NAOKI

Varför ska allting komma samtidigt? Jämt är det så. Man tycker man har läget under kontroll, så PANG..

http://naoki.blogg.se

Om någon mot all förmodan skulle sakna mej här på bloggis kan ni fortsätta att läsa mej på denna adressen: http://naoki.blogg.se

Om inte så... ha det bra tills vidare!

Nu orkar jag inte älska mej själv längre.. någon annan får göra det åt mej.

Mina problem kanske inte är så pass stora att de kan räknas till problem, men de gör lika ont ändå.

Allting har hänt men inget har förändrats.

Lösrykta fragment ur en lösrykt students tankar.

Jag har tre olika inlägg på lager idag. Jag börjar med det lätsamma och fortsätter sedan med stigande allvarlighet. Den flitiga läsaren kanske till och med orkar läsa hela. Jag inleder med ett program som sändes på tv4 för ett tag sedan, grovt underskattat enligt mej.

Programmet i fråga hette 100% och sändes en gång i veckan. Det var av paneltypen där en programledare (Adam Alsing) ställer frågor till två lag som vardera består av två komiker. Medverkande var Magnus Betner, Shan Atci, Marika (kan inte komma ihåg efternamnet) och Kristoffer Appelquist (!!!). Roligast blev det om man följde det hela. Allt som oftast hände det att de plockade upp lösa trådar från förra veckan och det kunde bli hysteriskt kul. (Eller så var det bara jag som tyckte det.) Här fölljer iaf ett litet smakprov där Kristoffer Appelquist fördömer särskrivningar. Se klippet NJUT! (Lika roligt är det att Shan Atci viker sig av skratt)

Inlägg nummer två skulle då komma...

Svarta floder

Medan vinden blåste genom hennes tjocka hår. Och hennes sinne var tomma på alla känslor utan en... "vemod". Tyckte hon sig kunna skönja en gestalt i dimman. Sakta formades det små ord i suset.
"Öppna dina ögon... Öppna dem och du ska se att den verklighet som du har lärt känna i själva verket är målade på insidan av dina ögonlock. Det är däför den är mörk... öppna dem... och ... se."
I en kraftansträgning försökte flickan öppna sina ögon. Och där i horisonten kunde hon se ett klart sken genom sina ögonfransar. Långsamt öppnade det sig en spricka i världen, en spricka som snart skulle växa sig till hela hennes verklighet.
Hennes kropp fylldes med en värme, en värme som hon inte kunde beskriva som något annat än lättnad. Och hon fylldes på nytt av livet. Det mörker som varit henne så välbekant kändes nu som ett otäckt minne från länge sedan.
Hennes ögon tårades. Och verkligheten på insidan av hennes ögonlock rann sakta ner för hennes kinder. Och kvar lämnades inget annat än...

Min kanske största svaghet är att jag lider av denna "jag ska bara" mentalitet som jag även delar med våran käre vän Alfons Åberg. Detta psyke är inget bra att ha. Det är kass! Det finns tjugotusen grejer man skulle kunna göra, men i stället så kommer man på något annat "brådskande" att sysselsätta sej med. Det är därför jag behöver någon slag arbetsfördelare, en slags "vardags far" som säger vad jag ska göra. Men nu har jag inte det. Ett tag till får jag leva med denna mentalitet. Jag är säker på att den en vacker dag kommer hoppa upp och bita mej i nosen. Men den dagen den sorgen antar jag. Livet är ju faktiskt inte kul utan överraskningar.

Scen tagen ur verkliga livet

Okej, nu ska vi se... två kapitel tills morgondagens föreläsning. Och om två veckor har vi tenta på det här... ja ja.

När jag ändå sitter här kan jag ju kolla upp den där saken på internet....

Förra månaden så var CSN pengarna lite mindre än vanligt... Så att efter betalning av hyran och givmildhet av julkappar så kände man sig tämligen pank. Men så kommer denna månaden och de FETA pengarna rullar in på kontot. Dessutom så visar det sig att jag betalade dubbel hyra av någon anledning förra månaden (inte undra på att jag var pank). Så nu är jag rik! Vad ska jag lägga min oväntade 3000? Har ni några förslag?

I dag har jag vaknat. Mycket mer har det inte blivit av den här dagen. Egentligen skulle jag kanske aldrig ha gått upp. Då skulle iaf elräkningen blivit billigare, och kroppen skulle ha sparat mer energi. Nu kommer jag att få lida för det här någon dag framöver -.-

Jag visste det! Jag skulle aldriga ha gått upp! att jag aldrig lär mig!