My So Called Life
Sprit
Idag har varit en riktig sommardag. Och då menar jag inte bara att solen sken och barnen sprang runt och kastade upp bollar på taken, nej det har varit en sån där låång och utmattande dag då man jobbar som ett djur och ränner runt efter vad som tycks vara ett helt fotbollslag av barn från soluppgång till solnedgång (vilket är jävligt lång tid under den svenska sommartiden) och till slut sjunker ner på en stol någonstans mitt i kaoset med en av de andra utarbetade mammorna. Och det är då man längtar så att det värker i kroppen efter att få göra någonting spontant och tokigt. Att få dra till kusten, ragga upp en främling, dricka tequila ur naveln på någon, hångla runt, dansa på baren...eller bara att ta en lugnande och svalkande drink på en uteservering i kvällssolen. Bara göra något som man själv vill, utan ändlös planering och skuldkänslor.
Jag och C satt och stirrade på de nyutspruckna syrenbuskarna och suckade ikapp. Visst... ja.. visst är det fullkomligt underbart att få alla de vardagsvälsignelser som moderskapet innebär, jo.. det kommer jag aldrig förneka. Men ingen som inte sitter i samma sits förstår hur tungt vårt jobb faktiskt är, hur totalt jäkla slut man blir som person. Då är det skönt att bara stirra och sucka med någon som sitter i samma båt. För vi vill UT!!! Ut och dricka alkohol och bara glömma att man är en jävla pissig ensamstående mamma som lever det mest pissigt inrutade och kvävande livet som tänkas kan. Få röra sig bland andra ungdomar och känna sig FRI i några timmar. Låtsas som om man inte behöver ringa runt och förnedra sig i jakt på en barnvakt bara för att få jobba extra några timmar/gå till affären efter klockan 18/gå på bio eller vad som helst som inte innefattar att sitta ensam hemma vid datorn om kvällarna.
Vi ringde till alla uteställen vi kunde komma på men såklart är allt stängt. Det är ju FÖRSTA MAJ. Det är nog lika bra det. En kall en i kvällssolen kan lätt utvecklas till efterfest till klockan åtta morgonen efter. Inte så lyckat när man har tenta att skriva..
_______________________________________________
För er som glömt varför första Maj firas runt om i världen citerar jag här bloggaren, Jur. kand., fil. stud. och socialdemokraten Anders Ekman;
På första maj 1886 organiserade fackföreningar i Chicago en strejk med krav på åtta timmars arbetsdag. Man protesterade mot de eländiga arbetsförhållandena. Demonstrationen blev dock upplöst av polisen, som dödade två arbetare och skadade ett flertal människor. Det anordnades ett protestmöte vid Haymarket.
Socialisten August Spies höll tal till en stor folksamling från en öppen vagn. Mötet var fredligt och lugnt. En stund senare beordrade dock polisen folksamlingen att skingras. En bomb exploderade och en polis dog. Polisen öppnade eld mot människorna, vilket resulterade i att elva människor dödades och många skadades.
Åtta människor ställdes inför rätta efter händelsen, bland dem August Spies. Inget bevismaterial kunde binda någon av de åtalade för bomben. Ändå fälldes samtliga åtalade. Sju av dem dömdes till döden. Den 11 november 1887 hängdes flera av de dömda offentligt.
(Mer om händelsen, se Chicago Historical Society).
Sedan dess firas första maj till åminnelse av de arbetare som fick sätta livet till i en fredlig kamp för bättre arbetsvillkor. Fortfarande i världen har arbetare dåliga arbetsvillkor, och får arbeta under usla förhållanden. Utvecklingen har under hela 1900-talet gått åt rätt håll, men det finns fortfarande starka skäl för arbetarrörelsen att hålla samman internationellt.
Här i Sverige har vi det på det hela taget ganska bra med arbetsrätt och arbetsvillkor idag. Och vi löper inte så stor risk att bli skjutna eller hängda för att vi demonstrerar. Behöver vi fortsätta med det då? Vad är meningen?
Anledningen till detta inlägg var egentligen en kommentar på morgonen idag av SVT-reportern KG Bergström och en annan moderat journalist vid TV4 som båda var rörande eniga om att första maj innebar att socialdemokrater och vänsterpartister demonstrerar mot sig själva. Man häpnar över historielösheten och den bristande verklighetsinsikten.
Första maj är arbetarrörelsens dag. Det finns många anledningar att fira denna dag. Som minne av Haymarket och Ådalen, för att visa att arbetarrörelsens kamp ännu bara är i början. Som ett led i att stötta arbetare i hela världen för att ge bättre arbetsvillkor och drägliga förhållanden. Och inte minst som ett sätt att visa att det fortfarande finns orättvisor som bekämpas bäst med en jämlik fördelning och bättre förhållanden och möjligheter för alla - inte bara för fåtalet.
Den moderate TV4-jorunalisten sa för övrigt också att första maj "bara är en dag för sossar och vänsterpartister" och han kunde för sin egen del inte förstå varför man inte bara kunde fira kungens födelsedag istället.
Tja, vad säga? Överheten och kyrkan har ju alla andra flagg- och helgdagar på året, så då kan väl vi få åtminstone en, eller är det för mycket begärt
?
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-05-01 18:07
Kommentera: