Linda Lustlig

Det är inte så kul att vara sjuk, det tror jag ingen tycker. Jag är rätt manlig när jag är sjuk, till skillnad från min man som håller ut som en hel kvinna när han är sjuk. Tyvärr har det nog tagit mig 10 år att förstå det, trotts ett otal anekdoter genom åren.

Det exempel jag skäms mest över är när min käre man hade varit ute och kört sin gokart, han har haft en sådan där ordentlig sak som kommer upp i 80-100 km/h (tja, eller ngt - betydligt snabbare än de där hyrkartarna man lånar på hyrställena). Tror det var en helg och han var ute nästan hela dagen, då brukar han vara lite mörbultad för det är rätt jobbigt att styra och parrera kurvor och gupp. Dagarna efteråt så klagade han ovanligt mycket över smärta i bålen, vilket jag (som nyutexad sjukgymnast) tolkade som smärtor i bålmuskulaturen då han stabiliserat överkroppen i svängarna. Så jag skällde på honom och retades med honom för att han var en sådan mes som klagade så mycket på lite träningsvärk....

Vad är kärlek egentligen?? I Sverige är skilsmässostatistiken hög, har för mig att jag har hört en siffra på 50% . Samtidigt så matas vi med romantiska komedier och TV-serier á la Sex and the city och drömer om att träffa den Rätte. Men vem är det? Och hur vet man att man har träffat den rätte? Och hur bär man sig åt, vart letar man?

Själv är jag lyckligt gift med mannen som jag träffade för första gången samma vecka jag fyllde 18, och som jag var tillsammans med när jag tog studenten. Och jag skulle aldrig kunna tänka mig att byta ut honom. Men vad hade hänt om vi inte hade träffats? Hade jag blivit lika lycklig med någon annan?

Hittade en annorlunda kärlekslåt som gav mig lite perspektiv.

Min bild av mig sjäv är att jag är en väldigt bestämd kvinna med bestämda åsikter. Jag backar sällan i en diskussion, om jag inte blir överbevisad. Blir jag det så ser jag det inte som ett nederlag, utan som om jag har lärt mig något nytt. Iblandär jag nog bullrig och burdus, och missar de poäng jag kan vinna i det sociala spelet genom att inte alltid hävda min rätt. Jag inbillar mig att jag kan peka med hela handen och att jag vet vart skåpet ska stå.

Men ändå är jag en sådan mes ibland! När det väl kommer till kritan med stora saker i mitt liv som lön, arbetsuppgifter m.m. så är jag som en helt annan person. Jag blir rädd för att vara obekväm och står snällt med mössan i hand. Jag blir rädd för att säga ifrån och hamna i konflikt. Från att ha varit mycket obekväm i en diskussion på lunchen om t.ex. semlans ätande eller inte ätande efter fetisdagen, blir jag en jasägare när min lön och mina arbetsuppgifter diskuteras på eftermiddagen. Jag kommer med några...

Oki, efter att ha "tvingats" gå hem en timme tidigare än beräknat från jobbet pga att vår IT-enhet inte vill arbeta utanför kontorstid sitter jag nu hemma och funderar på vad jag ska göra för onyttigt för att fira. Eller snarare för att inte reta upp mig, hur skulle det se ut om alla anställda på ett privat företag tvingades stänga ned sina datorer före 16 för att det skulle ske en systemuppdatering?? Att vi sedan haft brandlarm på jobbet och tränat skarpt läge med våra brandrutiner gör väl också att jag behöver göra något totalt onödigt och meningslöst. Har jag bestämt!

Och så såg jag Dianas utmaning och här nedan är min variant:

Regler:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
Alla svar måste vara riktiga. Hitta inte på ord.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger, eller skriva ditt eget namn som svar.

1. Vad heter du? Linda
2. Ett ord på fyra bokstäver: Lust
3. Flicknamn: Labolina
4....

Jag är väldigt facinerad av denna... cirkus. Jag har alltid varit måttligt förtjust i schlager, och har haft svårt att orientera mig i pop-svängen sedan jag lämnade tonåren. Som tur är så har jag på senare år fått möjlighet att återigen bredda min musiksmak och konstaterat att det finns ganska mycket musik att lyssna aktivt på. Dock anser jag mig fortfarande vara svårflirtad.

Därför har jag nog svårt för melodifestivalen i det format det är nu. Detta trotts att cirkusen fick min uppmärksamhet igen tack vara Lordi vinsten (ja, jag röstade!) som förutom hårdrockens inträde i melodifestivalen ledde till att några av våra vänner gifte sig, efter många år tillsammans och tre barn alstrade. Jag ska nog ta ett litet sidospår och berätta om detta innan jag fortsätter ralijera över melodifestivalen.

Hon tjadade om giftemål i mååånga år. Han som är halvfinne tröttnade till slut på att hon inte förstog ett nej, så han ändrade taktik. I stället blev hans standardsvar...

Den här helgen är jag helt ensam då min man är borta på tjänsteresa. En miss av hans jobb att lägga en säljkonferens på Mallis över Alla hjärtans dag, men sådant är livet ibland. Själv struntar jag i vad det är för dag idag och njuter i stora drag av att få göra Precis Vad Jag Vill Hela Dagen! Och en av de första sakerna jag vill göra är att blogga, sedan vill jag plugga till mitt matteprov på torsdag, fixa lite med ordningen i några skåp och lådor som jag velat göra länge och avslutningsvis titta på det späckade startfältet i Melodifestivalen tillsammans med godsaksresterna från gårdagens tjejkväll.

Och ämnet för bloggen blev serverat för mig när jag läste ett blogginlägg om att förstå livet . Det fick mig att fundera lite. Jag har inga generalsvar på den frågan men tänkte passa på att dela med mig av mina tankar kring frågan. Jag är oftast nöjd med livet. Jag tror att ingen alltid är nöjd med sitt liv, det är nog...

Surfade på Dianas blogg och såg en riktigt het brutta, typ en sådan man vill se ut som till sommaren 2009. Följde hennes länk och hittade utmaningen hon hade antagit. Och jag gjorde som det stog och blev imponerad av resultatet. Kolla in utmaningen du också!

Ni minns väl Stakka Bos gamla slagdänga Here we go . Av någon konstig anledning har jag fått refrängen på hjärnan.

Om någon har följt min blogg så har ni kunnat läsa om alla konstiga saker som händer på mitt ena jobb, en forskarassistenstjänst i ett forskningsprojekt som aldrig riktigt kommer igång. Jag har nog också nämnt mitt andra halvtidsjobb som projektledare. Det har jag dock inte skrivit så mycket om eftersom det förflyter lugnt och problemfritt - mao rätt tråkigt att läsa om. Men det var fram tills nu!

Kort historik är att för ca 3 år sedan höll de på att bygga om i det stora flervåningshuset där vi håller till. Våningsplanet över oss var helt och hållet en byggarbetsplats. En mörk natt blev det inbrott där, troligtvis någon pundare på jakt efter pengar. Antingen hade personen nyckel, eller så hade någon glömt att stänga en av dörrarna in till byggarbetsplatsen. Oavsett så försökte denna oärliga person...