La Miró, vardagens medelpunkt...
Varfö
Ingen kan vara så ledsn som jag....
Det finns inte ord, det finns ingen ork, allt jag känner är en hopplöshet.....
Kvällens träning gav mig ett tragiskt besked, det är ngt som är fel på min lilla häst ;( Frågan är bara vad? Ingenting som syns i hans rörelsemönster, men det känns att ngt är fel...
Jag orkar inte skriva mer om det, jag hatar den här sporten, jag hatar skador....
Allt jag ser är tragistk, är detta slutet eller ännu en fas man måst tvinga sig igenom?!?!
Jag vet inte om jag orkar med ngt sånt här igen....
Varför kan jag aldrig få vara lycklig och nöjd?!?!
Känns som jag aldrig får visa vad jag kan ;(
Allt detta får mig att tänka på det jag saknar och har förlorat <3
Skrivet av LaMiro, 2009-10-02 23:28
Du har många, många gånger visat vad du kan!
Å du är inte ensam om att ha motgångar eller att förlora en kär vän.
Tänk inte på vad du går miste om utan tänk på det du har upplevt med båda dina fina hästar. Hur du faktiskt lyckats tygla dessa "tokiga" Pållar och presterat en hel del, hur många andra hade gjort det tror du ; )
Nu håller vi alla tummar och tår att Miro har en fis på tvären och kommer inom kort hoppa hus igen utan minsta lilla tvekan!
Tröst-kram
Skrivet av http://latin.bloggagratis.se/, 2009-10-04 23:39
Ååå av snäll du är!! Det värmer att höra men är svårt att förstå, allt är så jäkla typiskt. Kan de inte bara få vara friska!?!?
Har ringt till veterinärena, Björn var pappa-ledig tom. 1 dec. Så där var det ganska kört, men vi fick tid redan i morgon hos Staffan i Löberöd, så nu är det bara hålla tummarna!!!
Skrivet av LaMiro, 2009-10-05 08:05
Älskar dig <3 <3
Skrivet av Ellie, 2009-10-03 19:34