Amandas blogg
Att känna
Om någon frågar mig hur det är, svarar jag "Bra". Om någon sedan skulle be mig utveckla; Hur bra, varför så bra, något annat än bra, så skulle jag inte veta. Egentligen är jag inte glad, men jag är inte riktigt medveten om det. Jag skulle svara något platt som "Jag såg en filmen nyss som var så himla bra, så nu är jag glad."
"Bra" är bara en definition på ett humör där jag inte störs av några negativa känslor. Jag är fullt upptagen med att hålla dem undan med andra tankar och handlingar. Tankar som "Vad behöver jag göra för att den personen ska bli glad så att jag också kan känna mig glad?". Ord som "Tack så mycket!" "Oj förlåt". Handlingar som "Här, jag rotade fram den här boken du var intresserad av, vill du låna?".
För när jag är ensam dagdrömmer jag. Mardagdrömmar som katastroftankar eller overkliga, romantiserade drömmar om sådant som jag antar att jag saknar.
Jag tillåter mig inte att vara nere. Då är jag ju inte redo. Om någon behöver mig. Om någon skulle se mig. Jag får absolut inte bli upptäckt med att vara ledsen. Då måste jag ju förklara vad det är och det blir aldrig riktigt bra.
Jag misstänker att jag aldrig har fått vara ledsen. Eller arg. Jag ska alltid må "bra".
Det är ett högt krav att ställa på en levande varelse. Och destruktivt.
Men så är det, att jag har spenderat all kraft på att må "bra". Att kunna stå till tjänst när som helst, att svara rätt på alla frågor, att skoja, att vara pigg och framförallt: att inte dra ner andra så att de känner känslor som trötthet, besvikelse, maktlöshet eller ledsenhet. För då är det mitt fel och då blir jag ledsen och det kan jag inte, inte, inte vara.
Det verkar vara väldigt få människor som är lugna, trygga och harmoniska i sig själva.
-Jag antar att de har fått jobba för det.
-Jag antar att det inte är så många som tänker "Yes! Jag gör det." när de förstår hur mycket de har att jobba på om de vill nå ett annat mående.
-Jag antar att det är sant att religioner är utformade subjektivt för att få de som utformade dem att känna sig tillfreds med sig själva och deras egna tillkortakommanden.
-Jag antar att det är mänskligt att inte vilja saker som att må "dåligt".
-Jag antar att den inlärda principen i mitt huvud -att det är fel att må dåligt- är påhittad och att jag när som helst är tillåten att hitta på något annat istället för den.
-Jag antar att jag kan förstå vad jag känner egentligen om jag tillåter mig just att "må dåligt".
-Jag antar att man kan sätta en snäll gräns för sig själv så att man inte glömmer bort att ha roligt också.
"Bra" har varit mitt standardmående väldigt lång tid. Tänk att faktiskt må bra i kroppen och vara närvarande. Tänk det.
Skrivet av Manduss, 2017-06-29 15:51
Kommentera: