En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
LindaLustlig

Linda Lustlig

LindaSjuklig

Taggar: sjuk

Det är inte så kul att vara sjuk, det tror jag ingen tycker. Jag är rätt manlig när jag är sjuk, till skillnad från min man som håller ut som en hel kvinna när han är sjuk. Tyvärr har det nog tagit mig 10 år att förstå det, trotts ett otal anekdoter genom åren.

Det exempel jag skäms mest över är när min käre man hade varit ute och kört sin gokart, han har haft en sådan där ordentlig sak som kommer upp i 80-100 km/h (tja, eller ngt - betydligt snabbare än de där hyrkartarna man lånar på hyrställena). Tror det var en helg och han var ute nästan hela dagen, då brukar han vara lite mörbultad för det är rätt jobbigt att styra och parrera kurvor och gupp. Dagarna efteråt så klagade han ovanligt mycket över smärta i bålen, vilket jag (som nyutexad sjukgymnast) tolkade som smärtor i bålmuskulaturen då han stabiliserat överkroppen i svängarna. Så jag skällde på honom och retades med honom för att han var en sådan mes som klagade så mycket på lite träningsvärk. Efter en vecka gick han till vårdcentralen - och det visade sig att han hade två brutna revben. Så skäms man rätt mkt som fru och sjukgymnast! Jag hoppas jag lyckats bli mer empatisk sedan dess!

Men nu är då jag sjuk, egentligen bara lite småförkyld med lite feber, men jag känner mig totaldäckad. Yr och svag och orkeslös, illamående och helt enkelt emlig. Men en vårdcentralsläkare skulle nog bara skratta åt mig, för jag förstår att jag objektivt sett inte är särksilt sjuk - men det hjälper inte för jag är en sådan mes! Själv tycker jag att det nog är mest synd om mig i hela världen! Och att DESSUTOM försöka skriva lite på min artikel, tvätta några maskiner och ta hand om diskmaskinen och gårdagens disk känns som ett oöverstigligt projekt när jag faktiskt är SJUUUUK!!

Men fördelen med att vara sjuk är att man faktiskt märker av att man har varit frisk. Dvs en vanlig vardag som varken är trist eller kul, utan bara är, då är det lätt att man bara känner att man är - som i någon slags mellanläge. Och när man blir ordentligt glad och lycklig, då känns det som om den där mellanvärlden är väldigt trist och tråkig. Men när man är sjuk eller olycklig, då förstår man att den där mellanvärlden inte var så pjåkig ändå. Och större delen av vårt liv består ju av den där mellanvärlden, så om man är lycklig eller inte beror helt på inställningen till den.

En annan sjukdomsankedot när jag ändå är inne på sjukdomar. För några somrar sedan seglade jag Fullriggare (en slags gammeldags stor segelbåt för er som inte heller är båtmänniskor) med makens släkt över Laholmsbukten. Jag har åkt en del båt, fast mest finlandsfärja, och eftersom jag har sjömän i släkten så var jag rätt stuttsk innan. Här skulle det inte behövas några sjösjukepiller (att jag blir åkskjuk när jag sitter i baksätet på en vanlig bil och inte kan åka X2000 tåg glömde jag glatt bort).

Och ni kanske redan kan gissa vad som hände? Utan att nämna några detaljer kan jag nämna mig dubbelvikt mitt på båten, min man bredvis hållandes en stor ica-kasse (och vi är fortfarande tillsammans!!) och en stark önskan från min sida att hoppa i sjön. Det kändes som om jag aldrig varit så sjuk - alla ni som haft vinterkräken vet vad jag talar om! Skillnaden här mot vinterkräken var att så fort vi la ankar och jag gick iland så mådde jag bra - RIKTIGT bra. Vändningen gick på typ två steg! Jag mådde bättre än vad jag gjort på år och dar!! Vilket facinerade mig mycket, det kändes som om jag skulle kunna springa ett marathon på studds. Men då släppte min man sanningen - jag mådde inte ovanligt bra utan jag hade bara mått ovanligt dåligt. Och i kontrast till hur sjuk jag varit så var normaltillståndet så mycket bättre.

Därför uppskattar jag livets dalar, för att bättre kunna njuta av utsikten från berget. Om jag bott hela mitt liv på berget så skulle utsikten bli osynlig för mig.

Skrivet av LindaLustlig, 2009-02-27 16:14

Intressant inlägg ;)
Jag hörde en grej om åksjuka och det är att om man har vältränade muskler och då främst mag, så slipper man det.
Jag har förmodligen inga muskler alls i den regionen då ;)

Skrivet av Diana, 2009-02-27 19:57

Vojne vojne, man får höra så mycket konstigt när man lider av åksjuka. Jag har hört att det växer bort, men har fortfarande inte märkt av det. Det är väl som med finnarna, har det inte försvunnit när man är 30 så är det bara att lära sig leva med det!

Skrivet av LindaLustlig, 2009-02-28 14:19

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?