Esther & Nimbus

Idag träffade vi min arbetskamrat Sandra hennes hund Viggo och sist och minst hennes lille pojk Lucas.

Sandra och jag arbetar på samma avd och träffades förr varje dag men nu har det blivit lite mindre för hon är mammaledig med lille Lucas.

Vi gick en långrunda med vovvarna Esther busade med Viggo och fick känna på sin egna medicin, det kan vara bra för henne ibland att inte bara träffa små hundar.. De fick även gå kopplade vid sidan av barnvagnen och inte busa.
Nibbe är ju polisen i gänget så han fick vara kopplad hela tiden annars är det lätt att det inte blir något bus.
Sedan fikade vi hemma hos Sandra och det var bra träning för Esther, för att hon träffar inte speciellt mycket barn men det gick bra. hon brydde sig inte speciellt.
Men lille Nibbe han älskar barn och satt och tittade på Lucas hela tiden hans lilla grinsknorr gick som en proppeller.

Nu ska jag fortsätta plugga. Rolig kurs men väldigt mycket uppgifter och mycket läsning för endast 15p känns mer än hela sjuksköterskeprogrammet.

Bestämde mig för att åka ut till klubben för att träna alla momenten i lydnadsklass 1 ute.
Det har nämligen varit en period med mycket träning hemma i hallen samt i trädgården, så jag ville se om lillan hade förstått vad jag menade.

Hon gick som en klocka lilla rumpan var med nästan hela tiden.
Körde även hela momentet med läggande undergång och det har jag inte gjort innan, men hon kastade sig ner i slasket och låg kvar.´
Kände att jag ville prova en platsliggning igen, vi har ju övat mycket på det i vinter. Då jag tyckte att hon hadde en liten tendens till att pipa och krypa efter mig så fort jag vände ryggen.
Har fått lite bra tips från en instruktör som jag och Nimbus hade när vi gick kursen i tävlingslydnad och det känns som om det har gett resultat.

La ner henne och gick ifrån henne i 1min gick tillbaka och belönade, hjälpte henne med att säga ligg igen och gick återifrån henne och upprepade denna proceduren i ca 5min.
Inte ett ljud och inte en tillstymmelse till att vilja följa efter mig...

Idag är det precis ett år sedan färden drog till Fjärrås för att hämta hem lilla Esther.
Ett helt år har gått, kan inte fatta att det gått så fort.
För er som inte orkar höra mera om den dagen kan sluta läsa nu.
För er andra.

Vi var ju näst först på plats endast Nemi som hade åkt hem innan så det var jätte kul och se alla tillsammans.
Alla skällde och busade sprang fram till oss, men inte Esther hon sa inte ett ljud. Det var precis som hon kände på sig att det var något pågång.
Resan hem gick toppen lilla Rödluvan sov hela vägen. Tillslut var vi tvungna att stanna för nu måste hon vara kissignödig.
Ut med valpen kissade direkt sen var det bra med det.
Åkte hem till Martins färäldra för att ta med den lille svartvite hem.
Han blev helt förskräkt vad är det ni har med er?

Esther blev jätteglad en fluffig kompis.

Åkte sista biten hem. Då var vi rätt möra i kropparna det hade varit en lång dag som ännu inte var slut.

Esther steg på hos oss som hon aldrig hade bott någon annan stans.
Nibbe...

Det är vad jag har blivit idag.
Nej det är inte så illa som det låter. Jag har idag fått hjälp av en superduktig Naprapat som är specialiserad på kost, motion och återhämtning.

Jag tänker inte gå in på det så djupt men det är många olika faktorer som har gjort att det blivit så här. Men som hon sa det är aldrig försent för en förändring.
Nu ska min kropp läka och återhämta sig, med rätt motion, kost och VILA.
Om ni vill veta mera kan ni gå in på www.kroppsinvest.se

Tills vi hörs igen. Va rädda om er och tänk på att det är en dag imorgon också!

Njut av helgen.

