En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Följetongen om H & E

ska ja, borde jag, kan jag

Borde jag släppa H? Är det det som behövs för att må bra? Nu har det varit fram och tillbaka i ett år, fruktansvärt lång tid. När jag tänker tillbaka på det år som gått förstår jag inte hur det kunnat bli så här...Varför blev jag kär i H? Vi hade ju jobbat ihop i säkert ett år innan det hände. Var det för att vi började prata förtroligt, om både hans och mina problem. Var det för att när jag berättade att jag känt nån mild form av ångest så lyssnade han faktiskt. Skojade inte bort det eller ignorerade som många andra gjort. Kan det ha så stor betydelse? Varför tillät jag mig att fortsätta på det spåret även fast jag hade E? Jag borde ha ransakat mina känslor redan då, redan den dagen i december som jag kände något.

Skulle jag kunna leva med beslutet att jag valde bort E, en så fin människa, men kanske inte för mig? Kommer jag kunna finna mig i att han går vidare, träffar en ny kärlek. Kommer jag då kunna vara med H utan att känna ångest för mitt val? En stabil kille, som alltid får mig att känna mig trygg. Ska jorden gå under, då är han där och tar hand om mig. Han skulle älska mig för evigt om jag lät han.

Skulle jag kunna leva med beslutet att jag valde bort H, en så fin människa, men kanske inte för mig? När jag tänker på att han går vidare utan mig mår jag illa. Klumpen i halsen kommer, mina ögon tåras. En känslosam kille, som jag kan prata om allt med. Han tror jag håller tillbaka, men förstår inte hur mkt jag delar med han. Skulle aldrig hända med någon annan. En kille som skrattar åt det jag skrattar åt, en kille som får mitt hjärta att svepas iväg när vi gör så enkla saker som åker till badhuset, bara vi två. Han ser bara mig.

Med E är det svårt att hitta saker att prata om bara vi två. Han vill inte dela sina känslor med mig, och jag kanske inte med han. Vi är två likadana själar, som ibland kan misstolkas som att det inte finns känslor där. Jag glömmer ibland bort att han är bara människa, precis som jag. Han pratar inte lätt om allt han känner, precis som jag.

Om det blir som jag fasar för så går dom båda vidare utan mig. Jag står själv och kommer först om en lång lång tid komma fram till vad som var rätt för mig...

Skrivet av Dorran, 2009-01-22 22:54

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?