Linda Lustlig

Ibland kommer jag på mig själv med att ha stora bekymmer för små saker, och att dessa bekymmer tar omotiverat mycket energi.

Ofta när jag ska träffa mina vänner, när man blivit överbjuden på middag eller de ska komma till oss, så blir jag nervös och stressad innan. Jag börjar damma frenetiskt, städar badrumsspegeln och gnäller i allmänhet på min man för att han gör fel saker i fel ordning och prioriterar fel. Som tur är brukar jag komma till sans ungefär en halvtimme innan gästerna kommer, ber min man om ursäkt och konstaterar att badrumsspegeln nog inte är smutsigare än hos någon anna... iallafall inte innan de städat den. Och gästerna ska ju ändå inte äta i badrummet... Om man ställer ett litet ljus på torktumlaren så kanske de inte tänder så mycket i taket - och då kanske de inte ser att det är smutsigt!

Jag har bestämt mig för att sluta med dessa dumheter! Varför ska jag städa hysteriskt bara för att någon jag tycker om ska komma på besök? Jag borde...

I fredags var jag lycklig! Jag fick en bit kanelbulle av en rumskollega - det var andra gången den veckan han delade med sig av sin bulle till mig. Att få en fjärdedels kanelbulle till teet en fredagseftermiddag gör mig lycklig, nästan lyrisk. Och jag blir lycklig över att bli lycklig över så rellativt lite. Min kärlek är billig!

Jaha, som nog ingen har missat var det igår dags igen för ett av de återkommande "pendeltågskaosen" - och detta utan vare sig lövhalka, minusgrader eller snö! Fantastiskt! Tydligen berodde stoppet i trafiken på ett elfel .

Själv blev jag en timme försenad till jobbet, och då jag redan var trött och stressad när jag gick försenad hemifrån så blev jag ju inte direkt gladare av att tvingas åka både buss och tunnelbana för att komma till jobbet. Jag är nämligen väldigt bortskämd, jag är en av få lyckligt lottade stockholmare som har kort restid till jobbet - jag har ungefär 20 minuter dörr till dörr. Men igår tog resan alltså 1 timme och 20 minuter, och det rubbade mina cirklar totalt! Hem gick däremot pendeln nästan otäckt punktligt på eftermiddagen.

Nu funderar ni säkert varför jag skriver om pendeltågskaoset när min blogg ska vara tankvärd och lustlig - och jag menar inte att gnälla.

För när jag kommit hem och...

Jag var på mässa i helgen, Det goda köket . Det var det fler som var kan jag säga. OJ vad mycket folk! Och VEM kom på att lägga denna mässa samtidigt som "Allt för hälsan" och en båtmässa?? Jag menar, det är ju inte direkt så att det är för lite folk på någon av mässorna...

Nog beklagat! Det fanns mycket spännande på mässan, och mycket gammal skåpmat. Eller tja, inte skåpmat kanske, men saker man ätit förut. Roligast var nog att prova vin! Trotts att mitt senaste inlägg handlade om måttlighet i vinkonsumtionen så räckte inte mina 5 provningsbiljetter långt. Tyvärr blev jag lite för lullig innan jag hunnit prova allt vad jag velat också. Men till min tröst så fanns det även andra där som tittat lite för djupt i provningsglasen och nog inte läst min senaste blogg.

Det blev smakning av två sorters glögg, Lucia choklad som jag tyckte var jättegod, men då gillar jag ju alla viner som...

Jag tillhör den skara människor som verkligen kan njuta av ett gott glas vin. Jag tycker att ett gott vin kan förhöja matens smak, och de gånger jag äter riktigt god mat utan möjlighet att dricka vin t.ex. för att jag kör bil så tycker jag att upplevelsen blir fattigare. Jag älskar också roliga drinkar, hellst söta sådana, när jag är på krogen.

Ibland, eller ganska ofta, tycker jag att det är väldigt synd att man blir så full av alkohol. Ofta får jag sluta dricka pga att det stiger mig åt huvudet, fast tungan inte är nöjd. Och jag funderar ibland på om min alkoholkonsumtion är tillräckligt måttlig.

Idag var jag på en föreläsning där de presenterade ett screeningprogram för alkoholkonsumtion. Föreläsningen handlade inte alls om alkoholkonsumtion utan det var bara ett praktiskt exempel för tillämpningen av en metod. Men det jag minns bäst av föreläsningen var just alkohol-delen.

Så därför tänkte jag dela med mig till er läsare av det jag lärde mig idag om...

I dag blev jag arg! Och upprörd! Men inte förvånad.

I Kalifornien har det sedan i maj varit lagligt för homosexuella att vigas, men nu är det slut med det . Och det värsta är att det inte är någon dammig politiker som har kommit till detta beslut, utan det har varit folkomröstning och en knapp majoritet har röstat MOT samkönade äktenskap.

Detta skiljer sig säkert inte mot vad man skulle finna i Sverige, här rasar ju debatten med jämna mellanrum men då gäller det ju partnerskap eller giftemål. Om jag har förstått det rätt så finns det i Kalifornien ingen motsvarighet till vårt partnerskap utan valet har gällt rätten att bindas samman juridiskt. Men rätta mig gärna om jag har fel - jag hoppas nämligen att jag har det.

För om man älskar någon så ska väl inte andra ha rätt att ha en åsikt om vad eller vem det är man älskar, eller hur många? Så länge jag inte motsätter mig den andra personens vilja, och som...

Jag stod i kön på pressbyrån en vanlig gråmulen onsdag på ett vanligt tråkigt sjukhus. Jag har plockat på mig lite överlevnadskost för att orka med resten av dagen. När jag står djup försjunken i mina egna tankar får jag plötsligt se ett litet huvud sticka fram bakom en av godishyllorna. Huvudet är mörkbrunt, ögonen bruna och ögonvitorna och tänderna skiner kritvitt mot allt det mörka. Det är en liten pojke, full i liv och full i bus. Han ler mot mig och tittar mig i ögonen, och hans glädje och sorglöshet sprider sig på mindre än en sekund även till mig – och jag börjar le för mig själv där inne på pressbyrån. Det är en härlig känsla!

Efter en stund fastnar min blick på ett udda par snett framför mig. Det är en välväxt mörkhyad kvinna, hon är mycket vacker och hon ser stark och självständig ut på ett fascinerande sätt. Samtidigt ser hon rädd, vilsen och malplacerad ut där inne på pressbyrån. Hon har en huvudduk och en färgglad klänning, hennes kläder...

Jaha, då har man börjat blogga då. Min självcensur har kastat in handduken och min narcissistiska ådra har fått överhanden. Hur blev det så här? Jag har ju i flera år motstått frestelsen att börja blogga. Jag älskar uppmärksamhet – jag älskar att orera såväl skriftligt som muntligt. Och jag tycker att jag är ganska rolig! Tyvärr är det många som inte riktigt håller med om det sistnämnda, men det bryr jag mig inte så mycket om så länge jag har skojigt. Jag har också väldigt svårt att begränsa mig i innehåll och utrymme, men jag börjar lära mig att less is more.

Vad kommer jag då blogga om och varför? Jag har lovat mig själv att inte bli för privat i bloggarna, inte lämna ut saker om mig själv och mina vänner som i efterhand inte känns ok. Jag hoppas jag kan hålla det löftet till mig själv – för en del av att blogga är ju att dela med sig av sina idéer och sina innersta tankar, upplevelser och erfarenheter. Så på flera plan är en blogg alltid...