My So Called Life
rain on my parade
Ännu en morgon, ännu en trötthet.
Måndag morgon, en ny vecka begynner. Regnet piskar marken utanför, svalkar luften och förvandlar vårt uppgrävda kvarter till en enorm lerbassäng. Men det känns bra på något sätt. Regn kan vara så opretentiöst och avkopplande ibland. Man måste inte vara glad och lättklädd när det regnar, det är ok att krypa ner i sängen och dricka te iklädd stora myströjan och raggsockar.
Inte för att jag får göra så idag. Idag är det arbete som gäller. Hoppas att Mr. B tittar in en sväng, men han kommer nog vänta ett tag med det.
Igår kväll kom J in på msn och pratade med mig. Vi skojade lite besvärat, orden kommer inte så lätt när jag pratar med den mannen. Till slut frågade jag hur det gick med tjejen, den han gick iväg med i Lördags. Han sa att de hade gått och ätit hamburgare hos en kompis, sen hade han gått hem. Observera att han använde orden "sen gick Jag hem." Varför kändes det varmt och luddigt inom mig när han sa så?? Vi har inga ord tillsammans, vi avvisar varandra ständigt, vi känner knappt varandra, Mr. B har mycket mer potential.. så varför kan jag inte släppa den här mannen!!?
Babe, du gör så ont när du ligger sådär för nära mitt hjärta och skaver!
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-05-14 08:43
Mr B? Är det Mr. Bean så förstår jag hur du känner. Make till obegriplig person får man leta efter.
Skrivet av Dagh, 2007-05-14 22:15