En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
LindaLustlig

Linda Lustlig

Varför har jag döpt min blogg till Linda Lustlig? För mig är ordet lust genomgående i det jag gör, om jag inte har lust med något så gör jag det inte (om jag inte måste). Lustfylda saker gör mig lycklig, och jag försöker uppleva så många saker som möjligt i livet som lustfyllda. Samtidigt som jag försöker ha så roligt som möjligt på vägen genom livet. Min ambition med denna blogg är nog att på allmänt forum få reflektera över lustfyllda saker i vardagen och kanske sprida lite glädje och intressanta tankar till andra.

Min mobiltelefon har slutat fungera, bara sådär! I går när jag skulle ringa en kompis så hörde jag inte henne, ringde upp igen och då hörde hon inte mig. Och sedan dess är det ingen som hör mig när jag ringer. Men i övrigt fungerar den bra. Eller, bra och bra... Den har haft lustigheten att inte gå att stänga av, vilket gör det lite knöligt när man ska flyga (vilket jag gjort en hel den det senaste halvåret som den har strulat). Man får helt enkelt ta ur batteriet och bryta strömen på det sättet. Men det har ju gått bra... Att den sedan inte riktigt har velat slå på ordentligt efteråt, och att den hänger sig ibland, det har jag också kunnat leva med.

Men nu verkar den lite mindre brukbar, folk hör inte vad jag säger. Men jag kan SMS:a med den, jag kan ta bilder med den, jag kan lyssna på musik i den och en massa andra bra saker. Men jag kan inte riga med den. Det käns lite konstigt. Så nu har jag fått plocka ur simkortet och placerat det i en gammal telefon. Och då...

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-18

Visa hela (2 kommentarer)

Det här med julmat är ett trevligt och intressant fenomen. Mat över huvud taget har en viktig del i vår kultur, men jag ska försöka låta bli att fördjupa mig alltför mycket i det (då kommer jag bli kvar vid tangentbordet hela natten).

Den gångna veckan har jag ätit mycket mat i julens tecken! Det började på måndagkvällen med klassisk "Julklappsblytarmiddag" med min mans familj och tre av hans släktingar. Vi var åtta personer totalt, lagom stort sällskap. Varje år äter vi middag på en restaurang som inte serverar julbord.

I år blev det Beirut Café som fick bli värd för vår middag. Vi åt av deras Mezemeny, vilket var mycket mysigt då bordet dignade av Meze. Hellst hade vi velat ta med doggybag för det blev så mycket mat kvar. Det hade varit helt ok att få som lunchlåda. Min man bad faktiskt om det en gång när vi var på grekisk restaurang, och de blev jätteglada för att de inte behövde slänga maten. Maten på Beirut Café var jättebra!...

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-18

Visa hela (0 kommentarer)

Åh, jag måste få göra lite reklam för den underbart roliga paketleken .

I går var jag på middag hos en av mina vänner, hon hade tjejkväll med glöggfika och paketlek. Alla hade med sig två paket som kostade under 50:-/styck. Jag hade tagit med mig en ask Belgisk choklad och en reflexnalle. Reglerna kan ni läsa mer om här om ni inte reda känner till dem.

OJ vilken strid det blev! Mest poppis var ett fint stort fat och tre ljus, det åkte fram och tillbaka och runt-runt-runt. Själv var jag inte intresserad av fatet, jag har aldeles för mycket ljusstakar och ljushållare just nu. Nej, jag hade spanat in en jättesöt nalle med tomtemössa! Den var helt bedårande och bara ville till mig. Tyvärr var det även en av de andra tjejerna som bestämt sig för att få nallen.

Så varv efter varv fightades vi om nallen. Tre varv på raken slog vi båda 1 eller 6, och nallen böt alltså ägare två gånger under samma runda....

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-14

Visa hela (4 kommentarer)

Nu börjar julen närma sig. Den liksom kryper sig närmare dag för dag som ett lejon på savannen. Och själv känner man sig som en halt zebra mellan varven.

Varför blir man så stressad innan jul? Jag menar, man kommer ju vara ledig en massa dagar (ja, det är ju minst tre dagar som man automatiskt är ledig om man som jag jobbar vardagar och kontorstid). Man borde ju spara en massa saker och göra dem när man är ledig istället. Eller varför inte lägga de röda dagarna före jul, så hann man göra iordning allting då istället.

