En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Följetongen om H & E

Tror gudarna är emot mig

Nu har jag försökt ringa studievägledaren i en vecka..
först var han på semester, sen möte, sen var det ingen telefontid och nu, när jag äntligen lyckas tajma rätt...då går det inte att ringa p.g.a. telenätet! Och mkt konstigt att det gick att ringa precis alla andra nummer än just till de två man kan kontakta om utbildningen..
Som sagt, någon är emot mig!! :)

Har varit på stan med Bevvan idag. Blev att slösa lite pengar trots att jag förbereder mig på 5 års fattigdom. Men tyckte det var nyttiga saker ;) som nya trosor, ansiktstvätt+lotion, ny foundation samt borste till den. Allt väl investerat för att kanske få liiiite bättre hy iaf.

När jag kom hem infann sig en envis känsla av tomhet. Kände mig ensam, riktigt riktigt ensam. Tror det är för att jag inte kan skaka av mig känslan av att tro att H inte längre älskar mig. Han kanske gör det, fast har varit dålig på att visa det på sista tiden. Eller så kanske han inte gör det men håller kvar vid något som varit.

Han är som en helt annan pojkvän nu. Tidigare var han värdens kärleksfullaste och visade ofta och tydligt hur mkt han tyckte om mig. Kramar och ord som kändes som riktig kärlek. Nu får jag vara glad om han ger mig en kram per helg. Att han säger spontant -Jag tycker verkligen om dig, eller -Åh vad fin du är...nä, det vet jag inte när det hände senast. Det är som att allt bara svalnat och enligt mitt tycke så alldeles för mkt för att det ska räknas som ett kärleksfullt förhållande.

Samtidigt så pratade vi om mina studier och att jag (vi) måste flytta sen och då sa han javisst, såklart jag flyttar med dig. Men det är just nu ungefär det enda som får mig att tro att han inte ska dumpa mig (eller ännu värre att jag tvingas dumpa han för att han gradvis stöter bort mig)

Hemska tanke, för har varit i ett sånt förhållande tidigare. Fortfarande vet jag inte om han älskade mig eller om han bara inte gjorde slut. Jag tror på det sistnämnda och det är fruktansvärt att behöva vara den som gör slut fast man inte vill. Jag hoppas verkligen att det inte blir så med mig och H.

(här går det ca 30 min innan jag fortsätter skriva)

Nu när jag har fått grunna på det här ett tag så kommer jag på att han nog har det svårt. Svårare än jag kanske kan föreställa mig. Han är ju mitt i en, ska man kalla det avvänjning. Tror det sliter på han att försöka få det här med sömnen och vardagen att fungera. Blir bara rädd för saker han sagt. En gång när vi pratade om hur jag känner sa han sen -Jag tror jag råkade glömma hur mkt jag tycker om dig.

Jag hoppas att vi blir lyckliga i framtiden, att han hittar en balans som fungerar och att han orkar älska mig, för jag älskar han!

Nä, det här spårade ju ur. Skulle bara kommentera min dag..Jaja, nu ska jag försöka lägga mig. På återseende.

Skrivet av Dorran, 2012-03-13 01:01

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?