Erika97s bloggis
Sanni ngen
Jag är inte säker på vad som ger mig denna tvångs känsla att skriva hela tiden, de enda jag vet är att blotta tanken på att inte skriva ger mig panik. Kanske de är så för att jag har vant mig med att skriva eller kanske det är för att de är de enda sätt jag känner att jag få ur mig de dåliga sakerna utan att någon dömer mig och utan att de blir värre. Jag vet att jag egentligen borde ha slutat skriva om sånt här och känna såhär för länge sen men de verkar vara omöjligt så därför sitter jag här igen och skriver om allt jag känner och tänker.
Jag tänker vara ärlig jag är fortfarande livrädd vid tanken på attvara ensam eller gå ut själv.
Jag kan inte sluta kolla mig över axeln och vara på helspänn hela tiden. Känner mig aldrig trygg eller lugn. Jag är så trött på tårarna som tvingar sig fram hela tiden, så trött på att inte få någon sömn. Vill inte känna hur jag dör allt mer inombords, vill inte behöva dölja mina äkta känslor eller mitt äkta jag något mer. Men e för rädd för att visa sanningen. Vill slippa tankarna som ovälkommet kommer varje gång det är tyst och lugnt vill slippa känna att livet är meningslöst. Vill bara få må bra om så bara för en enda dag. Vill ha mitt leende tbx.
Skrivet av Erika97, 2017-05-25 23:49
Kommentera: