La Miró, vardagens medelpunkt...

Som nämt i tidigare blogg inlägg tränade jag för Mats i lördags och jag känner mig hel nöjd med det! Prövade att hoppa med freejumpen för första gången och det var kanon, måste bara lära mig och vänja mig vid att hålla i den på rätt sätt ;)

Vi började med en lite gemensam uppvärming först i trav och sedan i galopp. Miro var väldigt ridbar och skötte sig perfekt, det kändes som vi hade kunnat avancerat övningen ytterligare t.ex. med öppna, sluta eller skänkelvikningar på långsidorna... Allt gick så lätt <3

Sen började uppvärmingen med hinder =) Det var en bom, sen ett galoppsprång och sedan ut över ett hinder, först ett räcke och sedan byggdes det om till en oxer. Miro känns fortfarande väldigt ridbar =D

Sen var det dags att hoppa igenom den lilla banan. Jag har länge tyckt att det har varit lite jobbigt att svänga på detta bettet, men det är nog för att det är kombinerat med ett hack... så till tvåan får jag inte riktigt till det, och jag trodde han skulle stanna, men när jag tryckte till han hoppade han i alla fall ;P Sen svängde jag av för att ta linjen igen, för de tränare jag har ridit för innan hade detta varit rätt på träning så man får igenom jobbet, men Mats ville att man skulle fortsätta så det har jag lärt mig nu, för de är ju faktiskt så på en tävling är det bara att köra på även om en sådan sak händer! Du kanske kollar och tycker att det inte ser bra ut, eller att det inte är ngt märkvärdigt, men det var det, känslan var WOW, vilken ridbarhet!!

Sen var det dags att ta banan igen lite högre =) Jag tycker det är lättare när hinderna kommer upp lite faktiskt, det är lite som "stoppar upp och man kan rida hela vägen". In till kombinationen råkar höger tyglen vara lite lång, men det märkte jag inte när jag red in eftersom jag höll freejumpen sträckt, så då blev det att jag blev dragande i den, det är inte lätt med en massa nya saker ;) Sen på sista linjen kommer Miros stora galopp fram, han har enomrt stora gångarter för att vara så liten, när hinderna är små syns det inte lika tydligt, men så fort det kommer upp lite och det blir korta avstånd gäller det att få till det, men för en gångs skull gjorde inte jag fel, vilket kändes underbart! Det var faktiskt Miro som fick ta på sig skulden för det sista och det kändes som han förstod det för han blev inte ens sur som han brukar bli när jag sabbar saker och ting ;P Sen när vi kom sista linjen igen var det perfekt ridning. Och det kanske inte ser bra ut i dina ögon, men vet du vad jag skiter fullstäningt i vad du tycker för denna träningen var perfekt! Miro satt på rumpna, lyssnade och var ridbar. Felen som kom var bra fel för att lära sig och jag är helt enkelt hel nöjd, sån här ridning vill jag hitta varje gång <3

Skrivet av LaMiro, 2009-09-23 11:55