Min klon är snyggare än... Skvallerbitchen

Det här får mig att kämpa mot de där förbannade tårarna, som hotar välla över och som gjort det varenda gång jag hör om Backabranden. Den branden som tog min väninnas dotters liv och lämnade hennes son utan sin syster. Den branden som skadade min arbetskompis son psykiskt. Som brände min klasskompis (på komvux) son till oigenkännlighet och gjorde att hon befann sig i Linköping resten av terminen. Den artiga, snygga och coola sonen som hon köpte ett busskort till, när vi hade sällskap hem från skolan dagarna innan branden. Jag kommer aldrig att glömma den dagen och dagarna efter, där det kändes som att hela stan var i chock. När blomraden växte sig allt längre utanför lokalen och folk i sina tjocka jackor gick längsmed och tittade på korten, tände ljus och lämnade blommor och annat. Begravningen. Där kompisarna sjöng och en tjej bröt ihop totalt och bara skrek. Den där en mamma kom in i kyrkan med en skylt, med en bild av sin dotter. Flickan som det tog flera dagar att hitta. Jag förstår inte varför hon kom, men ryktet sa att hon gick med sin skylt på alla begravningarna.
Den boken ska jag läsa. Kanske. Om jag orkar.

Skrivet av Diana, 2010-09-02 20:54