Det tycker lilla Rödluvan att vi har blivit. Det händer inte speciellt mycket här. Igår flängde vi mest runt kändes det som.
Först Nimbus på återbesök fortsätta med smärtstillande i 20 dagar sedan nytt foder, nu ska här hållas igen både för Nibbe och mig.
Sedan jag till doktorn hon ville sjukskriva mig i 5 veckor men det ville inte jag. Så efter mycket om och men sa doktorn: Så vad ordinerar du då?

Kände mig lite dum men jag tyckte det räckte med 2 veckor till att börja med och smärtstillande så jag kan gå med hundarna.
Sedan gäller det ju att börja träna upp musklerna som inte finns. Ska även till en kiroprakto som gör undervärk.

Efter alla besök var jag lite deppig ringde till Karina för en promenad samt för att prata av mig. Hon är en pärla som orkar att höra på mitt malande.
Hundarna var superpigga med massor av spring i benen. For en hit och en dit.
Efter det ville vi se deras nya familjemedlem Berta.

En gigantisk kanin. Säker dubbel så stor som Nibbe.
Esther blev skit rädd när hon...

Det är så vi skriver om patienter som inte vill stiga upp efter de blivit opererade. Nu stämmer det ganska bra in på mig, eller kanske inte.
Jag vill stiga upp men kan knappt, för jag har så ont i svanken och tomningar i benen, för att göra en lång historia kort så.

Som alla säkert vet så är Landstingens ekonomi i botten och Blekinge Landsting ska spara 100 miljoner.
Vi har haft möten på möten med facken och ledningen osv. Hursom helst så vill de som bestämmer att vi ska minska ner med 6 heltidstjänster på våran avd samt börja arbeta varannan helg och ha 3 semesterperioder. Det som kommer först nu är ekonomin sedan patientsäkerheten och sedan tillgängligheten på vård.
Personalen skiter de i fullständigt eller om jag ska citera " vill ni inte åka med tåget så är det bara till att hoppa av i farten" för stanna det gör vi inte.

Jag fick en skada i ryggen när jag började jobba och den gör sig påmind nu. Så nu utbildas Esther till handikappshund.
Hon hjälper mig med lite vardaliga saker plocka upp...

Idag har det kännts som om våren är på väg. Okej jag vet att det säkert kommer ett bakslag men det är så härligt att se att snödropparna som har kommit fram, och vårlökarna kommer i rabatterna.
Igår var det årsmöte på Ronneby Brukshundsklubb jätte trevlig som vanligt godmat och trevligt sällskap.
Priser och diplom till alla som har presterat bra under året.
Extra grattis säger vi till Karina och Bea, Eva oc Lilli som numera är uppe i klass två i hopp och agillity.
Träffade Monica som ska hålla i tävlingslydnaden och jag blev riktigt laddad. Nu ska det tränas.
Idag har vi varit ute en långrunda på förmiddagen.
Fick för mig att Esther skulle få ett uppletande när vi gick där i skogen. inga saker med mig så jag fick ta vad jag hade i fickorna 1 tennisboll och Martinssnusdosa.
Nibbe och jag vallade av en ruta och la ut föremålen.
skickade Esther hon tog tennisbollen direkt duktig flicka. Värre vad det med snusdosan. Även där sprang hon rakt ut och markerade den men tog inte den i munnen. Hur jag än...

Det är vad det känns som.
Vet ringde idag ang Nimbus. Borreliaprovet var på väg upp igen. Hon ville att vi skulle fortsätta att utreda Nimbus, då hon tror att det är något mera som är problemet.
Vi vill ju veta vad det är, så att han inte går runt och mår skit.

En som mår toppen är Lilla Esther. Hon har engeri åt hela familjen, synd att hon inte kan dela med sig av den.
Snart ska vi ut till klubben för att gå en sväng och träna. Efter det ska vi ha agillitymöte och planera utomhusträningen samt om vi ska ta hit någon instruktör och i så fall vem.

Egentligen är det tänkt att jag ska läsa lite vetenskaliga artiklar nu. Men jag gör det sen och läser lite bloggar istället.

Ha det bra.