Linda Lustlig
Go west
När jag skriver detta sitter jag på en Boening 777 i luften ovanför Grönlands södra spets. Men ni kan vara lugna, jag kommer ladda upp det skrivna först när jag är säker på marken (troligtvis när jag checkad in på mitt hotell). Jag är nämligen på min allra första affärsresa på egen hand. Som tur är har jag tränat tillsammans med min man i samma område för några månader sedan, och han har kommit med många bra tips inför min resa. När jag tänker på det så är det här det längsta jag har rest på egen hand, näst längst tror jag var när jag åkt ned till svärföräldrarnas sommarställe i Skåne. Men där har alltid min man mött upp mig vid tåget/flyget. Tillsammans har vi dock rest mycket, till Thailand, Brasilien, Italien, Spanien, Storuman m.m..
I går kväll hade jag verkligen resfeber! Det är ett under att jag inte missade att packa dator eller pass (tack Mia för att du försäkrade dig om att jag packat passet!). Jag for runt lägenheten som en förvirrad stackare, livrädd att glömma något viktigt och utan förmåga att komma på vad som egentligen var viktigt.
Resan har gått bra så här långt, på planet från Stockholm till Heathrow hamnade jag bredvid en ung tjej som skulle till LA för att plugga ett år. Hon gick ut gymnasiet i våras och har sedan jobbat i ett halvår i Sverige. Hon var ändå rätt världsvan, mer än jag på sätt och vis då hon åkte själv till USA för första gången när hon var 14. Jag hade dock ett övertag då jag varit på Heathrow tidigare, och också kände till lite om LA. Så vi slog följe på Heathrow och hjälptes åt att hitta rätt terminal och gate. Jag tycker mycket om sådana möten, alla möten är för mig en erfarenhet, och erfarenheter är för mig gåvor. Även om det inte var något mer speciellt med det här mötet än två kvinnor på väg mot varsina mål som råkar korsa varandras vägar så kommer jag komma ihåg den här flygningen och vårt möte. Vi har inte så mycket gemensamt och kommer troligtvis inte att träffas igen, jag vet inte ens vad hon heter i förnamn. Men hon gjorde tiden på Heathrow roligare och det är viktigast.
Om alldeles för många timmar landar vi, varför måste Los Angeles ligga så långt bort? Jag ser i alla fall fram emot min vistelse där och de 20+ grader Celsius som utlovats under min vistelse.
Tillägg från hotellrummet: Ja, jag kom äntligen fram, den 10,5 timmar långa flygresan hade ett slut. Och jag och Charlotta (som hon visst hette) tog sällskap genom hela LAX också. Vi passade varandras väskor vid bagagebandet och när den andra gick på toa, och fick tiden att gå genom passkontrollen. Sedan skildes vi åt utanför terminalen när vi båda hittat dit vi skulle, med en kram och utan att byta telefonnummer eller någonting. Vi var båda tyst överens om att det var ett roligt möte men inget mer. Jag är väldigt tacksam för det sällskap jag fick.
Jag kan också lägga till att det endast var 14 grader när vi landade vid två, och ett tjockt molntäcke. Jag hoppas på bot och bättring från USAs motsvarighet till SMHI. Och så har jag upptäckt att jag faktiskt glömde något tandkräm! Men det fick jag en liten tub gratis i lobbyn så det var inga problem.
Jag har ätit middag på IHOP som ligger nästan i hotellobbyn. Där åt jag en supergod spenatsallad med äpple, friterad kyckling, bacon, ägg och balsamvinäger. Och eftersom det inte ingår frukost i hotellkostnaden och jag är en obotlig frukostätare lär det bli fler besök på IHOP, vilket inte gör något då jag älskar pankakor!
Skrivet av LindaLustlig, 2009-01-09 04:28
Ska du äta svenska pannkakor på IHOP för att sedan kunna laga ännu bättre amerikanska hemma? ;-)
puss
Skrivet av Peter, 2009-01-09 08:17