Min klon är snyggare än... Skvallerbitchen
Min blogg, där jag blandar humor och vardagsliv med omvärldsreflektioner och ordbajseri.
Min klon är snyggare än... har flyttat ihop med Skvallerbitchen.
(Jag dubbelpostar alla inlägg. Har alltså två likadana bloggar. Nejdå, inte bloggberoende alls. Men tänk om den ena ligger nere då? Va? Va? Den andra hittar ni här http://www.metrobloggen.se/diana)
(Ps: För att lämna en kommentar klicka på "visa hela" eller inläggsrubriken. När ni kommenterar, skriv hela bloggadressen så jag hittar er.)
Min make är lite "tagen" idag.
Kan ha något att göra med ölen han drack igårkväll.
Jaja, tänker inte vara en bitch about det.
Är det semester så är det.
Han blir lite filosofisk av och till och kom med en "alldeles lysande" idé idag.
Man kanske skulle ta och doktorera i bakfyllebajsande.
Alltså utreda varför man blir sådär gay i magen dagen efter.
Eftersom jag är en sådan förstående (hosthost) och stödjande (faktiskt) hustru, så lät jag honom hållas.
Fast innerst inne undrar jag ifall han ens är nykter ännu.
Grabbis och hans söta tjejkompis sitter och kollar film, käkandes nypoppade, varma micropopcorn samt drickandes coca cola ur varsinn tvålitersflaska.
Har kommit fram till en sak idag. (Ja, jag vet, kommer fram till saker med jämna mellanrum.)
Min kisse har fått fel namn.
Får nog sluta upp med att kalla honom Tajgerdude och snabbdöpa om honom till Tramp, för han gör fan aldrig annat än trampar och dregglar på mig.
Fast Tramp låter rätt fel...på engelska.
Trampetass eller Lord Dreggel...
Visa hela (1 kommentar)
Läkaren böjer sig över henne och lyfter med behandskad hand hennes ena ögonlock. Han lyser henne rakt i ögat med en liten ficklampa.
Det är just i den stunden Martina inser att båda hennes ögon varit stängda hela tiden sedan hon brakade i gatan efter påkörningen och en våg av smärta far som en tornado genom hennes kropp.
Det går över lika fort som det kom, men nu känner hon ett visst mått av oro. Ingen stark överväldigande oro, utan mer som ett litet gnagande i det undermedvetna.
Men eftersom allt tycks gå så fort, går även den känslan snart över och hon känner sig lugn igen. Lugn som en filbunke utan gnagare i bakhuvudet.
Lugn och varm, förutom i vänsterarmens armbågsveck där det känns lite kallare där droppet går in. Kallt och stelt.
Vid det här laget går allt så fort att Martina inte längre kan urskilja mer än enstaka ord. Det är som ett enda surrande där enstaka fraser går in för landning. Det är svårt att få ett sammanhang och hon börjar känna sig trött. Vissa ord verkar relevanta såsom väskan,...
Visa hela (0 kommentarer)
Nu kommer ambulansen. Martina hör den på avstånd. Hör det karaktäristiska ljudet som blir högre och högre ju närmare den kommer, för att till slut bli nästan outhärdligt tills det med ens stängs av och tystnaden för en stund blir nästintill öronbedövande.
Stressade ambulansmänniskor kommer fram och sätter en mask över hennes ansikte. En mask det kommer frisk luft ur. Det kan vi väl behöva lite till mans, tänker Martina, med alla avgaser och sådant.
Hon känner att hon får på sig en nackkrage och blir lyft upp på en bår. Sedan känns det som om hon åker igenom en tunnel, tills hon förstår att hon blir körd på båren in i ambulansen.
Det luktar desinfektionsmedel och något annat hon inte kan sätta namn på.
Den ena ambulansmänniskan kör bilen och den andra sätter sig bredvid henne och börjar ta pulsen och blodtrycket. Människan verkar nöjd och börjar se lite lugnare ut. Inte på långt när så stressad som förut ute på gatan.
Martina hör att sirenerna är på, men de låter inte alls lika högt härinne. Det är som...
Visa hela (0 kommentarer)
Har tänkt lite på det där med "rötmånad".
Är det så att den kommer varje år vid ett specifikt datum, eller är det som påsken...flytande?
Slutet på juli till slutet på augusti är väl standard.
Antar att det är just i denna perioden, för att den av tradition är varm.
Kan man inte flytta den till, låt oss säga, maj ifall man får en hysterisk värmebölja då?
Rötmånad låter farlig och väldigt sjukdomsframkallande.
Bara ordet kan skapa masshysteri i vilket kylskåp som helst.
Kom på make häromdagen, sniffandes på mjölken.
Han sniffar aldrig på mjölk annars.
