränslös som alla sa innnan barnet kom. Jag trodde aldrig att kärleken kunde vara så stor. Förstår precis hur du menar! Jag tror att det kommer att ordna sig för dina barn också.
Skrivet av lilla_Py, 2007-05-19 19:44
Så mycket styrka, så mycket svaghet, så mycket naket och så mycket trots. Så mycket klokhet, så mycket litenhet, så mycket sårat och så mycket vackert. Så mycket DU, älskade kusin. Tack för att du bjöd in mig att gå genom denna dörr - till ditt rike.
Jag står ödmjuk och fylls av än mer kärlek...
Skrivet av Erindriel, 2007-05-19 19:56
Hoppas allt är bra med dig.
Skrivet av dalmasen, 2007-05-19 11:24