My So Called Life
älska mig!
Igår gick jag hem till Mr NewGuy, hädanefter bara kallad J, på ett regelrätt BOOTYCALL. Varför envisas jag med såna? Blir så trött på mig själv. Hursomhelst så skingrades ett av mina orosmoln, han är precis lika jädrans ursexig som jag minns honom! Så otroligt FIN, jag vill bara äta upp honom med ögonen. P säger att han är "den som alla vill ha", och jag förstår varför.. När han ler lite snett och ser på mig under lugg så vill jag bara rama in honom och hänga honom på mig sovrumsvägg.. så jag kan ligga och se på honom hela kvällen.. mmmm! Jaja, hursomhelst så skingrades alltså det orosmolnet, men efter den hastiga solglimten så blev himlen plötsligt helt mulen och jag tror det kommer hagla snart.
Ursäkta den lama liknelsen men grejjen är att killen blev dumpad för mindre än en månad sen. Dumpad av en tjej han varit ihop med i flera år. Jo tack, jag vet tydligen hur man hittar dem, dessa killar på jakt efter en lämplig språngbräda. Jag måste se väldigt studsig ut. Man får väl en bra avsats om man trampar riktigt hårt på mig antar jag. Men jag vill inte vara med om det en gång till!
Men han fattar det själv, det är det som är det ruggiga, han förstår att man måste vara själv efter ett långt förhållande. Och jag håller med honom och tycker ännu mer om honom - för att han fattar saker och för att han tänker på sig själv och sitt liv. Och för att han är så jäkla fin att se på!! Jag menar det, han har de finaste ögonen.. Jag tyckte M var snygg, men den här killen är ännu finare. (och renare förstås, men det är inte svårt)
Ååå.. jag har hans lukt på mig. Han har fastnat på min hud..
Jag hatar mig själv.
Jag ska utveckla det påståendet: Jag har åter igen träffat en man som är känslomässigt otillgänglig och som kommer att, vare sig han menar det eller ej, krossa mig. Igen. För jag tror kanske jag kommer falla för honom. (Och bryta näsan i fallet.) Och jag är helt hundra på att han inte kommer falla för mig, för jag blir en neurotisk jävla idiot som pratar non-stop om idiotiska saker och som dyker upp full hemma hos honom klockan två på fredagsnatten. Och för att han fortfarande är kär i sitt ex. För det tror jag att han är. och jag kan inte uttrycka mig i hans närhet, jag beter mig konstigt och säger fel saker... Jag faller för helt fel karl igen, och skrämmer bort honom. Jag hatar mig själv.
FAN FAN FAN. FAAAAAAAAAAAN!
Jag tänker göra ett försök att vända mig om och gå iväg med min värdighet i behåll. Inga fler booty calls, inget hångel på dansgolvet. Jag måste FLY från denne vackre man NU medans allt fortfarande är bra och trevligt och idel leenden, måste fly innan jag totalt förnedrar mig själv.
Men jag tycker ju om honom.. =(
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-04-28 09:03
Kommentera: