Håll i hatten. Det är så mycket tjyv och rackarspel som pågår här.
Skål!
En gång hade jag en lärare med stort skägg. Eller, han rakade sig en gång per år tror jag, så på sommaren var han halvslät, men blev ju längre tiden gick mer eller mindre ett stort, vandrande hår. Han blev ofta misstagen för att vara tomten, men det rörde honom inte i ryggen. Han bara fortsatte att vara hårig. Jag avgudade hans ansiktshårighet och längtade efter den dagen då jag skulle bli vuxen och själv skulle kunna frisera mig på hakan. När man fyller 18 räknas man i Sverige som vuxen. Jag blev 18 för snart 14 månader sedan och borde därigenom ha fått det efterlängtade vuxenskägget. Men Gud vill annorlunda. Han ger mig en ful mustasch och några olikfärgade strån sporadiskt utspridda i ansiktet. Så kan det gå om man är för dålig på att äta vitaminer. Jag har rätt håriga ben dock. De kan man inte göra så mycket frisyrer på, men att vaxa en plätt är ju alltid kul.
Nu har jag glidit bort från poängen med min lilla skrift. Dessutom har skäggtankarna övertagit...
Visa hela (0 kommentarer)
Ni vet hur det är när man sitter själv kvar efter en stenhård utekväll, där man bevittnat den ena töntigheten efter den andra. Man sjunker till nivån då man själv blir en tönt och sjunger vi är pojkarna som busa med flickornas.. ja, hur som helst tycker man att det är det bästa som finns just då och man diggar med som om det vore ens egen begravningsmusik. Man vet att allting som sker är helt värdelöst, VÄRDELÖST, men man bryr inte sig för det, ditt Djävla svin. Jag har suttit nu och försökt rättstava allt jag kan hitta, men inser att det inte spelat någon fucking jävla kuk-roll vad man gör jag är och förblir en omoralisk fan som tycker om kex.
Imorgon ska jag ta tag i allt igen och spela glad. Men jag är inte glad. Kanske på en fläck, men även den sinar bort nu. Sluta vara dum i huvudet, alla. Även jag. Anpassa er efter mig.
Jag är Jocke Dagh Hör mitt vrål! Ahhhhhhh!
Ballerinakex ska avnjutas som de är. Inte nå jävla bortplock inte
Visa hela (1 kommentar)
Självklart anländer vi mitt i natten och tålamodet är så litet att det ryms i en dvärgs fingerborg. En natt i bil med två kamrater kan vara kul, men utan sömn och sockerdricka kan det lätt förvandlas till ett levande fucking jävla helvete. Det händer såklart. Hela jag blixtrar av inombords ilska. Först och främst riktar jag mina minst sagt aggressiva tankar mot min 35 kilo tunga väska. Sist och främst riktar jag mina minst sagt aggressiva tankar mot mina två kamrater, som lätta som älvor dansar förbi i sina vakuumfyllda små ryggsäckar. En promenad på 300 meter tar 300 år. Väl framme vid den efterlängtade kampingen finns det ingen plats. Bara fulla dryga människor som vill para sig med min sovsäck. Efter mycket letande finner vi en grop som luktar urin. Där slänger vi ner tältet och kryper in. Eller, vi och vi, det blir visst bara jag, eftersom jag redan kommit på kant med hälften av mina kamrater.
Dagen efter den inledande morgonen flyter på precis som väntat. Vi blir...
Visa hela (7 kommentarer)
Jag blinkar som en galen hund. Det spelar ingen roll att man dränker sig i diverse starkluktande cerat, rullar sig i lera eller badar i olja. Jag försöker vara så osexig jag bara kan och kollar vindögt och dreglar lite medvetet. De spelar ingen roll för de myggor, myror och allt annat i hela världen som har lärt sig att krypa, flyga eller rulla fram. Jag är som en stor magnet, som drar till sig allt oönskat. Om man dessutom av en hädelse råkat lägga ut en pinne med en lina, länkat till en gul plastbit med en krok och en mask på kan det hända att man får en äcklig fiskjävel att ta reda på också. Det är som jag alltid brukar säga; allt ont kommer från naturen, eller Per Gessle.
Man ska inte hålla på med avslappnigsförsök som fiske eller minigolf. Allt är egentligen bara ett stort plågeri. Söndagar är gjorda för att vakna upp på ett helt galet ställe, hasa på sig endast stumpor, promenerar de sju milen hem och bakfyllekolla på Svampbob Fyrkant. Uscha, det måste vara den...
