Drottningens bloggis
HUR SKA EN BRA MAMMA VARA?
Efter allt prat om supermammor hit och dit, har jag kommit till ett ämne jag tänkt skriva om sedan tidigare. Nämligen hur är en bra mamma, och vilken verkan har uppväxt-miljön på oss? Vilken verkan har generna? Vilken verkan har den yttre miljön, som skola, lärare, och andra förebilder? Som "mamma" skrev till mig skulle jag ha blivit skadad av min egen mamma. Visst har det skadat, men hur och till vilken grad. Det vet bara jag.
Min mamma har aldrig varit stolt som en tupp. Som man vill att en mamma ska vara. Man vill att hon ska se vilken underbar och framgångsrik dotter man har blivit. Punkt slut. Vi ska helst ta nobelpriset ur kungens hand för att hon ska bli stolt. Visst har det gett en skada, man vill hela tiden vara etta, man kan inte ta emot en silvermedalj med ett leende. Man vill ha guldet annars kan det vara. Men under resans gång har jag slutat bry mig. Jag har lyssnat till mitt inre, vad vill JAG, vad tycker JAG om att arbeta med, vad ser JAG som viktigt hos en partner. Det handlar numera om MIG inte min mamma eller pappa. Med facit i hand fanns det en risk att jag blivit som dem, lika cynisk. Men med tanke på hur de varit, har det snarare gett motsatt verkan. Alla vi syskon har en enorm empati. Vi har aldrig anammat samma koncept som mamma och pappa: Att se ner på folk som redan ligger. Ska man inte ge dem en hand eller två? En del tycks faktiskt se det som att vi skulle vara uppdelade i ett winner-team och ett looser-team
Hur ska en bra mamma vara? Det svaret finns bara inom en mamma tror jag. Finns det bra och dåliga mammor? Jag skulle helst inte vilja anv termer som bra och dålig. Hur mycket skadas i såna fall barn av dessa dåliga mammor? Har barnen kanske redan en inprogrammering om hur de blir som vuxna. Det kanske till viss del redan finns en biologisk och psykologisk plan, hur det barnet ska utvecklas? Det finns en massa olika psykologiska teorier om vad som skapar barnets vuxna drag, moral, etik, åsikter.
Vi tjejer som ju faktiskt blir mammor, har fortfarande det tjejiga sätter att bemöta varandra. Vuxna mammor bemöter varandra ungefär likadant som tjejer bemöter tjejer i skola, på jobb......på en blogg. Alla vet vi att tjejer inte har de finaste dragen mot varandra. Varför ska man besvara vad som är en bra mamma? Svaren finns inom er, och en del ligger säkert i er egen barndom. "Jag vill inte bli som min mamma", brukar anv flitigt. Sluta ge er på varandra mammor, ni är alla bra som ni är. Även fast jag är som jag är.
Skrivet av Drottningen, 2007-09-05 14:54
hear hear.
Jag brukar säga att jag är den bästa mamma jag kan vara. Mer än så kan jag inte åstakomma, faktum är nämligen att även mammor är människor. (Jo, det är sant!)
Skrivet av Tiger_Lily, 2007-09-05 21:18