Linda Lustlig

Jag har tidigare berättat om mitt forskningsprojekt from Hell, eller "Det dömda forskningsprojektet" (om någon av mina kollegor eller handledare läser det här så vill jag säga att jag har glimten i ögat när jag säger så!!).

I tisdags kom professorn som är vår sammarbetspartner i USA hit, hans doktorand som jag sammarbetar med kunde inte komma pga problem med passet. Så vi fick helt enkelt nöja oss med en professor, vilket inte är lite. Han har kommit hit för att hjälpa oss få igång vårt forskningsprojekt som vi gör tillsammans med dem.

Förmiddagen spenderade jag hemma med att författa på en helt annat studie jag hållit på med ett tag, ni kan läsa mer om förmiddagen här . Sedan åkte jag in till KI för att som jag trodde, jobba några timmar. Jag trodde jag skulle komma ifrån kring sex och hade bestämt en massa saker jag skulle göra på kvällen: gå en promenad med min kompisgranne och sätta in bilder i fotoalbum. Men så blev det inte, jag var kvar på jobbet till halv tio på kvällen.

Det började bra, professorn justerade en del hårdvara i vår daq-box (ett tillbehör som omvandlar våra mätvärden så de kan hanteras av en vanlig laptop), och allt gick jättebra. Tills vår laptop sa "poff!" och slockande. HELT. Vi fick inte igång den, på sin höjd fick vi en liten lampa att lysa när vi tröck på startknappen, men det var allt. Vi provade på alla sätt, men den varfortfarande lika död. Så klar så var det bara den datorn som hade den mjukvara vi behövde, och IT-killen hade för länge sedan tagit kväller. Så det bidrog nog till att det blev sent.

Köper mackmiddag på seven eleven eftersom jag bara ätit några pepparkakor och lite choklad sedan lunch vid 12, och sätter mig på Karlbergs station för att vänta på mitt tåg. Fem minuter innan mitt tåg ska komma så ropar de ut att det är stopp i tågtrafiken söder om Stockholms central... Precis vad man vill höra när man jobbat över 5 timmar! Så det blev att ta sig så långt söderut som möjligt med tunnelbana och sedan bli hämtad av kära maken. Tur att man har honom, vad skulle jag göra annars?

Gårdagen gick åt till att köpa en ny laptop, installera mjukvara och sedan försöka få allting att fungera igen. Men nu verkade inte datorprogrammet som samlar in data fungera, den hittar inte den där daq-boxen. Surt! Hela eftermiddagen går åt till att försöka fixa det hela, tills jag går vid fem då jag har konsertbiljetter och verkligen måste gå.

Får höra idag på morgonen att de tydligen hade startat upp den gamla trasiga laptopen igårkväll igen, och då hade den börjat brinna. Kul! Tur att inte jag var på plats, jag hade gått och aldrig kommit tillbaka. Det börjar kännas som om projektet är förbannat på något sätt.

Idag har vi äntligen fått igång allt, det visade sig att det blivit en miss i kommunikationen. Det behövdes mera mjukvarutillbehör än vad jag kände till, och därför hade jag inte bett dem installeras. Nu fungerar det nästan, vilket gör att vi är tillbaka på ungefär samma nivå som vi konstant varit på tidigare. Mer exakt sedan i augusti ungefär.

Skrivet av LindaLustlig, 2009-02-05 13:25