Linda Lustlig

Rousing from dreams,
craving for someone
Wept himself to sleep
He s waiting for a sign from above
Where is the love

The hourglass in pieces,
dashed to the wall
The future is over
Tomorrow's been slipping away
And nothing remains

He'd known it won't last forever
She'd go ahead for a while

When you open your eyes
When you gaze at the sky
When you look to the stars
As they shut down the night
You know the story ain't over

When you open your eyes
When you gaze at the sky
When you look to the stars
As they shut down the night
You feel the story ain't over

Where is the candle in this lonesome night?
Angel why are you so wayward
Abandoning me, try my belief

When life is not words
and tongue is not answers
And we only can t see a reason
Why would it mean
that it's not meant to be

He'd known it won't last forever
She d go ahead for a while

When you open your eyes
When you gaze at the sky
When you look to the stars
As they shut down the night
You know the story...

På svenska är högmod och högfärd dåliga ord med negativ klang. På andra språk är uttrycken mera neutrala, som uttrycket "vainglory". Direktöversatt kan man kalla det för "tom stolthet", stolthet som enbart bygger på ens egen uppfattning om världen och ens plats i den. Allt som jantelagen säger åt oss är fel - för om man ska vara stolt över något man gjort ska det vara något exeptionellt!

Jag tycker inte det behöver vara det. Jag tycker att man ska få känna sig stolt över varje litet steg man själv tar, oavsett hur stora steg andra tar. Jag tror att "vainglory" är till stor hjälp på vägen genom livet.

Därför serverar jag igen min favorit "Vain glory opera", om att stöta på motstånd i livet:

The prayers have been spoken
May the gods be on my side
May they join my way
to bring me victory
Seven at one stroke
My triumph and my pride
They will be history

But behind my enemy's eyes
A soul in disguise
Not only lies

We live to fight the hand of doom
We got...

Hon är tillbaka! Men kanske bara på tillfälligt besök. Våren och sommaren har inte alltid känts så lustliga, och just nu är det totalt kaos. Det har gått inflation i att lägga ut texter på sin blogg, och jag känner ett behov av att göra likadant. Till skillnad från "de andra" som publicerar låttexter så får ni här en vanlig gammal hederlig dikt:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara...

Eller "Voffor gör di på detta viset?"

Välkommen till mellanmjölkslandet lagom, ett land där du aldrig behöver vara rädd, ensam eller fattig. Ett land som värnar om dig som individ, där du alltid kan lita på staten och där du inte behöver ta personligt ansvar i någon fråga. Du behöver inte ens rösta. Och ve den som faktiskt gör en insats och vågar satsar något! Det är mycket de signalerna jag plockar upp när Koenigsegg-Saab affären diskuteras .

Själv tycker jag att det är helt fantastiskt, att en "liten" helsvensk aktör "förbarmar" sig över ett av Sveriges bilmärken. Jag tror i och för sig inte att det bara handlar om att förbarma sig, duktiga affärsmän förbarmar sig bara när de kan se sin egen plånbok växa. Annars hade de inte lyckats bli duktiga affärsmän. Jag tror att Koeningsegg har sett en marknadspotential som går långt utanför att enbart sprida sitt eget varumärke (för OJ vilken publicitet detta...

Åh - nu har jag snott en idé från en annan bloggare här - jag kunde bara inte låta bli (förlåt mig Fakespear )

Jag är hemma och är sjuk! Jag blev sjuk i söndags efter att ha rännt runt i regnet som om det inte existerade. Belöningen för en halvmils skogsspringtur och en kvälls Zoukdans (eller tja, jag tittade mest) blev en förkylning. Så nu sitter jag hemma i det soliga vädret och fördriver dagarna med det jag orkar, mestadels TV-tittande. Och med att längta efter ett roligt dataspel typ Sims3.

Nåväl, åter till det stulna blogginlägget. Det gick ut på att utifrån de egenskaper man kan välja till sin sim välja ut de 5 som passar bäst in på en själv. Och här är egenskaperna man kan välja bland:

Aldrig naken
Ambitiös
Arbetsnarkoman
Atletisk
Barnslig
Bokmal
Bra på att kyssas
Bra sinne för...

Mitt jobb har evakuerats till nya lokaler, och min nya arbetsplats ligger på perfekt cykelavstånd från mig - det tar 30 minuter att cykla om man trampar på lite. Jag har dessutom egen dusch i anslutning till kontoret som jag har inrett med duschkräm och diverse andra skönhets- och lukta-gott produkter. Dessutom har jag fått ett aldeles eget kontor - vilket är både skönt och ensamt.

Det dåliga med den nya arbetsplatsen är att den är STOOORT! Vi har många fler rum nu än tidigare (vilket bidrog till att jag fick ett eget kontor). Och alla rum ligger längs en låååång korridor! Mitt rum ligger nästan längs ned i ena änden av korridoren, och fikarummet ligger i den andra.

Detta avstånd känns oändligt långt, och har bidragit till att jag dragit ned på min tekonsumtion. Jag drar mig helt enkelt för att gå hela vägen till fikarummet. När jag väl orkar släpa mig dit - vilket blir en gång på förmiddagen, en gång på eftermiddagen och vid lunch - så blir jag också kvar där...

I går var det dags för den härliga tjejkvällen jag sett fram emot hela våren - vårruset. Det var ingen direkt intim och ensam tillställning, jag har hört att det var 30 000 tjejer anmälda totalt under de två dagar loppet pågick. PLUS deras eventuella väskhållare.

Men med lite rutin och goda marginaler lyckades jag med konststycket att slippa trängas - ända fram tills det var dags att komma i startfållorna. Jag var väldigt orolig över att någon skulle stämpla min onda fot - som mirakulöst blivit betydligt bättre sedan olyckan i söndags. Att tejpa ihop stortån med tån bredvid har verkligen gjort susen!

Jag hade lyckats lura dit en del män också, sex väskhållare fick vi ihop. Fem äkta män och en singel. Jag vet inte om det var de 15 000 tjejerna eller pizzan och ölen som min man lockade med som fick dem att komma. Kanske var det vädret, som sprack upp och mojnade till suveränt springväder.

Starten var som vanligt en pers. Jag "råkade" hamna två startgrupper längre...

Otur och skicklighet på samma gång?

Jag har avnjutit ett antal spridda dagar de senaste två veckorna hemma hos mina föräldrar. Eller hos min mamma - min pappa har rymt till USA i två veckor så jag har hållit min mamma lite extra sällskap. Tur att jag har ett jobb som jag kan ta med mig, det är riktigt trevligt att sita med pappas laptopp på uteplatsen och kika ut över nejderna - och samtidigt jobba.

Mina föräldrar har en hund som jag tycker väldigt mycket om. Hon är ungefär lika studdsig som jag, så ibland blir jag rätt trött på henne. Men hon är så smart och tillgiven att man snart smälter och förlåter henne. Och jag älskar att ta skogspromenader med henne, framförallt när jag kan ha henne springade lös och hon alltid håller sig inom synhåll för mig. Inte för att hon är särskilt lydig utan för att hon tycker det är så roligt att jag är hemma och hälsar på.

I söndags kväll när jag var ute på vår vanliga skogsrunda så somnade jag nog till en stund,...