Min Lilla Blogg...

Jag tror inte att jag riktigt fårstått det än... Men det är kanske så? Gråter gör jag fortfarande, men jag vet egentligen inte varför. Jag vet inte vad det är jag gråter för men tårarna ligger där och bränner i ögonvrån och vill inget annat än att komma ut så jag låter dom rinna, det är kanske bäst så?
Jag sitter och hoppas på att allt ska sluta bra i alla fall, att det här inte ska förändra så mkt. Du har blivit en av mina bästa vänner och jag önskar innerst inne att vi ska kunna fortsätta så, som bästa vänner. För ödet sa antagligen att det inte var menat att det skulle vara du och jag, men det kan väl fortfarande vara vi? Vi som två starka människor som går mot världen, stöttar varandra i alla beslut och finns där för varandra. Det spelar ingen roll att du inte älskar mig längre för de förstör inte mina känslor för dig. Jag älskar dig och du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Du är speciell för mig och de kan faktiskt ingenting ändra på. Jag önskar bara att vi kommer att sluta som riktigt bra vänner, bättre vänner än vi var för 4 månader sen. För de vi gått egenom med varandra är speciellt och det kan ingen annan säga något om. Och att jag klarar dethär så bra som jag gör, bättre än förra gången, är för att du är just du. Att du är ärlig mot mig direkt och säger som det är, att du är så modig som du är, att du verkligen vill veta så att jag kommer att klara mig, att det i alla fall är efter omständigheterna okej med mig, att du fortfarande vill vara min vän och att du inte ignorerar mig, behandlar mig annorlunda bara för att det blev som det blev. Du säger att jag ska skita i hur det är med dig, att du klarar dig och att jag bara ska se till så att jag klarar mig, men det ända som är i mina tankar är hur du har det, hur du känner, hur du mår, om du har någon du kan prata med när du känner att det är tungt. Jag vet att du inte har det lätt just nu och jag tror att det är delvis därför jag gråter, för att jag vet att du innerst inne mår dåligt, även fast du inte vill visa det. Men jag känner de och jag ser de. Allt jag vill är att du ska må bra, jag skiter ärligt talat i migsjälv, jag vill att du ska må bra. Jag klarar mig, jag har klarat mig förut och jag klarar mig nu också... Visst onda tankar snurrar i mitt huvud men du är värd så mycket mer så att jag kan stå emot dom. Ja jag har fått idéer som inte är nå bra men det är tack vare dig som jag klarar av att stå emot dom. Det ända jag konstigt nog bryr mig om är att du ska må bra. Jag önskar att du ska vara lycklig och jag hoppas någonstans att jag ska få uppleva den lyckan med dig, som vänner. De jag minst av allt vill är att mista dig.
Ja livet går vidare och jag hoppas att vi ska kunna fortsätta gå på samma väg, även fast den vägen vi vandrade har tagit slut så vill jag gå in på en ny väg med dig, en väg vi kan vandra och vara lyckliga på, en helt annan väg med nya perspektiv och nya äventyr. Du sa att i sommar "Ska jag träffa er" och just dom orden värmde, att du också ser en och samma väg åt oss, även fast den går åt ett helt annat håll så vill jag gå på den med dig och inte med någon annan. Du är speciell för mig, det har jag redan sagt. Och jag älskar dig och de kommer jag inte sluta att göra, även om jag kanske får lära mig att älska dig på ett annat sätt så kommer jag nog aldrig sluta älska dig. Kärleken mellan oss är över och de kan jag lära mig leva med. Men om någon gång vänskapen tar slut, kommer jag att få det väldigt mycket svårare att leva vidare...
Jag vill fortfarande tro att allt som händer har en mening med att hända. Det här är kanske ändå det bästa? Om inte så får vi väl se till att göra det till det bästa. Så mycket som du har hjälpt mig upp när jag inte orkat så har det inte varit meningslöst och det kommer det inte bli. Blir det som jag vill kommer vi fortsätta hjälpa varandra upp när orken tar slut och vi kommer att stå vid varandras sidor. Jag kommer i alla fall att stå vid din sida.
Det spelar ingen roll vad du säger, jag älskar dig <3

Skrivet av Lilla__Jag, 2010-05-05 15:16