La Miró, vardagens medelpunkt...

Det regnar och regnar och regnar, det är nog det här som kallas höst....

Igår gick jag en runda med vildning på förmiddagen och fyy tusan vilken runda det blev, ena stunden var allt frid och fröjd och i nästa sekund hade han dampryck, ibland blir jag så trött på honom, men han vet ju inte vart han ska ta vägen stackarn... men men vi överlevde i alla fall!

Kvällen ägnades åt hemtentan och jag tycker jag kom igång bra, känns skönt, ska se om jag hinner göra det sista i morgon så jag blir klar =)

Idag gick jag upp innan klockan sju för att släppa ut vildningen innan det var dags att bege sig till Olofströms nationella hopptävlingar, 130, 140 och 150 hoppning stod på schemat.

På vägen dit utbröd PANIK På förarsätets nackkudde satt en stor äcklig spindel, tur att Alva satt närmast och inte jag. Jag hatar insekter! När hon säger detta till mig utbrister jag att vi bara måste stanna och som tur väl fixar chaffören Matilda snabbt en liten parkeringsplats och som ansvarig chafför tog hon ut spindeln, synd att hon missade det där med spindelcheck innan avfärd ;P

Väl på plast frågar parkeringsvakterna vad vi ska göra?! En väldigt märklig fråga måste jag säga, vi ska ju kolla på tävlingen, när vi drar oss uppåt märker vi hur tyst och tomt det är överallt, vi tog bara för givet att det började 09:00 men så var inte fallet idag, kl. 10:00 hade dem första start... men men med trevligt sällskap tickade tiden på, fast det var ju lite irriterande, man hade ju kunnat sova lite till om man hade vetat detta ;P

När allt drog igång sen flöt allt på bra, vi gick banan till 130, kändes inte alls läskig. Tänk att Miro har hoppat sånna banor, han kan allt min lilla skrutt :D Det var massa fina hästar att kolla på och det blev en bra dag trots regnet!

Väl hemma bestämde jag mig för att ta Miro efter hoppningen (På söndagar har hoppning företräde mellan 13-18) hade ingen lust att gå ute i regnet med en svart vildhäst i mörkret... lite tråkigt att gå inne men sånt är livet. När vi kom upp i ridhuset var det fler än jag tänkt mig och allt gick bra tills en unge började hoppa, då fick han damp. Kände att jag inte orkade med detta, så jag bad henne sluta hoppa för allas säkerhet och efter det skötte han sig prima ballerina :) Mamma och Pappa turades om att passa oss, haha :P Tur att jag har snälla föräldrar <3

Miro vill mer än att skritta...

Skrivet av LaMiro, 2009-10-11 21:30