La Miró, vardagens medelpunkt...

För ett tag sen var jag både sur, irriterad och arg. Jag har precis varit ute en runda med Miro och idag har jag gått min sista promend med honom, det vågar jag lova. Aldrig mer! Han kan ju inte ta till vara på sig själv, han är så pigg att han håller på att krypa ur skinnet. När jag var där mitt i skogen kände jag för första gången, hjälp! Jag tar mig inte hem!!! Han for runt som en idiot, kastade sig, reste sig, falaxde med fram benen, ja allt detta i en veva. Kände bara för att släppa grimskaftet och hoppas på det bästa. Det kändes verkligen farligt, som om jag ska gå ngn mer konvalisent promenad så ska han jäkla mig vara groggy både för hans skulle, för min skull och för vår omgivning.

Får hoppas att han är bättre i morgon när jag får sitta i sadlen. Tänker utrusta mig rejält med pelhambett och graman även om jag bara ska skritta...

Nu när jag kom hem hände ngt fantastiskt, jag kan inte säga vad det är men det gjorde mig så glad att jag började gråta. Hela min kropp fylldes med glädje, det känns...

Det regnar och regnar och regnar, det är nog det här som kallas höst....

Igår gick jag en runda med vildning på förmiddagen och fyy tusan vilken runda det blev, ena stunden var allt frid och fröjd och i nästa sekund hade han dampryck, ibland blir jag så trött på honom, men han vet ju inte vart han ska ta vägen stackarn... men men vi överlevde i alla fall!

Kvällen ägnades åt hemtentan och jag tycker jag kom igång bra, känns skönt, ska se om jag hinner göra det sista i morgon så jag blir klar =)

Idag gick jag upp innan klockan sju för att släppa ut vildningen innan det var dags att bege sig till Olofströms nationella hopptävlingar, 130, 140 och 150 hoppning stod på schemat.

På vägen dit utbröd PANIK På förarsätets nackkudde satt en stor äcklig spindel, tur att Alva satt närmast och inte jag. Jag hatar insekter! När hon säger detta till mig utbrister jag att vi bara måste stanna och som tur väl fixar chaffören Matilda snabbt en liten parkeringsplats och som ansvarig chafför tog hon ut spindeln,...

Igår tillängandes bloggens inlägg en betydelsefull liten krabat, prins Dajan, the one and only.
Men bara för det stod inte min dag stilla.... Jag fortsatte jobba på min hemtenta ändå tills vi fick informationen om att vi (både jag och Moa) har gjort allt typ helt fel... Panik i lägret Tappade både motivationen och orken, hoppas jag kan ta tag i detta i morgon... vill bli färdig!!

Miros första promenad genomfördes och det gick exemplarsikt, skönt att ha han lite inspänd....

Idag gick ju promenaden inte lika bra... var tvungen att ge mig ut vid 8 för att hinna med Moa och Callekaruska, till Olofström. Det var bara det att vid 8-tiden åker ju alla vilda barn till skolan och vi måste ju gå på cykelbanorna för att komma ngn stans, så efter säkert 20 barn på både cyklar och mopeder kom lite dampryck från Miros sida, han var ju laddad nu... så jag bestämde mig för att inte utmana ödet utan hålla mig runt ängen... Han försökte tjuvtrava lite men jag lyckades hålla han "på mattan" ganska bra. Det jobbiga...

Dog den jag älskade mest
Dog den bästa ponnyn jag någonsin haft
Dog den varmaste och mjukaste i världen
Dog den som förstod och ställde upp
Dog min prins, Dajan

Jag saknar dig så otroligt mkt,
men du finns alltid kvar i mitt hjärta.
Även om du är borta kan ingen ta våra minnen.
Du berörde min själ med glädje och smärta...
Hos mig finns du alltid kvar!

För fler bilder kolla in www.dajan.pixbox.se

är inte på topp...

