La Miró, vardagens medelpunkt...

Klockan ringde alldeles för tidigt, hoppade i ridkläderna men idag med motsånd... regn och blåst ute, hade lust att bara dra täckte över huvudet och låtsas att jag gick i dvala, men icke. Livet är inte så lätt.... Kastade i mig lite frukost och begav mig ut i höstvädret...

När jag kom in i stallet gnäggade han som vanligt till mig, jag trivs verkligen jätte bra där ute i Nättraby och jag tror Miro trivs ännu bättre, men det är sorligt att han är så "långt borta"! Tillsammans begav vi oss ut i paddocken, det regnade och blåste, kan säga att det blev ett lite kortare pass idag! Gjorde i ordning allt i rekord fart och sedan gick bilen hemåt för ombyte.

Strax innan halv tio stod jag redo på vår samåkningsplats, jag hann idag med!! Skolan... orkar inte skriva om skolan, kan bara säga att jag hatar grupparbeten!!! Idag jobbade vi även över så min längsta skoldag hittils, blev väl till ca. halv tre, tre.

När jag kom hem pluggade jag lite, gud nu är det verkligen mkt plugg! Men på torsdag ska uppgiften in, ska bli så skönt att lägga den bakom sig.

Åkte sedan till Orlando, tog god tid på mig eftersom jag hade hört att det var teori vid 18, vilket brukar innebära ledigt ridhus!! Gick gladligen upp till 18, men vad har dem gjort då, joo flyttat fram 19 gruppen till 18!! Utan att informera om det!! Säger bara herregud, hur svårt ska det vara att kommunicera!! Att sen inte bli bemött särskilt trevligt gör det inte heller bättre. Tänk själv om du planerat upp din tid, tror att du ska kunna rida och sen blir du tvingad att gå!! Inte direkt så man skriker jippie!! Det var ju såklart träning i det lilla ridhuset med, så det vara bara att gå ner i regnet igen och ställa sig i stallet och vänta... en timme försenad i planeringen.... inte bra. Vissa människor verkar inte förstå vikten av planering och genomförande.

Vid 19 stod jag åter utanför dörren, denna gången kunde jag få rida på en halva av ridhuset, med 4 andra privatryttare, men men bättre än att vara ute i regnet: Jag måste villigt erkänna att jag både glömde bort skolan och tiden när jag red, det är helt fantastikt, vilken häst jag har! Tid och rum stannar och han bara dansar fram som den stjärnan han är!!

Drömmar kan slå in - det gäller bara att våga tro!

Skrivet av LaMiro, 2009-11-10 22:01