Bara när media årligen haussar upp nämnda månad.
Detta får mig vidare att, helt apropå, minnas en konversation jag deltog i för flera år sedan.
Gick en eller annan kurs och i pausen stod vi utanför och snackade (rökte).
Samtalet handlade om matvaror, att vara eller inte vara vegetarian och om röta.
Alla hade väl något att säga om diverse skämda livsmedel, men det en kille berättade hängde sig kvar hos mig, ända tills nu, i form av en riktigt äcklig...
Visa hela (1 kommentar)
Hon promenerar de femhundra metrarna till sitt jobb som pappersvändare och telefonerare. Ett ganska trevligt och framförallt ett fritt jobb där hon träffar lite folk ibland och kan låsa in sig på sitt kontor ibland.
På utsidan av hennes dörr sitter det en sådan där manick som ser ut ungefär som ett stoppljus. Fjärrkontrollen finns i telefonen. När hon vill vara ifred eller har besök sätter hon den på rött.
Så fort hon sätter den på grönt så kan man ge sig den på att det kommer in en kollega och snackar. Det är bra med en sådan umgängeskontroll i arbetslivet.
På det viset blir det inte helt outhärdligt utan man kan åtminstone behålla en liten del av sin personliga frihet.
Det finns ett övergångsställe som Martina alltid går över. Som hon måste gå över för att komma till sin destination. Då hon ska korsa detta enda övergångsställe ser hon alltid först åt höger, sedan åt vänster och sedan åt höger igen.
Idag gör hon inte det. Kanske beror det på hur hennes morgon har sett ut hittills. Eller kanske beroende...
Visa hela (2 kommentarer)
Kollade precis på Weeds.
Dubbelavsnitt, 3 och 4.
Älskar den serien och dess ibland aningens subtila skämt.
Nancy: "Are you high already? It`s not even four twenty".
Sedan de mer uppenbara, som t.ex. när en man säger till den andre: "Du har legat med min fru" och den andre ger honom ett frislag.
Den försmådde kan inte för "han har aldrig slagit någon, behöver lite tid och funkar inte så bra under press".
Då säger han (som satte på frun) "du tar fitta till en helt ny nivå".
Humor, humor, eller så är det bara jag.
För övrigt så undrar jag varför de som är med i Kalles (kaviar/färskost) reklamen, alltid ser så himla flarniga ut.
Visdom:
Allt verkar roligare på teve. Man kanske skulle ta och flytta dit.
Visa hela (4 kommentarer)
När Martina, för att inte frysa om fötterna, vill lägga upp dem i soffan spiller hon ut kaffet över hela sig.
Hon svär högt och ljudligt, något som inte är så vanligt då det gäller henne, men som vid just det här tillfället känns helt rätt. Hon går återigen ut i köket efter en trasa.
Vilken tur, tänker hon, att jag inte har hunnit med att skaffa mig en vardagsrumsmatta ännu.
På väg mot köket kränger hon, det nu genomsura, nattlinnet över huvudet vilket ofelbart leder till en tröskelsnubbling av lilltåsorten.
Förbannelse, vad är det med mig och mina fötter idag? tänker hon och torkar upp kaffefläcken från parketten. Det var nog minst trettio år sedan det lackades så man kan riktigt se hur den girigt suger åt sig kaffet. När hon torkat helt torrt är det som en brunaktig fläck kvar. Som en skugga ungefär.
Martina rycker på axlarna, känner att det liksom ilar till för en sekund i nacken och går för att duscha. Tack och lov att det finns flextid.
Duschningen blir incidentlös.
När håret är torrt och...
Visa hela (1 kommentar)
Romanen jag håller på att skriva.
Lägger in lite smakprov:
Den här dagen börjar allt annat än bra för Martina Anderberg.
Klockan ringer, som den alltid gör på vardagar, 06.30 och som vanligt snoozar Martina.
Hon har aldrig tillhört den sortens människor som glatt och med tillförsikt tar sig an varje ny morgon. Snarare tillhör hon dem som, i morgonilskan, förbannar sina föräldrars oförsiktighet den där kalla novembernatten då hon blev mer än en glimt i faderns öga.
Nu blir visserligen inte alla till under kalla novembernätter, men logiken är glasklar.
Vid sjusnåret sätter hon sig tvärt upp i sängen medveten om att hon även denna morgon, som så många andra likadana morgnar, får lägga på ett kol. Tyvärr sätter hon sig allt för hastigt upp och får därmed, den närmsta timman, dras med nackvärk.
Då hon slänger benen över sängkanten till sin spontaninköpta, knarriga och delvis färgavskavda antika järnsäng händer inget oförutsett, men däremot när hon sätter ned ena foten på det iskalla golvet. Man kan ju...
Visa hela (2 kommentarer)