Den här dagen har varit fruktansvärt stressande och ostrukturerad, har fart runt som en skållad råtta! Och har känt pressen och stressen från hemtentan mitt i allt det här, men nu har jag i alla fall börjat på den, vilket gör att det känns lite bättre. Men jag har ju 6 dagar till på mig om jag inte minns fel så än så länge behöver det ju inte vara panik i lägret...

För att andas mitt i allt detta tog jag och Moa vår Rosenholmsrunda i rasktakt, skönt att komma ut lite och ventilera tankarna.

Miro var ju hos veterinären igår

Så efter det fick han en dags boxvila så jag har fart fram och tillbaka för att kolla till han och ge han lite uppmärksamhet, men jag måste säga att det har gått bra, över förväntan faktiskt :)

Jag har mockat, borstat och gett han lite mat och så fixat godispåsen, alla vill ju ha en liten godispåse när dem är sjuka, inte sant? Så i halmpåsen lägger jag in äpplen ;)

...

Klockan ringde kl. 04:54 och det var bara att hoppa upp, gjorde mig i ordning och åt en macka innan bilen med transporten på gick mot stallet....

Fodrade de små hungriga djuren och gjorde sedan i ordning det sista inför avresan. Miro gick snällt på fast det var mörkt och kallt. Men han var välförbered med sitt fina blårutiga täcke med helhals, så han hade det nog ganska bra trots höstens kyla.

Moas vägbeskrivning var perfekt, vi hittade på första försöket =D Och väl framme på veterinärstationen började dagen på riktigt. Vi började med att väga prinsen och gissa vad han vägde?? Liten och söt som han är vägde han "bara" 494 kg ;)

Vi började med att böja ben efter ben efter ben, högt och lågt och allt var toppen till det sista bakbenet, där fanns yttepytte lite, detta trodde han kunde bero på knäleden så den bedövades och vid bedövning var det helt borta =) Dock trodde han ínte att detta har påverkat Miro särskilt mkt, däremot var han spänd i ryggen, han gick ju väldigt spänt i början när jag fick han,...

Det känns som om den här måndagen har ingått i min helg, för överlag har jag inte gjort så mkt....

Jag gick upp halv 8 för att vara redo inför veterinärklinkeras telefontider, ringde först till Tingsryds ATG klinik där vi varit innan hos en duktig veterinär som heter Björn, men tyvärr var han pappaledig tom. 1 dec. och så länge vill vi ju inte vänta så då ringde jag till Staffan i Löberöd och där fick vi tid redan imorgon, så det var snabbaryck!

När alla samtal var avslutade var tanken att jag skulle jobba lite med hemtentan, men motivationen låg på noll, hittade massa annat man kunde göra på internet istället ;) Inte bra, men men jag började så smått tillslut men bestämde mig ganska snabbt att ta det lite lugnare idag ;P

För att få lite motivation och göra ngt annat tog jag på mig promenadkläderna och gick bort till stallet för att servera Miro lite lunch. Väl hemma igen kröp jag upp i sängen med filtar och kuddar och kollade på massa roliga klipp. Tror att man ibland måste släppa allt och bara...

Efter att ha varit uppe alldelse för länge så var jag inte helt motiverad att stiga upp när klockan ringde, så jag övertalade min snälla mamma att släppa ut vilden och tack för det. Därmed kunde jag ta igen några timmar till, egentligen kände jag mig inte trött, men var helt omotiverad, varför stiga upp om dagen ändå inte blir som man önskar....

Åt lite frukost och tog det lugnt vid datorn, sedan åkte jag bort och gav prinsen sin lunch och sedan hem för att själv äta lunch, mamma och Tom hade gjort hemmagjord lassange, mumsfilibabba!!!

Sen övertalade jag pappa att följa med mig bort till stallet inför dagens ridpass. Då får han ju med se hur Miro rör sig. Jag har pratade lite med massage Natalja och hon tyckte precis som jag att jag ska hålla igång han som vanligt och så, det syns ju inget. Hade ju varit skillnad om han haltat och så. Red han bara lite lätt i alla gångarter för att känna efter och allt känns precis som vanligt, men det är när det är hinder framme som jag får den där...