Visa hela (5 kommentarer)
Tiden ligger inte bättre till än att jag är tvungen att jobba för att få mat och husrum. Min mor och far har satt sig på tvären riktigt och har bestämt att jag numera måste betala för att få bo hemma. Generöst, sa Bill.
Hur som helst så är industrijobbet på Norrborn en måttligt stimulerande tillsats i mitt torftiga liv. Jag satt idag och målade med pulverspray och livet kändes sådär meningslös som det bara gör några fåtal stunder om året. För att inte totalt damma igen tänkte jag spexa till det hela och måla mitt vänsterben vitt det borde ju vara en rolig sak? Hur som haver, ville det sig inte bättre än att pulverfärgen är starkt elektrisk och hela benet fick sig en rejäl kyss av fru Ström.
AJ! Jag hatar Kesam.
Som om inte mitt bortdomnade ben vore illa nog, så tvingas jag hela tiden lyssna på Rix FM, Sveriges i särklass vidrigaste radiokanal. Om jag måste höra Måns Zelmerröws Cara Mia bara 90 gånger till (vilket troligtvis sker redan första...
Visa hela (6 kommentarer)
Tänk så mycket jag har hunnit med nu: Tagit studenten med gråten i halsen efter Nils Molins enorma sånginsats, missat min studentkväll, varit på Sweden Rock och blivit musikaliskt våldtagen av Hardcore Superstar (på ett bra sätt), börjat min jobbarkarriär och överlevt första veckan med bara några små rakbladsskärsår på armarna.
Jag vill nog inte leva så mycket längre nu. Vad finns kvar att göra, förutom att fånga en stor fisk?
Det är som min vän Damien Rice brukar säga: Du vill bli bränd, du vill bli vänd - Du vill bli knullad utochin.
I dag när jag vandrade hem från systers salong där jag på ett mycket avancerat sätt hade skruvat upp några hyllor, kom en tanke upp bakifrån, knackade mig på axeln och när jag vände mig om drog den på en riktig käftsmäll. Följande budskap hade den våldsamma tanken:
Foppatofflor är nog inte bara världens i särklass fulaste sko, det är hål i dem också. Men de är ju så sköna, myser folk när man frågar varför de...
Visa hela (11 kommentarer)
I studenttider som faktiskt i allra högsta grad råder, blir det lätt så att man mer eller mindre växer fast i ett stort, grönt hus med en älgöl i handen. Tre dygn i rad som alla slutat med tranan och mer eller mindre lyckliga hemfärder. Studentbalen var banne mig det roligaste som upplevts och jag gör gärna om det, även om det är en smärre omöjlighet.
Hur som helst kommer ju alltid den ångestfyllda söndagen och idag är inget undantag. Bara för att det nu råkat bli juni som blir jag någon slags sommarbög och ger mig ut på massa energikrävande promenader. Som om inte det vore nog, blir jag någon slags sommarbögkonstnär och tar helt värdelösa motljusbilder med mobilkameran. Tro på fan att jag lyckades klämma fram en tår också, när jag helt ensam stod uppe i Kilafors fågeltorn och kollade ner på den likvattniga sjön. Akustisk tramsmusik pulserade i mina öron och jag sade till mig själv, Det är så vackert. Herregud vad gay!
Det är som min vän Ia Eklund brukar...
Visa hela (7 kommentarer)
Nervositeten, alternativt tre koppar kaffe håller mig vaken denna otroligt viktiga dag. Om sådär Tolv timmar börjar hela satskapet, som troligtvis kommer fortlöpa relativt smärtfritt med påklädning av den alltför obegripliga fracken, fotografering, putsning av lackskorna, inåkning i den stora vita bilen och allt annat som hör till. Men sedan om cirka 19 timmar ställs jag och många andra inför den totalt obegripliga uppgiften att ta sig an en vacker, alternativt skitful mö och föra henne i en vacker vals. Det närmsta jag kommer dans, är hoppandet av smärta när jag klämmer pitten i toalettstolen. Ack, så värdelös jag kommer känna mig. Det är tur att jag har mina lackskor att se ner på. De får mig att le.
Nej, jag lär inte kunna charma en brud med dans eller bordsskick och är det någon som faller för frackar, så har de ju faktiskt fler än mig att välja på.
Det är som min vän Scott Weiland brukar säga: Kom igen motherfuckers, så delar vi ut kossan!
Visa hela (1 kommentar)