Linda Lustlig

Det är härligt att leta i sin gamla skivsamling ibland. I dag när jag kände mig ovanligt lätt om hjärtat (troligtvis efter att jag skickat mitt nästan helt färdigställda masterarbete till min handledare för en sista påsyn innan inlämningen på måndag) så hittade jag en gammal skiva som alltid gör mig glad.

Och inte bara mig. För ett tag sedan när jag följde med en kompis hem så stog hennes sambo och diggade till skivan samtidigt som han rev tapeter och spacklade vardagsrummet.

Så dagens skivtisp blir Vanda Shepard "Songs from Ally McBeal"

Framförallt spår 1 Searchin' my soul och spår 9 Tell him . När jag hör sistnämnda låt kan jag verkligen inte stå still - jag måste dansa runt som en galning i någon slags galet lycklig fridans. Sedan finns även covers på gamla godingar som "Hooked on a...

Nej, nu har jag bestämt mig för att det är slutgnällt här på bloggen! Bloggen ska åter igen bli det jag från början ville att den skulle bli - en plats för positiv energi och eftertanke. En lustlig blogg helt enkelt. Det finns en del inlägg längre bak som jag gärna skulle vilja radera eftersom de är så fyllda med negativ energi - men då de är en del av min blogg så får de vara kvar. Vill jag börja om på ny kula så får jag börja någon annanstans. Så jag börjar redan idag!

Ja, jag riktigt älskar våren. Fast ännu mera älskar jag sommaren. Men den svenska sommaren är så kort, man går och ser fram emot den hela vintern - som är vääääldigt lång. Och när våren kommer så vet man att snart är väntan slut och den är äntligen här - sommaren! Då kan man gå ut och handla/promenera/cykla utan att behöva sätta på sig jacka och utan att frysa. Man kan sitta ute och läsa böcker och bli solbränd. Man kan åka och bada och dricka rödvin och grilla, och dricka en massa annat på stans uteserveringar.

Men helt ärligt - hur många sommardagar är det egentligen som är så där superfina, som man kan lata sig i solen och samla värme inför vintern? I ärlighetens namn inte så där jättemånga! Innan man ens hinner plocka fram campinggrillen eller badkläderna så börjar den ta slut, och i Augusti står man där och undrar vart värmen tog vägen. Så därför kan jag inte låta bli att hata våren lite också, på en gång när jag ändå håller på. För...

Det blir inte mycket skrivet på min blogg, men det gör inte så mycket. Jag prioriterar annat helt enkelt, vissa saker som jag tycker om att göra och andra saker som jag egentligen skulle slippa själva görandet med men som jag gärna vill skörda frukten av.

På "att-göra" listan finns stora projekt som att skriva färdigt och lämna in min masteruppsats, vilket ska ske om tre veckor. På söndag ska jag vara färdig med en fondansökan för ett "nytt" forskningsprojekt som jag vill driva tillsammans med en kollega. Det rör sig om ganska mycket pengar, deltidslön för två personer under ett och ett halvt års tid. Så det gäller att ansökan blir bra! Dessa saker är på sätt och vis roliga att göra, men inte under tidspress. Så just nu vill jag bara att de ska vara klara och inlämnade!

Men jag jobbar inte bara. Jag har kommit igång och tränat också. Så det är väl typ det jag gör, jobbar, skriver och tränar. Och ibland latar jag mig också så klart, men inte alls så mycket som...

Ibland får jag uppenbarelser om hur det är här i världen, uppenbarelser som får mig att för en stund betrakta världen med nya ögon. När jag väl har fått en sådan snilleblixt, eller uppenbarelse, så känns de inte så speciella. Det känns ofta så självklart att jag nästan skäms över att jag inte insett hur det ligger till tidigare. Samtidigt som jag på ett intellektuellt plan förstår att det nog inte är så lätt, för det verkar inte som om "alla andra" har förstått hur det ligger till - ännu.

I dag fick jag en sådan upplevelse, som om någon dragit ifrån gardinerna och låtit en strimma solljus lysa upp mitt dammig inre. Denna solstrimma belös ämnet att vara något och vem man är och vill vara.

Det handlar helt enkelt hur man använder olika ord, och vilken undermedveten påverkan det har på oss. I svenska språket talar vi ofta om att man "är" olika saker. Jag hade för många år sedan ett samtal med en psykolog som bestämt tog avstånd från "är"-andet i språket....

Jag har inte varit så aktiv här på bloggen under mars månad. Det är väl ingen större förlust för världen, bloggen är ju mest mitt eget tidsfördriv. Jag blir glad så fort det är över 100 personer som har läst ett av mina blogginlägg, det känns som oändligt antal människor. Men om jag råkar få storhetsvansinne så brukar jag tänka på Blondin-Bella mfl. som har 10-tusentals besökare på sina bloggar. Och då känns det bättre igen.

Jag har haft tusen idéer om vad jag ska skriva på bloggen, bland annat har jag lite härliga kort på när jag styckar kött i vårt kök. Maken hade den kvällen "styckar kött och lyssnar på hårdrock" som Facebook-meddelande, lite primitivt kändes det allt att sprida en fjärdedels oxe över köksbänken i vår lilla bostadsrätt. Tillbaka till rötterna och bondesamhället.

Det är väl bara att konstatera att jag hitintills har misslyckats med att hålla mitt nyårslöfte. Det är så underligt, det är som om det räcker med att jag gör...

I dag när jag var och handlade på luchen stog det en kvinna och tiggde pengar utanför "min" Ica-affär. Det var en kvinna med troligtvis arabiskt ursprung, med en kopp och en lapp med lite text på. Jag såg aldrig vad det stog på lappen, men de jag har sett tidigare på pendeltåget och liknande brukar innehålla historier om barn och anhöriga som behöver pengar till sjukvård, ibland om pengar till mat och andra sorgliga saker.

Jag gav inga pengar, jag ger mycket sällan pengar till personer som tigger. Jag har många anledningar till att inte göra det, samtidigt som jag egentligen inte vet varför jag inte gör det. Jag får väldigt dåligt samvete av att inte ge, men jag får heller inte bättre samvete av att ge. När jag ger så känns det alltid som om jag ger för lite, för egentligen är det inte mina småpengar människan som tigger behöver. Det räcker nog inte ens med en kram!

Människor som tigger, oavsett vad de använder pengarna till, kan inte ha det lätt i livet. Att tigga...

I lördags bjud vi in några vänner med barn till att göra sushi. Barn brukar ju gilla att leka med mat, baka pepparkakor och chokladbollar osv. Så vi tänkte att de kanske skulle gilla att kladda runt med riset. Så därför startade vi projekt "göra sushi". Det var extra roligt eftersom våra vänner har varit mycket i Japan och gillar japansk mat, så det räckte inte med lite rå lax utan vi fick inhandla tonfisk och jätteräkor, och våra vänner tog med sig jättestora romkorn.

Barnen var inte så intresserade av att göra sushi, men det kan vara för att de tröttnade på alla förberedelser innan själva görandet.

Då det var andra gången jag gjorde sushi började jag redan känna mig som en expert! Det är ganska lätt att göra sushi - här ska jag dela med mig av mina bästa tips!

1. Frys laxen 2 dygn innan ätandet, det hjälper till att döda lite av bakterierna som kan finnas i rå mat.

2. Riset!! Det viktigaste i bra sushi är...