En blogg är en blogg är en blogg.
När man har en blogg så kan man se hur många gånger varje inlägg visats. Det står längst ner.
Men vilka är det egentligen som klickar upp dessa inlägg? Vem är det som läser?
Jag är så... förvånad... fascinerad. Förstår inte riktigt. Tror att bloggis ger mig extra siffror, för den här bloggen går ju bara på överskottsenergi nu.
Visa hela (0 kommentarer)
Miljöperspektivet kliver in på scenen med stormsteg och säger: "Som jag har letat efter dig!"
Vi har saker att ta itu med och lösningarna kommer en efter en, generation för generation. Det är bara att plocka fram dem. Lösningarna alltså. Generationerna brukar komma ändå.
Så kom igen! Vad väntar vi på? Släck lampan om den är tänd, återvinn metallburken där, le och cykla hela våren! Under tiden kommer alla finurliga klura ut så bra saker att det blir lättare än vi trott att leva utan att förbruka.
En dag ska jag också stå på den där scenen med Miljöperspektivet och jag ska ta med mig hela världen upp!
Visa hela (0 kommentarer)
Jag skrev ett inlägg som hette "Lite optimism tack!" för några år sen. Då trodde jag inte att jag skulle hålla kontakten med kompisarna jag fick på gymnasiet. Gissa vad? Sen kom facebook. Jag bor dessutom i samma stad som två av vännerna och har kontakt med resten. -På brev, skype och så cyberspace.
Det är fint.
Jag har lärt känna en massa människor, som jag verkligen, verkligen bryr mig om. I mitt liv. Under gymnasiet. Nu; i den nya staden, med det nya livet. Det som är dumt är att det är så svårt att bry sig om varandra på internet. Det blir bara riktigt när man träffas, men alla är så upptagna och har sina egna scheman att det inte alls går i en handvändning att se till att ses. Det är väl därför man ska ha vänner på jobbet antar jag. Varför skulle man inte ha vänner på jobbet? Sorglig tanke.
Jag saknar mina vänner. Så blir det väl när man bor ensam i en storstad antar jag. Det var annorlunda på småorten där man sprang på varandra titt som tätt och,...
Visa hela (0 kommentarer)
Nu är det gjort. Det som varit mitt mål, min dröm, min vision har blivit verklighet.
Så här sitter jag nu, i en egen etta i en jättestor stad på andra sidan Sverige. Jag har släkt och vänner här med, och det är som att ha bytt liv för en stund. Det känns som att jag är här på långsemester för att sedan komma hem och lunka på i mitt gamla vanliga liv. Samtidigt så känns det som att det är ett steg framåt som jag inte kommer ångra, och därför inte kommer gå tillbaka, utan fortsätta simma. (Åh! En egen passning!) Jag trivs ju som fisken i vattnet här!
Universitet kallas det. Egentligen högskola, bara en högskola med vissa grejer som gör att det kallas universitet istället. Sa någon till mig en gång i tiden. Nu kan jag säga "minns ni det där? Måste ha varit säkert 15 år sen..." och vara seriös. För jag vet precis vad som gick på tv när jag var 4 år gammal.
Apropå universitetet ja! Jag tänkte ju ut min plan redan under hösten i 2:an, bara för att liksom...
Visa hela (0 kommentarer)
Det här inlägget tillägnas Korrarnas.blogg.se
Om livet före, under och efter gymnasiet! Mest under. Den första tiden då man faktiskt får välja något helt själv, på riktigt.
Korri-korridoren på Korre-korre-korr, eller mer utförligt: Korrespondensgymnasiet, sitter för alltid högt upp på en piedestal i mitt sinne. Hoppas det gör det hos er också! Korr är värt allt! Vill du veta varför? Jag tror det märks - på: korrarnas.blogg.se
Visa hela (1 kommentar)
Jag vill verkligen inte bli vuxen.
Sinnet går som förlorat. De spontana leendena sitter så djupt in i den förtorkade själen på vuxna människor. Allt som går att tolka negativt, tolkas negativt. Fantasin används inte alls. För ett år sedan var jag glad. Sedan bytte jag tankar och erfarenheter med folk och, visserligen växte jag på en del håll, men samtidigt så blev jag så tråkig och urholkad på andra. "Nej" och "inte" är vad hjärtat är ersatt av. Jag blir så deprimerad.
Finding curage, finding faith
Finding acceptance in a narrow space
Finding time, when time has gone
Finding out what's going on
I need a house, I need a room
I need a bed to sleep in
I need a coffee and a kitchen sink
I need a friend, I need a love, I need someone
Who'll miss me
When I get home
Don't wanna be all alone
Finding the gate, finding the door
finding the streets I used to walk before
When I was free, when I could see
When I was crazy
I wish somebody told me
I...
Visa hela (0 kommentarer)
Här sitter jag och läser gamla inlägg.
Ett läger med Gud och stor gemenskap har lyft mig en bit till och lugnet bosätter sig sådär bra i hjärtat. Det har saknats under förra året och jag har känt av det. Det ger faktiskt extra pepp att veta att jag har det. Eureka! ni vet.
Sista gymnasieåret väntar och jag är extremt förväntansfull! Längtar efter rutiner, packa in mig i min garderob, träffa de nya på skolan, träffa alla gamla(!!) och ge järnet!
Det är mycket som ska hända i höst. För mig. Min själ är full av inspiration som inte bara kretsar kring skolarbete och därför måste hållas under noga kontroll. Jag ska inte gå in i väggen, jag vill inte se den, inte vara i närheten av den! Om jag får gissa så är den grå. Men i höst väntar ett energiskt jag som lägger energi på rätt saker vid rätt tidpunkter. Jag måste fokusera. Får inte dra ut på något, så jag står där med studentmössan till våren!
Det är så skönt att känna att man faktiskt kommer...
Visa hela (0 kommentarer)
Om någon som läser här har gjort det sen dagen då detta inlägget http://bloggis.se/Manduss/79481 publicerades, så kan jag härmed tala om att den första och viktigaste punkten är avklarad!
Jag har alltså lärt mig spela saxofon. Helt dugligt enligt mig - jag började igår kl: 15.00. Tekniken är inte proffsig, men tonerna bildar melodier och jag gjorde en grym improvisation med far på gitarr, i c-dur skala (den enda jag behärskar ännu).
Glädjen är en orm! (Skämt åsido, enorm ska det vara ju).
Nio punkter till; sen kan jag dö. Typ.
...jag ska lämna en punkt med flit...
Visa hela (0 kommentarer)