Och sedan har vi det här med julklappar! Vi har inga barn inom familjen, men jag har tre fadderbarn/gudbarn som jag köper julklappar till. Och de är de mest tacksamma och minst komplicerade att köpa presenter till. Värre är det med de vuxna; mamma, pappa och min bror. För att inte tala om min underbara man. Honom vill jag hellst ge guld och gröna skogar, men det räcker oftast varken pengarna eller fantasin till.

Jag är alltid rädd att ge för lite,...

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-14

Visa hela (0 kommentarer)

Man måste inte alltid vara bäst på allting.
Man måste inte alltid vara perfekt.
Världen går inte under av ett misslyckande
(om man inte är pilot eller hjärt-/neurokirurg
eller inte ens då fast det kan få svåra följder).

Man behöver inte alltid ha en perfekt fasad.
En spricka i fasaden kan vara klädsamt
och visar på att man är mänsklig.
Att vara mänsklig är naturligt och
ingenting någon ser ned på.

Ibland så måste man luta sig tillbaka
och inse att man har gjort tillräckligt.
Att det man gjort inte är perfekt
och att det finns mera kvar att göra.
Men man måste inse att livet är för kort
för att justera detaljerna i evigheter.

Ibland måste man inse att det räcker
att det är good enough,
och man måste låta nöjdhetskänslan infinna sig
och berömma sig själv för det man faktiskt utfört.
Inte bara klandra sig själv för det man lämnade därhän.

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-08

Visa hela (4 kommentarer)

Förra helgen hade jag min egen födelsedagsfest, och där var temat "kom som du vill vara när du blir pensionär". Så det var en pensionärsfest med fokus på hur det skulle bli när vi blev pensionärer. Vi inledde med glögg och pepparkaka, och sedan lite fysisk aktivitet i form av tipspromenad med pensionärsfrågor av olika slag. Det var rätt kallt och regnigt, så folk blev åtminstone pigga. Sedan var det mat och före efterätten den obligatoriska allsången. Då sjöng vi gamla goa låtar som "The final countdown" och "Forever young". Helt enkelt sådant vi kommer vilja sjunga på allsång på skansen om 30 år.

Och hur vill jag vara när jag är pensionär? Jag vill vara klokare och smartare än vad jag är nu. Jag vill ha fått mer livserfarenhet och även utökat mina kunskaper. Jag vill fortfarande vara gift med min underbara man och jag hoppas jag får behålla alla mina underbara vänner, och att jag träffar flera underbara människor som kan förgylla min tillvaro. Jag vill ha glimten...

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-06

Visa hela (1 kommentar)

De senaste två helgerna (den här inte inräknad, den här tar jag det bara lugnt) har jag varit på fester där jag innan har fått inventera mig själv och fråga mig vem jag egentligen är innerst inne, och vem jag vill vara.

Den första festen var en maskerad med Hollywoodtema. Min utgångspunkt var att jag inte orkade överarbeta min utstyrsel - så att hyra, sy eller köpa var inte aktuellt. Förutom kanske någon liten accesoar. Till sist föll valet på Fiona i Shrek. Från början var tanken att jag skulle vara alv, men sanningen att säga så känner jag mig inte så värst alvlik. Varken till utseende eller sätt. Jag är mer som Fiona helt enkelt.

Sedan ska jag ju erkänna att jag älskar Shrekfilmerna. Min favorit där är Åsnan. Och OJ vad han är charmig! Jag sprang av en händelse in i honom på Universal Studios i LA i höstas, och jag förstår hur han lyckades prata omkull den där drakbaben!

...

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-06

Visa hela (1 kommentar)

Det har varit mycket nu... Men jag ska försöka bli bättre på att skriva ned mina tankar regelbundet efter nyår. Jag kanske återkommer med något roligt kort på mig som Fiona i Shrek och rapport från födelsedagsfesten - den var super! Tack alla mina underbara vänner!

Men det jag ville skriva om nu var det kittlande med att våga utforska de mörka sidorna hos sig själv. Att våga tillåta sig att tänka elaka tankar och våga bli arg. Jag är en ganska snäll personlighet, jag kan sätta ned foten och jag kan vara tjurig och trulig. Men jag blir sällan arg eller elak. Ibland önskar jag att jag kunde bli det.

Jag har alltid varit väldigt faschinerad av kombinationen hårdhet och mjukhet, skönhet och styrka. I tonnåren gillade jag verkligen Linda Hamiltons rollfigur i Terminator och Sigourney Weaver i Alien. Och jag facineras fortfarande av hårdhudade kvinnor, och önskar ibland att jag var mer som dem.

Istället får jag sitta framför min datorskärm och läsa vetenskapliga artiklar...

Skrivet av LindaLustlig, 2008-12-05

Visa hela (0 kommentarer)